funnit Windisch-Grätz rapporter och hoftidnin-
I garnes notiser otillförlitliga, ja ofta rent af dik-
Itade, hafva vi vid våra referater icke uteslu-
Itande begagnat dessa källor, utan äfven uppta-
git de underrättelser som ingått från andra håll.
I Bevis på de ministeriella bladens lögnaktighet
kunde anföras dussintals; exempelvis må blott
anföras att redan d. 29 Dec. hoftidningen i en
segerbulletin uttrumpetade fästningen Komorns
öfvergång, och likväl hafva Österrikarne icke
ännu kunnat bemäktiga sig densamma; likaså
är förhållandet med Peterwardein. Fästningen
Essegg har, om vi ej missminna oss, flera sär-
skilda gånger rapporterats såsom intagen innan
detta verkligen skedde. Kronan på hela lögn-
och skrytväfnaden utgjorde dock furst Windisch-
Grätz egen stormodiga rapport, efter Ofens och
Pesths fall, hvaruti han förespeglade, att insur-
rektionen inom trenne veckor skulle vara totalt
qväfd; när man nu erinrar sig att ungerska
hufvudstadens kapitulation skedde den ö:te Ja-
nuari och att således fedan elfva veckor gått
till ända, utan att det ringaste af detta skryt
blifvit realiseradt, utan att tvertom insurrektio-
nen med fördubblade krafter upprest sitt huf-
vud efter de första svåra nederlagen, hvad
skall man väl då säga och tro om de der se-
gerbulletinerna?! — Vi förtycka ej Tidens
professor att detta oaktadt vara orubbad i tron
på Windisch-Grätz och hofbladens auktoritet,
men han må ursäkta oss att vi ur det myck-
na skrytet sökt framleta den portion sanning,
som deruti kunnat förefinnas, samt efter andra,
mera tillförlitliga källor, hemtat de upplysnin-
gar, som voro att tillgå, hvarvid icke sällan in-
träffat att hofbladens skryt fått svåra dementier.
Men härvid är att märka att Aftonbladet
aldrig af de för Ungrarna gynsammare un-
derrättelser dragit någon slags slutsats att in-
surrektionen skulle segra, och likväl är Tidens
hela föreläsning just grundad på denna förutsätt-
ning. Vi hafva blott till deras rätta dimen-
sioner velat reducera Windisch-Grätz och ÖO-
sterrikarnes bragder, se der allt! Eller kan
väl Tiden bevisa motsatsen?
Uti Aftonbladet för den 27 Februari yttra-
des: Från andra mera tillförlitliga källor, (är
segerbulletinerna) erfar man deremot bestän-
digt förnyade underrättelser om insurgenter-
nas tillvexande styrka och på flera särskilda
punkter tillkämpade segrar. Ungrarnes första
nederlag synas egentligen härledt sig af brist
på skickliga härförare. Sedan flera utmärkta
polska generaler öfvertagit högsta ledningen
öfver insurgentarmåeerna, är det möjligt att
utgången kommer att utfalla annorlunda. —
Längre har A. B. ej gått i förutsägelser för fram-
tiden; vi hafva vågat yttra, alt det är möjligt
att utgången för insurgenterna kan blifva an-
norlunda, sedan de fått. sig härförare. Har väl
erfarenheten hittills vederlagt denna förmodan?
Vi öfvergå nu till den komiska sidan af Ti-
dens epistel.- Anledningen till professorns stra-
tegiska utgjutelse är en i Aftonbladet för den
42 dennes intagen redogörelse för tilldragel-
serna i Ungern; hr Palmblad rynkar på näsan
då han deruti läser berättelsen om några af
insurgenterna vunna segrar; de äro naturligt-
vis hopgjorda, liksom de der polska bulleti-
nerna — efter- de stå i Aftonbladet! Men sam-
ma dags Posttidning har åter spelat professorn
det stygga putset att berätta precist detsamma
om Ungrarnas segrar, som A. B. Huru fatalt!
Det är således faktiskt att Posttidningen ej är
tillbörligt vaxmjuk för hr professorns tumnin-
gar i politiken! Vi beklaga denna motgång och
önska Tiden bättre lycka en annan gång!
Befängdast af allt är dock professorns läro-
stycken huru sanningen skåll utrönas utur be-
rättelser från krigsteatern; 4 lyder som föl-
er:
; Man måste alltid noga urskilja officiella bul-
letiner från lösa rykten. De: sednare kunna till
och med vara totalt tagna ur luften; sådant kan ej
en ordentlig styrelse eller dess officerare gerna til-
låta sig, emedan man derigenom skulle alltför myc-
ket kompromettera sig. Men väl är vanligt, att
man förstorar egna fördelar och nedsätter sina för-
luster: är segern tvetydig, händer ock, att man å
ömse sidor sjunger Te Deum.
Således kan i de flesta fall alltid någon rabatt an-
tagas i seger-rapporterna. Sjelfva prutmånen kan
till en viss grad bestämmas, efter vunnen kännedom
dels om berättarens egen karakter, dels om deras,
för hvilken den är skrifven. Ingen fältherre i ny-
are tider har t. ex. hållit sig strängare vid sannin-
gen än Wellington, emedan både han sjelf och hela
hans nation afsky gascognader. Af motsatta skäl
har ingen intill hans tid ljugit mer i sin egen pung
än Napoleon.
Deremot är ingen i större behof af dikten än den;
svage; och ingen vågar mera djerft begagna sig
deraf än demagoger, deras verktyg eller medhållare,
emedan allt går ut på att bedraga folket. Derföre
ljögo Polackarne så oerhördt 4830 och 4834; och i
deras spår bafva Milanesarne, Carl Albert och sedan
Ungrarne vandrat.n
Detta orakelsvar påminner oss anekdoten om
en gosse som af sin mor skickades ett ärende
och uträttade det så här: Mor min skika mej
hit i ett ärende, men tat inte ur mejl —
Att Tiden är full af vishet får man väl
icke betvifla, men den tänker som gossen i
anekdoten: Tan inte ur mej! — Hvad lärdom
hemtas nu af Tidens orakelsvar? Låtom oss
åskådliggöra den i frågor och svar!
Skall man tro på officiella bulletiner? Ja
och nej!
Skall man tro Windisch-Grätz bulletiner? Om
han är en Wellington — ja! Ty denne och hela
hans nation afsky gascognader. Om han är en
Napoleon? — nej! Ty ingen har ljugit mer i
sin egen pung än Napoleon! — — Ingen är
i större behof af dikten än den svage.
Men hvad jag vet är att ingen vågar mera
djerft begagna sig af dikten än demagogerna;
derföre ljögo polackarne så oerhördt 1830—531;
— ergo ljuga Ungrarna nu! hvilket skulle bevisas!
en om nu Windisch-Grätz hvarken är en
Wellington eller en Napoleon, utan bombar-
deringsmannen Windisch-Gräslig rätt och slätt,
Är nu Windisch-Grätz svag ? Hvad vet jag! i
skall man då tro hans bulletiner? — Eme-lr
dan de icke kunna vara tatalt tanna an Iaf I
- — UA —- Vr mm KA OK
- 03 mm MH j-— —
ÅS NH AA Å OM RR AN Ke AV KA