AITVTATIUL A VAÄVILMaSeRSAIPIIND I, NSI MTV
politiska och tryckfrihetsmål, städse varit an-
sedt såsom en af de vigtigaste beståndsdelarna
i en fri samhällsförfattning. Engelsmännen
hafva från långliga tider betraktat juryn såsom
ett palladium för sin sjelfständighet; Fransmän-
nen införde densamma efter den första revo-
lutionen, och i vissa trakter af Tyskland, så-
som Rhenländerna, der domstolsorganisationerna
förändrades under fransyska kejsarväldet samt
den franska lagboken eller s. k. code Napoleon
och med densamma juryn infördes, insåg fol-
ket snart fördelen deraf så mycket, att de
gamla regeringarne, sedan länder och folk fal-
lit tillbaka till dem efter Napoleons nederlag,
det oaktadt varit nödsakade att bibehålla eller
sedermera återställa denna lagskipning.
A andra sidan har man äfven sett starka
bemödanden hos de reaktionära i alla länder
att på allehanda sätt motarbeta juryinrättnin-
garna; men så öfvervägande har tänkesättet öf-
verallt yttrat sig till deras fördel, att jury-
inrättningarna, jemte offentlighet i rättegången
och en muntlig i stället för skriftlig proce-
dur vid målens handling, ständigt visa sig
ibland de främsta hufvudpunkterna på listan
af de reformer, hvilka tidsandan fordrar såsom
vilkor för samhällenas utveckling och rätts-
tillståndets befästande. Efterhand ser man också
i detta såsom i andra fall, att det stationära
motståndet måste slutligen vika för ifrågava-
rande fordringar. Men bär, likasom i afseende
på de rent politiska prerogatif-frågorna om re-
presentation och folksuveränetet, varseblifver
man jemväl ett annat fenomen, nemligen att
då regenterne och byråkratien icke tilltro sig
längre kunna hålla tillbaka alla reformer, äf-
ven till bokstafven, söka de i stället att, äfven
under det inrättningarna införas till namnet,
bortfuska deras inre väsende så, att hvad som
i det hela skulle utgöra ett dyrbart värn för
friheten, i stället kan förvandlas till ett lätt-
handterligt verktyg i despotismens eller intri-
gens hand, och sålunda det öppna godtycket
ersättas af mer eller mindre dolda snaror.
Den nya genom en regeringsförordning på-
bjudna, Preussiska juryinrättningen synes lem-
na en skälig anledning till anmärkningar af
den beskaffenhet vi här framställt, och det lö-
nar derföre mödan äfven för svenska läsare,
att något närmare uppmärksamma nämnda ju-
ryinrättnings beskaffenhet — så mycket hellre
som en reform af lagskipningen äfven hos oss
utgör ett af de mest trängande behof.
Man känner att juryns väsende egentligen
hvilar på den grundsatsen, att hvar och en bör
få dömas af sina likar. Vi antydde nyss hu-
rtusom i motsats härtill, den nya preussiska
förordningen liksom nästan allt annat hvilket
på oktroieringens väg tillkommit i Preussen,
bär mångfaldiga spår, hvilka lätt af granska-
ren upptäckas, till en beräkning att genom
skenbart liberala institutioner tysta folkets rop
på rättvisa, under det man bakom den libe-
rala utansidan vill bibehålla den gamla makt-
fullkomligheten och det konservativa embets-
mannainflytandet såsom sakens egentliga kärna.
Om det skulle vara en regerings plan att ut-
vidga sin makt på bekostnad af folkets rättig-
heter eller bibehålla en kapson på yttrande-
rätten, så vore säkraste medlet för ändamålets
vinnande, att med anklagelser och juridiska
förföljelser angripa dem, som försvara folkets
rätt. Ligga domstolarne då i händerna på re-
geringen, så blir äfventyret här vid lag sådant,
att folket icke har någon möjlighet att tillba-
kavisa angreppen; men maktens tilltag få emel-
lertid en juridisk prägel af laglighet som gör
dem så mycket mer oåtkomliga. Under förut-
sättning naturligtvis att icke revolutionära me-
del kasta alltsammans öfverända. Det är der-
före nödvändigt att folket sjelf har en väsendt-
lig andel i domaremakten i brottmål, och rätta
skillnaden mellan jurydomstolar, sådana de en-
ligt sin grundid böra vara, och andra dom-
stolar består just deruti att vid de förra fol-
ket sitter till doms genom fritt valda edsvurna,
då vid de sednare rättvisan utmätes af rege-
ringens embetsmän.
Men skall en jurydomstol utgöra en borgen
för den konstitutionella frihetens bestånd ochl:
tillämpning, så måste den också representera
folket. Har den blott det yttre skenet af enl:
sådan, så att jurymännen representera blott ett
visst parti, så är den långt sämre än vanliga!
domstolar, synnerligen i länder der domare-
ståndet i allmänhet bibehållit sin sjelfständig-
het och domstolarne sällan gå något politiskt!
partis ärender. F
I Preussen synes denna fara att få ett sämrel
genom reformen vara å färde emedan de gam-
la domstolarne, med några få undantag pål
den sednaste tiden, bibehållit sitt anseende förl!
opartiskhet och rättvisa. Utan att tala derom l:
att qvalifikationen till juryman bestämmes ge-l
j
i
J
nom census, och en temmeligen hög census
(18 thalers skatt efter klass och 24 thalers ef-
ter yrke), hvilket redan utgör en olämplig mått-
stock på rättigheter, taga vi fasta på det till-
konstlade i jurymännens tillsättning i öfrigt, !!
för att se till huru pass noga den slutliga ju- I
rydomstolen kan anses representera folket. j
Enligt 8 64 skall landtrådet eller magistra-
ten eller föreståndaren för komunalförvaltnin-
gen upprätta listorna på alla dem, som kunna l
väljas till jurymän,. Dessa p,urlistor, blifval
enligt 66 insända till regeringspresidenten i
det distrikt, der de äro upprättade, och han
fastställer dem och uppsätter en serskild års-
lista för hvarje jurydomstols område på de afl!
honom inom detta område efter urlistorna utl-
valda personer, hvilka han anser passande alttlt
utöfva en edsvurens funktion under det påföl-)
jande årety. ;
Regeringspresidenten är således den, som lt
(
j
l
TV
utan att vara bunden af någon föreskrift, helt
och hållet efter sitt godtycke utväiljer dem,
som skola blifva jurymän. Denne förvaltnings-
embetsman, som är pligtig att Jyda regeringen
och städse handla efter dess åsigter, samt van-
linan Lä nar allar lätt osaenaAm undarlvdanda