ej vilja vara undersåter, utan medlemmar af en kast, för
hvilken intet är heligt utom dess privilegier, för hvilker
mord, uppror, förräderi äro liksom tillåtna, blott det skei
för att befästa och bibehålla dess makt. Har någon ko-
nung här, som, under känslan af sitt förtryck, velat af-
kaka bojorna, vågat att smeka äfven det svarta bar-
net? ) Jag vill ej ens tala om utländska regenterna i vår
tid, hvilka dels af fruktan, dels af svaghet hylla och gynna
denna kast, hvilken, jag svär derpå, skall bereda alla re-
geringars fall. Skådom tillbaka på Roms patricier, ge-
nom hvilkas vällust, högmod och tyranni plebejer-
nas afund väcktes och retades, till dess republiker
föll. Denna kamp emellan patricier och plebejer har varat
till vår tid, och skall fortgå så länge de båda begrepper
finnas till. Jag vill i hela mensklighetens namn framställs
den frågan: hvem vill vara styfbarn? Hvem, mera isam-
hället än i familjen? ... Jag vet ej om det är min annal-
kande död, som gör mig klarsynt, men jag känner... de!
är mensklighetens barndom, som tuktas, gråter, förtvi-
nar. .. men dess mandom kommer, bryter sina fjättrar
och med dem kanhända mången skön, mången helig stil-
telse! Att yttre utmärkelser böra finnas, nekar jag icke
de böra vara en gärd af vördnad och tacksamhet för för
tjensten, men också blott för den, och ärfda förtjenstei
tinnas icke; ingen ärld skörd, utan nytt utsäde. Och hven
bar rätt att trotsa på stamfaderns förtjenst, om han dugei
till intet! Ofta är denne medan han lefver den minst an
sedde af hela slägten. Den skicklige Adier Salvius t. ex
huru många försmädelser måste han ej utstå för lågheter
af sin börd, och huru skulle icke, så framt han egt barn
desse hafva yft sig öfver hans förtjenster. En skägglö
gref Douglas vägrade slåss med general Helmfeldt, och nu
hvilken glans omstrålar icke hjeltens namn!...
Unge man!, afbröt honom kamrern med dämpad röst
vär det då intet, som talar till er känsla, då ni på slotte
genomvandrar salarne, beskådar de höga konterfejerna, och
betänker huru deras förebilder -stvrt verlden, betänke
) Läsaren torde erinra sig drottning Christinas uttryck: Ma
skall så klappa det hvita barnet, att det svaria icke varde
förgätet.