AITVTATIUL A VAÄVILMaSeRSAIPIIND I, NSI MTV politiska och tryckfrihetsmål, städse varit ansedt såsom en af de vigtigaste beståndsdelarna i en fri samhällsförfattning. Engelsmännen hafva från långliga tider betraktat juryn såsom ett palladium för sin sjelfständighet; Fransmännen införde densamma efter den första revolutionen, och i vissa trakter af Tyskland, såsom Rhenländerna, der domstolsorganisationerna förändrades under fransyska kejsarväldet samt den franska lagboken eller s. k. code Napoleon och med densamma juryn infördes, insåg folket snart fördelen deraf så mycket, att de gamla regeringarne, sedan länder och folk fallit tillbaka till dem efter Napoleons nederlag, det oaktadt varit nödsakade att bibehålla eller sedermera återställa denna lagskipning. A andra sidan har man äfven sett starka bemödanden hos de reaktionära i alla länder att på allehanda sätt motarbeta juryinrättningarna; men så öfvervägande har tänkesättet öfverallt yttrat sig till deras fördel, att juryinrättningarna, jemte offentlighet i rättegången och en muntlig i stället för skriftlig procedur vid målens handling, ständigt visa sig ibland de främsta hufvudpunkterna på listan af de reformer, hvilka tidsandan fordrar såsom vilkor för samhällenas utveckling och rättstillståndets befästande. Efterhand ser man också i detta såsom i andra fall, att det stationära motståndet måste slutligen vika för ifrågavarande fordringar. Men bär, likasom i afseende på de rent politiska prerogatif-frågorna om representation och folksuveränetet, varseblifver man jemväl ett annat fenomen, nemligen att då regenterne och byråkratien icke tilltro sig längre kunna hålla tillbaka alla reformer, äfven till bokstafven, söka de i stället att, äfven under det inrättningarna införas till namnet, bortfuska deras inre väsende så, att hvad som i det hela skulle utgöra ett dyrbart värn för friheten, i stället kan förvandlas till ett lätthandterligt verktyg i despotismens eller intrigens hand, och sålunda det öppna godtycket ersättas af mer eller mindre dolda snaror. Den nya genom en regeringsförordning påbjudna, Preussiska juryinrättningen synes lemna en skälig anledning till anmärkningar af den beskaffenhet vi här framställt, och det lönar derföre mödan äfven för svenska läsare, att något närmare uppmärksamma nämnda juryinrättnings beskaffenhet — så mycket hellre som en reform af lagskipningen äfven hos oss utgör ett af de mest trängande behof. Man känner att juryns väsende egentligen hvilar på den grundsatsen, att hvar och en bör få dömas af sina likar. Vi antydde nyss hurtusom i motsats härtill, den nya preussiska förordningen liksom nästan allt annat hvilket på oktroieringens väg tillkommit i Preussen, bär mångfaldiga spår, hvilka lätt af granskaren upptäckas, till en beräkning att genom skenbart liberala institutioner tysta folkets rop på rättvisa, under det man bakom den liberala utansidan vill bibehålla den gamla maktfullkomligheten och det konservativa embetsmannainflytandet såsom sakens egentliga kärna. Om det skulle vara en regerings plan att utvidga sin makt på bekostnad af folkets rättigheter eller bibehålla en kapson på yttranderätten, så vore säkraste medlet för ändamålets vinnande, att med anklagelser och juridiska förföljelser angripa dem, som försvara folkets rätt. Ligga domstolarne då i händerna på regeringen, så blir äfventyret här vid lag sådant, att folket icke har någon möjlighet att tillbakavisa angreppen; men maktens tilltag få emellertid en juridisk prägel af laglighet som gör dem så mycket mer oåtkomliga. Under förutsättning naturligtvis att icke revolutionära medel kasta alltsammans öfverända. Det är derföre nödvändigt att folket sjelf har en väsendtlig andel i domaremakten i brottmål, och rätta skillnaden mellan jurydomstolar, sådana de enligt sin grundid böra vara, och andra domstolar består just deruti att vid de förra folket sitter till doms genom fritt valda edsvurna, då vid de sednare rättvisan utmätes af regeringens embetsmän. Men skall en jurydomstol utgöra en borgen för den konstitutionella frihetens bestånd ochl: tillämpning, så måste den också representera folket. Har den blott det yttre skenet af enl: sådan, så att jurymännen representera blott ett visst parti, så är den långt sämre än vanliga! domstolar, synnerligen i länder der domareståndet i allmänhet bibehållit sin sjelfständighet och domstolarne sällan gå något politiskt! partis ärender. F I Preussen synes denna fara att få ett sämrel genom reformen vara å färde emedan de gamla domstolarne, med några få undantag pål den sednaste tiden, bibehållit sitt anseende förl! opartiskhet och rättvisa. Utan att tala derom l: att qvalifikationen till juryman bestämmes ge-l j i J nom census, och en temmeligen hög census (18 thalers skatt efter klass och 24 thalers efter yrke), hvilket redan utgör en olämplig måttstock på rättigheter, taga vi fasta på det tillkonstlade i jurymännens tillsättning i öfrigt, !! för att se till huru pass noga den slutliga juI rydomstolen kan anses representera folket. j Enligt 8 64 skall landtrådet eller magistraten eller föreståndaren för komunalförvaltningen upprätta listorna på alla dem, som kunna l väljas till jurymän,. Dessa p,urlistor, blifval enligt 66 insända till regeringspresidenten i det distrikt, der de äro upprättade, och han fastställer dem och uppsätter en serskild årslista för hvarje jurydomstols område på de afl! honom inom detta område efter urlistorna utlvalda personer, hvilka han anser passande alttlt utöfva en edsvurens funktion under det påföl-) jande årety. ; Regeringspresidenten är således den, som lt ( j l TV utan att vara bunden af någon föreskrift, helt och hållet efter sitt godtycke utväiljer dem, som skola blifva jurymän. Denne förvaltningsembetsman, som är pligtig att Jyda regeringen och städse handla efter dess åsigter, samt vanlinan Lä nar allar lätt osaenaAm undarlvdanda