REPRESENTA TIONSFRÅGAN.
(Denna artikel är benäget insänd från en af
våra mest ansedde och erfarne riksdagsmän.)
Att innan perioden inträffar för det hvilande
rtepresentationsförslagets afgörande, om detsam-
mas innehåll och beskaffenhet meddela den full-
ständiga kännedom som kan försätta den der-
med mindre bekanta delen af allmänheten i till-
fälle att rätt bedöma dess verkningar, utgör
visserligen en förtjenst, så vida man dervid till-
vägagår med den sanningskärlek och sunda ur-
skiljning som ämnets vigt påkallar. Ett dylikt
förbehåll synes dock icke vara iakttaget vid
en nyligen i landsorterna spridd skrift un-
der titel: Tankar om det hvilande försla-
get af svenska Nationalrepresentationens om-
bildning,, hvars hufvudändamål är: att medelst
uppställda beräkningar öfver personer och rö-
stetal samt deras resultater motverka den all-
mänt gängse föreställningen, att allmogen, ge-
nom antagande af det hvilande förslaget, skulle
förlora i det inflytande den nu äger på riks-
dagsförhandlingarne; och det torde således ej
vara utan vigt att tillse, huruvida grunderne
för denna föreställning äga någon giltighet för
sig eller icke. Ins. inskränker sig till denna
serskilda del af ämnet så mycket hellre, som
ban deruti är mest interesserad och emedan han,
ehuru ej främmande för sakens föregående och
närmare behandling, icke äger den stilistiska
förmåga som tillåter en vidlyftigare granskning
af det hvilande förslaget, än den en hvar af
vanlig bildningsgrad kan uppfatta samt genom
ytterligare jemförelser fullständiga.
Det bör till en början erkännas: att det hvi-
lande förslaget antyder en för vårt statsskick
ganska helsosam brytning i det gamla privile-
gie- och kastväsendets öfvervälde, medelst sjelf-
skrifvenhetens och ståndsfördelningens upphö-
rande, samt den rättsenliga öfvergången till all-
männa valens princip, och borde således, rätt
genomfördt , vara betryggande för alla och
för framtiden. Men tillämpningen af denna
princip har alltför ofta i förslaget blifvit bru-
ten, eller ofullständigt eller alls icke begagnad.
Denna afvikelse från grundprincipen visar sig
synnerligast vid bestämmelsen af det s.k. strec-
ket eller fördelningen i tvenne valkategorier för
val till andra kammaren, vid uppgörandet af
census och den graderade röstskalan, samt vid
valsättet till — och sammansättningen af för-
sta kammaren. Insändaren hemställer, huruvi-
da det öfverensstämmer med sunda statsrätts-
enliga principer, med rättvisa och billighet att
först stadga en census eller mätare för utöf-
ning af en politisk rättighet som bör tillhöra
alla verkligen sjelfständiga medborgare, en rält-
tighet till sin grund af andlig natur som sålun-
da icke kan mätas; och att sedan fördela den-
na rält genom skilda kategorier. Rösterna i
den första valafdelningen nedsättas härigenom
till en obetydlighet, hvilket synes deraf alt
hvarje elektor skall komma att rösta för 150
till 200 personer, under det att i andra val-
afdelningen hvarje röst dels gäller hvad den
bör gälla eller för en person och likväl svarar
emot det röstetal elektorn representerar, dels
kan uppstegras ända till 6 å 800 gånger högre
valör, än de medelbart röstande mindre och åt-
tondedels hemmansegarnes. — Detta blifver ock
händelsen för de visserligen få inom andra val-
afdelningen, hvilka genom förmögenhet, inkomst
eller sammanlagdt röstetal upphinna maximum
eller 4 röster. Lägg härtill, att denna orättvi-
sa hufvudsakligast drabbar den reellaste, arbet-
sammaste och mest ordningsälskande delen af
landets befolkning, omkring 160 tusen jordbru-
kare med talrika familjer, som väl må kallas
statens kärna, emedan deras bestämmelse synes
vara att åt samhället offra icke endast den me-
