mående äfven vanligen äro mest bekanta, skall
Isåledes, eller kan åtminstone — och lagen bör
licke tillåta en sådan möjlighet — välja ut blott
dem, hvilka äro ansedda såsom regeringens
trogna tjenare och blinda anhängare.
Men listan är ännu icke nog ren; derföre
Tunderkastas den en ny luttring! — 8 67 be-
Istämmer: Fjorton dagar före den tid då ve-
derbörande jurydomstols sittningsperiod börjar,
insändert rtegeringspresidenten en förteckning på
60 ur årslistan uttagna personer till den dom-
stol, som finnes der juryn har sitt säten. Se-
Jdan således regeringspresidenten fått nog lång
Itid på sig att inhemta underrättelser om ve-
I derbörandes pålitlighet, är han då färdig med
urvalet af dessa, i regeringens anda, ,bättre
i personer! — Om de kompletteringslistor han
har att upprätta gälla samma anmärkningar,
med tillägg likväl att han, för att icke komma
i förlägenhet om lämpliga sujetter, för dem
behöfver upptaga blott så många han skälgt
pröfvarn.
Man skulle nu tro att embetsmannaväldet
kunde anse sig hafva utsofrat de mest pålitliga
män; men det tror sig ännu icke nog säkert
I med dessa tvenne reningsprocesser. 8 68 fö-
reskrilver: Den såsom ordförande uti jury-
domstolen ansiällde domaren, som är en juri-
disk embetsman, reducerar genom urval dessa
60 personer till ett antal af 36, efter som han
för godt pröfvar dem passande. Desse 36 äro
Jjurymän vid jurydomstolen för den ifrågava-
rande sittningsperioden.
För att likväl icke möjligen kunna i något
kinkigt fall komma i bryderi för utgången, är
lännu den fjerde utsofringen ombesörjd genom
jen af justitieministern tillsatt embetsman, nem-
ligen åklagaren, hvilken, liksom regeringspresi-
denten icke tillhör domareståndet, utan förvalt-
ningen, och är bercende af en ledamot i re-
igeringen. Hans makt att utsofra beror på hans
kännedom om jurymännens tänkesätt. Såsom
embetsman har han alla möjliga medel i hän-
derna att förskaffa sig denna kännedom, och
tillräcklig tid dertill kan han hafva om han
erhåller listorna tidigt. Visserligen tyckes denna
utöfning af åklagaren för den anklagade hafva
sin motsvarighet uti den sednares rätt alt vid-
taga en lika stor rensning — både åklagare
och anklagad hafva nemligen enligt 8S, 86
joch 90 rätt att af de 12, genom lottning för
hvarje mål bestämda jurymännen, utesluta ett
lika antal af dem — men skillnaden är blott
att den anklagade icke har samma medel att
underrätta sig om jurymännens tänkesätt, och
det är till och med icke föreskrifvet om listan
skall meddelas honom före sittningens början
eller icke; ja ofta är han alldeles ur stånd att
inbemta ringaste kännedom om sina domares
karakter, ty han är innesluten bakom fängel-
sets murar.
Det hela af denna inrättning är således, så-
som man ser, en ny, snart sagdt oförändrad, upp-
laga af franska kriminal-process-ordningen af
41808. De förändringar som skett synas också
icke vara förbättringar utan tvärtom försämrin-
gar. Det ålåg t. ex. presidenten uti juryn en-
ligt franska författningen, att inom 24 timmar
efter delfåendet af prefekteas lista utvälja ju-
rymännen; i Preussen är ingenting härom be-
stämt, utan kan han taga sig tillräcklig tid
för att skaffa sig underrättelser om de af re-
geringspresidenten utvalda 60 personernas tän-
kesätt. Ar han nitisk för regeringens syften,
så gör han det; ty äfven inom det i allmänhet
aktningsväda preussiska domareståndet finnas
servila lycksökare, hvilka låta bruka sig
som blinda verktyg af regeringen. Den fran
ska juryinrättningen af 1808 måste likväl upp-
häfvas, och det var till och med under Bour-
bonernas välde som allmänna opinionen om
dess förkastlighet framtvingade lagen af den 2
Maj 41827, hvarigenom detta Napoleons farliga
konststycke till maktens utvidgande blef afskaf-
fadt. Hvarföre skulle då nu Preussens konung
taga upp den? Den är ett värdigt motstycke
till den oktrojerade författningen af den 5 Dec.
1848 om representationen. De äro båda lika
svekfulla liberala skyltar på konservativa fö-
remål. Den förre var visserligen i någon mån
god, men hvad maktfullkomligheten gifvit efter
i December, har den i Januari med mycken
skicklighet insnärjt i en säker snara. Det är
icke tänkbart att, efter så många utsofringar af
regeringens män, inom juryn skulle finnas nå-
got element till motstånd mot den fördolda
kraft, som ofvan ifrån och ned sätter hela ma-
chineriet i rörelse. Visserligen skall man blott
sällan begagna denna kraft, ty på personer af
mindre betydenhet kommer den icke att nötas;
men i vigtiga fall, då statsmakten behöfver
stödja sina politiska grundsatser eller afväpna
dessas motståndare, skall man i Preussen, lk-
som i Frankrike under kejsardömet och restau-
rationen, alltid kunna verka i den riktning man
önskar till fällande eller frikännelse. Bruket
af den är möjligt, och om det sker ofta eller
sällan kan väl vara ett vittsnesbörd om rege-
ringens karakter är ond eller god, men ändrar
icke omdömet om det moraliska värdet af en
så skadlig inrättning.
LITTERATUR. .
FREY, 53—54 häftena M 1 och 2 för 1849.1
Den gamla, välbekanta tidskriften Frey an-l
mäler sig äfven i år till allmänhetens hug-ls
komst, och de två första häftena af den nyalt
irgången hafva visat sig i det offentliga. Förl,
opartiskhetens skull måste wi tillstå det Frey ll