Lagmansoch kämnersrätternas upphäfvande. Om detta ämne innehåller tidningen Bore för i förrgår en väl skrifven artikel, hvarur vi meddela ett utdrag. Bore börjar med att påminna om åtskilliga facta till stöd för den meningen, att Regeringens allvarliga önskan är, att genomföra en lagreform; hvarefter den yttrar bland annat följande: Då vi således måste anse, att Regeringen intresserar sig för denna reform, hvad kan väl vara orsaken dertill, att Regeringen dröjer att meddela sitt beslut i afseende på Rikets Ständers vid sista riksdag förnyade förslag om indragning af Kämners-, Lagmansoch Riddare-Syne-Rätterna? Detta förslag är icke af beskaffenhet, att det behöfver uppskjutas för att blifva pröfvadt af en ny national-representation. Det är icke allenast vid flera riksdagar af nuvarande representation med noggrannhet pröfvadt; för detsamma har äfven allmänna opinionen inom landet tydligen uttalat sig. Förslaget är förnyade gånger tillstyrkt af rikets högsta domarecorps. Jemte det förslaget innefattar en förberedande åtgärd till lagreformen i sin helhet, eger detsamma dessutom förtjensten af att äfven i och för sig innefatta en väsendtlig förbättring i vårt med rätta klandrade rättegångsväsende. Slutligen har äfven Lagberedningen förordat förslaget i dess nuvarande skick. Vi kunna icke förklara detta dröjsmål annorlunda än såsom en följd af svårigheten att decidera sig. Vi ega icke skäl att anse dröjsmålet för bevis på någon i sednare tider inträdd obenägenhet för reformerna i lagväsendet. Regeringens öfriga handlingssätt strider emot en sådan föreställning. Reaktionen är visserligen för närvarande i full gång på många ställen uti Europa, men vi kunna svårligen tro, att den vill använda något af sin conserverande styrka för ett så simpelt ändamål, som qvarhållandet af några icke endast öfverflödiga, men helt och hållet skadliga rättegångsinstanser i värt lyckigtvis icke revolutionära land. Om detta emedlerlid skulle vara fallet, vore det icke olämpligt, att vederbörande snart gåfvo sådant tillkänna: Allmänheten skulle säkerligen blifva mera tacksam för erhållande af Regeringens beslut, äfven om detta komme att innebära afslag på en länge uttalad önskan, än för den genom dröjsmålet antydda tveksamhet — Tidningen Najaden från Carlskrona uppgifver i en artikel angående tlaxcringen, att ingen köpman derstädes skattar för mer än 4000 rdrs inkomst, men de flesta efter 333 rdr 46 sk. och derunder, samt en mängd andra näringsidkare efter 100, 60 och 40 rdr årlig inkomst, hvilket, säger Najaden, ju är en orimlighet, ty en sådan näring beller rörelse skulle ovilkorligen leda till bankrutt poch konkurs inom ett par år. pr ATS SEN