REPRESENTA TIONSFRÅGAN. (Denna artikel är benäget insänd från en af våra mest ansedde och erfarne riksdagsmän.) Att innan perioden inträffar för det hvilande rtepresentationsförslagets afgörande, om detsammas innehåll och beskaffenhet meddela den fullständiga kännedom som kan försätta den dermed mindre bekanta delen af allmänheten i tillfälle att rätt bedöma dess verkningar, utgör visserligen en förtjenst, så vida man dervid tillvägagår med den sanningskärlek och sunda urskiljning som ämnets vigt påkallar. Ett dylikt förbehåll synes dock icke vara iakttaget vid en nyligen i landsorterna spridd skrift under titel: Tankar om det hvilande förslaget af svenska Nationalrepresentationens ombildning,, hvars hufvudändamål är: att medelst uppställda beräkningar öfver personer och röstetal samt deras resultater motverka den allmänt gängse föreställningen, att allmogen, genom antagande af det hvilande förslaget, skulle förlora i det inflytande den nu äger på riksdagsförhandlingarne; och det torde således ej vara utan vigt att tillse, huruvida grunderne för denna föreställning äga någon giltighet för sig eller icke. Ins. inskränker sig till denna serskilda del af ämnet så mycket hellre, som ban deruti är mest interesserad och emedan han, ehuru ej främmande för sakens föregående och närmare behandling, icke äger den stilistiska förmåga som tillåter en vidlyftigare granskning af det hvilande förslaget, än den en hvar af vanlig bildningsgrad kan uppfatta samt genom ytterligare jemförelser fullständiga. Det bör till en början erkännas: att det hvilande förslaget antyder en för vårt statsskick ganska helsosam brytning i det gamla privilegieoch kastväsendets öfvervälde, medelst sjelfskrifvenhetens och ståndsfördelningens upphörande, samt den rättsenliga öfvergången till allmänna valens princip, och borde således, rätt genomfördt , vara betryggande för alla och för framtiden. Men tillämpningen af denna princip har alltför ofta i förslaget blifvit bruten, eller ofullständigt eller alls icke begagnad. Denna afvikelse från grundprincipen visar sig synnerligast vid bestämmelsen af det s.k. strecket eller fördelningen i tvenne valkategorier för val till andra kammaren, vid uppgörandet af census och den graderade röstskalan, samt vid valsättet till — och sammansättningen af första kammaren. Insändaren hemställer, huruvida det öfverensstämmer med sunda statsrättsenliga principer, med rättvisa och billighet att först stadga en census eller mätare för utöfning af en politisk rättighet som bör tillhöra alla verkligen sjelfständiga medborgare, en rälttighet till sin grund af andlig natur som sålunda icke kan mätas; och att sedan fördela denna rält genom skilda kategorier. Rösterna i den första valafdelningen nedsättas härigenom till en obetydlighet, hvilket synes deraf alt hvarje elektor skall komma att rösta för 150 till 200 personer, under det att i andra valafdelningen hvarje röst dels gäller hvad den bör gälla eller för en person och likväl svarar emot det röstetal elektorn representerar, dels kan uppstegras ända till 6 å 800 gånger högre valör, än de medelbart röstande mindre och åttondedels hemmansegarnes. — Detta blifver ock händelsen för de visserligen få inom andra valafdelningen, hvilka genom förmögenhet, inkomst eller sammanlagdt röstetal upphinna maximum eller 4 röster. Lägg härtill, att denna orättvisa hufvudsakligast drabbar den reellaste, arbetsammaste och mest ordningsälskande delen af landets befolkning, omkring 160 tusen jordbrukare med talrika familjer, som väl må kallas statens kärna, emedan deras bestämmelse synes vara att åt samhället offra icke endast den me