2 BU IRIsLR INATT s
Antages eller afslås kejsarvalet? var dagensh
lösen i Berlin ännu då de med gårdagens post
ankomna tidningar derifrån afgingo. Man kände
icke hvad svar Frankfurterdeputationen skullel.
bekomma, och ett slags beklämning rådde öf-.
verallt innan man fick veta utgången. Dej,
olika partiernas tidningar hade för tillfället!c
nästan inställt sina inbördes fiendtligheter, förl!
att endast tala om den stora tyska angelägen-l:
heten, om hvilken de yttra sig med en viss!
återhållsamhet i tonen, som tyckes tillkänna-
gifva, att de fleste icke rätt kunna göra sig ;
redo för, till hvilken åsigt de borde sluta sig. lt
I andra kammaren hade minister-presidenten lf
yttrat sig, men i ordalag, som snarare kunde lf
tydas emot än för antagandet. På sednare ti-ls
den har Deutsche Reformp varit den tidning, !
hvilken först haft del af nyheter, som genom ;
telegraferna blifvit regeringen meddelade. Manl.
ville deraf sluta, att den stod i närmare för-,
hållande till vederbörande och att hvad denh
yttrade i frågan om kejsarskapet vore närmast
öfverensstämmande med konungens egna åsig-
ter. I sådant fall torde det icke sakna in-
tresse för våra läsare att erhålla del af dess
hufvudsakligaste yttranden:
Det parti, som är för ärftlig kejsare, har drifvit
igenom sin sak; men till hvilket pris! Den nygrun-
dade makten är nästan lika svag som den fordna
kejsarmakten var efter Westfaliska freden; icke en
gång mot förändringar i författningen skall riksöf-l,
verhufvudet hafva ett absolut veto. Det är dess
utom icke, sisom då, de furstliga öfverheterna,!,
hvilka inskränka öfverherrskapet, utan riksrepresen-l,
tationen i statshuset och folkhuset. Tyska furstar-
nes rättigheter äro nästan tillintetgjorda; rilks-
rådet, som, sammansatt af deras fullmäktige, skulle,
deltaga i riksregeringen, är helt och hållet åsidosatt.
Och dessutom är den folket tillhörande rätten att
välja, skoningslöst gifven till pris åt demago-
gien — pseudodemokraterna hafva segrat vid den
hemliga omröstningen. ;
Oech likväl har något mäktigt skett, som aldrigl,
åter kan utplånas ur historiens annaler:
Nationen har i sin lagliga representation
på laglig väg betecknat Tysklands räddare.
Hura kan konung Fredrik Wilhelm uppfylla sin
sändning? Icke derigenom att han afslår, men väl
derigenom att han föreskrifver vilkor. Härpå vari:
redan på förhand hela verlden (2?) beredd; efter da-
gens händelse väntas det af alla; af demokratien i
det hopp, att förvirring deraf skall uppstå; af alla
fåderneslandets vänner under tillförsigt, att nu ändt-
ligen Tyskland får ordning och öfverhet. Kejserliga
partiet i Frankfurt har utan tvifvel fattat beslutet
blott under förväntan, att dessa vilkor uppfyllas;
och de blifva det, ty vensterns motstånd blir van-
mäktigt, så snart österrikarne öfvergifva Paulskyr-
kan. Gud upplyse konungens rådslag !
Sålunda yttrade sig D. R. den 29:de, då telegra-
fon meddelade utgången af valet; sedermera skrif-
ver den:
Vi instämma icke i deras åsigt, som mena, att
genom riksförsamlingens votum vore verket fullän-
dadt; vi önska höra, jemte hela folkets röst, också !
de enskilda furstarnes och de enskilda stammarnes..
Ingen skall nödgas mot sin vilja inträda i värt nya,
rikssamhälle; vår kejsare skall icke med vapenmakt !
ät sig eröfra sitt rike, vårt nya förbund icke bör-
jas med borgarkrig. Derföre må konungen af Prous-
sen också höra de tyska furstarnes röster och bemö
da sig att bringa dem i öfverensstämmelse med fol-
kets önskan. Må furstarne anse vår nya riksförfatt-;
ning, såsom en af folket oktrojerad, om de vilja;l.
det skall i hvarje fall från båda sidor blott kunnal,
erkännas såsom en rättvis önskan, att för den på
grund af författningen af kejsaren sammankal-
lade nya riksdagen denna författning framläg-
ges till yllerligare revision, såsom redan till all-
män belätenhet i omvänd ordring skedde i Preussen. p
Men ditintills är det konungens lagliga pligt att
föra det åt honom anförtrodda styret. Riksföre-
ståndaren har ansett sin mission uppfylld och förl.
hastigt, såsom det synes oss, nedlagt sitt höga em-
bete. Utan öfserhufvud och regering är Tyskland
i detta ögonblick; nu är tiden kommen då Fredrik
Wilhelm bör lösa sitt löfte att i nöd och fara vara
Tysklands skydd och sköld.n
De flesta pressens organer hafva yttrat sig i sam-
ma syfte. Blott Neue Preussische Zeitung, ultraari-
stokraternas organ, förklarade sig afejordt mot allt,
antagande af kejsarvärdigheten ur folkets ombuds
händer och såg i mottagandet af den nya kronan en
säker förlust af den gamla. National Zeitung för-
ordar ifrigt, att konungen må antaga den honom er-
bjudna kronan, och visar att Österrike måste väl tre
gånger betänka sig innan det under nuvarande för-
hållanden böriar ett krig mot Preussen och Tysk-
tand.
Grefve Brandenburg yttrade i andra kammarens
sittning den 34 Mars bland annat: Det kan icke
betviflas att den väg regeringen väljer, blir den, hon
redan länge utmärkt för sig, och hvilken haft att
glädja sig åt båda kamrarnes bifall.
Med anledning af detta ministerpresidentens med-
delande. anmärkte presidenten Grabow att tvenne
brådskande motioner inkommit, den ene af v. Un-
ruh, den andra af v. Vincke.
Det förra förslaget lydde att: .
Kamrmaren måtte besluta att till konungen af-
pilva en adress med anhållan att antaga den af
npationalförsamlingen i Frankfurt åt honom öf-
erlemnade kejsarkronan, och att genast genom
eningarne välja en kommission af 214 leda-
er till adressens uppsättande,.
S delen af venstern reste sig för att under-
stödja detta förslag såsom brådskande; men vid räk-
ningen befinnes att blott 444 i stället för 420, som
enligt den nya arbetsordningen fordrades, understödt
förslaget.
Pet andra förslaget of Vincke lydde att: i
Den höga kammaren mätte besluta att utnänina
en kommission, som hade att göra utkast till
en adress åt konungen, för att deri uttrycka
kammarens känslor och förhoppningari afseende
på valet i den höga nationa!församlingen i Frank-
vurt til tyska rikets öfverhufvud.
ta försleg erhöll en talrik majoritet och kom-
ionen utvaldes. Bland dess Ivdamöter räknade
nan Vincke, v. Berg, Berends, Urlichs, Vv. Unruh,
v. Auerswald och Ullrick. Den 2 April meddelades
i kammarens sittning kommissionens försleg till adress
af föjinde innehåll:
Konglige hMaicställ
Tyska nationa!församlingen har genomsina sista
beslut fört det stora verket att förena och stärka
Tyskland närmare sin fullbordan.
Densamma har i följd af dessa beslut utvalt eders
kongl. maj:t till den ärorika kallelsen aft vara det
återuppståndna Tysklands första öfverhufvud.
Andra kammaren ligger full af vördnad på 0. ke
maj:ts hjerta den bevekande bönen att uppfylla tyska
na ionalförsamlingens väntan och förhoppningarne
Los tyska folket, som genom densamma är represen
I