funnit Windisch-Grätz rapporter och hoftidninI garnes notiser otillförlitliga, ja ofta rent af dikItade, hafva vi vid våra referater icke utesluItande begagnat dessa källor, utan äfven upptagit de underrättelser som ingått från andra håll. I Bevis på de ministeriella bladens lögnaktighet kunde anföras dussintals; exempelvis må blott anföras att redan d. 29 Dec. hoftidningen i en segerbulletin uttrumpetade fästningen Komorns öfvergång, och likväl hafva Österrikarne icke ännu kunnat bemäktiga sig densamma; likaså är förhållandet med Peterwardein. Fästningen Essegg har, om vi ej missminna oss, flera särskilda gånger rapporterats såsom intagen innan detta verkligen skedde. Kronan på hela lögnoch skrytväfnaden utgjorde dock furst WindischGrätz egen stormodiga rapport, efter Ofens och Pesths fall, hvaruti han förespeglade, att insurrektionen inom trenne veckor skulle vara totalt qväfd; när man nu erinrar sig att ungerska hufvudstadens kapitulation skedde den ö:te Januari och att således fedan elfva veckor gått till ända, utan att det ringaste af detta skryt blifvit realiseradt, utan att tvertom insurrektionen med fördubblade krafter upprest sitt hufvud efter de första svåra nederlagen, hvad skall man väl då säga och tro om de der segerbulletinerna?! — Vi förtycka ej Tidens professor att detta oaktadt vara orubbad i tron på Windisch-Grätz och hofbladens auktoritet, men han må ursäkta oss att vi ur det myckna skrytet sökt framleta den portion sanning, som deruti kunnat förefinnas, samt efter andra, mera tillförlitliga källor, hemtat de upplysningar, som voro att tillgå, hvarvid icke sällan inträffat att hofbladens skryt fått svåra dementier. Men härvid är att märka att Aftonbladet aldrig af de för Ungrarna gynsammare underrättelser dragit någon slags slutsats att insurrektionen skulle segra, och likväl är Tidens hela föreläsning just grundad på denna förutsättning. Vi hafva blott till deras rätta dimensioner velat reducera Windisch-Grätz och ÖOsterrikarnes bragder, se der allt! Eller kan väl Tiden bevisa motsatsen? Uti Aftonbladet för den 27 Februari yttrades: Från andra mera tillförlitliga källor, (är segerbulletinerna) erfar man deremot beständigt förnyade underrättelser om insurgenternas tillvexande styrka och på flera särskilda punkter tillkämpade segrar. Ungrarnes första nederlag synas egentligen härledt sig af brist på skickliga härförare. Sedan flera utmärkta polska generaler öfvertagit högsta ledningen öfver insurgentarmåeerna, är det möjligt att utgången kommer att utfalla annorlunda. — Längre har A. B. ej gått i förutsägelser för framtiden; vi hafva vågat yttra, alt det är möjligt att utgången för insurgenterna kan blifva annorlunda, sedan de fått. sig härförare. Har väl erfarenheten hittills vederlagt denna förmodan? Vi öfvergå nu till den komiska sidan af Tidens epistel.Anledningen till professorns strategiska utgjutelse är en i Aftonbladet för den 42 dennes intagen redogörelse för tilldragelserna i Ungern; hr Palmblad rynkar på näsan då han deruti läser berättelsen om några af insurgenterna vunna segrar; de äro naturligtvis hopgjorda, liksom de der polska bulletinerna — efterde stå i Aftonbladet! Men samma dags Posttidning har åter spelat professorn det stygga putset att berätta precist detsamma om Ungrarnas segrar, som A. B. Huru fatalt! Det är således faktiskt att Posttidningen ej är tillbörligt vaxmjuk för hr professorns tumningar i politiken! Vi beklaga denna motgång och önska Tiden bättre lycka en annan gång! Befängdast af allt är dock professorns lärostycken huru sanningen skåll utrönas utur berättelser från krigsteatern; 4 lyder som föler: ; Man måste alltid noga urskilja officiella bulletiner från lösa rykten. De: sednare kunna till och med vara totalt tagna ur luften; sådant kan ej en ordentlig styrelse eller dess officerare gerna tillåta sig, emedan man derigenom skulle alltför mycket kompromettera sig. Men väl är vanligt, att man förstorar egna fördelar och nedsätter sina förluster: är segern tvetydig, händer ock, att man å ömse sidor sjunger Te Deum. Således kan i de flesta fall alltid någon rabatt antagas i seger-rapporterna. Sjelfva prutmånen kan till en viss grad bestämmas, efter vunnen kännedom dels om berättarens egen karakter, dels om deras, för hvilken den är skrifven. Ingen fältherre i nyare tider har t. ex. hållit sig strängare vid sanningen än Wellington, emedan både han sjelf och hela hans nation afsky gascognader. Af motsatta skäl har ingen intill hans tid ljugit mer i sin egen pung än Napoleon. Deremot är ingen i större behof af dikten än den; svage; och ingen vågar mera djerft begagna sig deraf än demagoger, deras verktyg eller medhållare, emedan allt går ut på att bedraga folket. Derföre ljögo Polackarne så oerhördt 4830 och 4834; och i deras spår bafva Milanesarne, Carl Albert och sedan Ungrarne vandrat.n Detta orakelsvar påminner oss anekdoten om en gosse som af sin mor skickades ett ärende och uträttade det så här: Mor min skika mej hit i ett ärende, men tat inte ur mejl — Att Tiden är full af vishet får man väl icke betvifla, men den tänker som gossen i anekdoten: Tan inte ur mej! — Hvad lärdom hemtas nu af Tidens orakelsvar? Låtom oss åskådliggöra den i frågor och svar! Skall man tro på officiella bulletiner? Ja och nej! Skall man tro Windisch-Grätz bulletiner? Om han är en Wellington — ja! Ty denne och hela hans nation afsky gascognader. Om han är en Napoleon? — nej! Ty ingen har ljugit mer i sin egen pung än Napoleon! — — Ingen är i större behof af dikten än den svage. Men hvad jag vet är att ingen vågar mera djerft begagna sig af dikten än demagogerna; derföre ljögo polackarne så oerhördt 1830—531; — ergo ljuga Ungrarna nu! hvilket skulle bevisas! en om nu Windisch-Grätz hvarken är en Wellington eller en Napoleon, utan bombarderingsmannen Windisch-Gräslig rätt och slätt, Är nu Windisch-Grätz svag ? Hvad vet jag! i skall man då tro hans bulletiner? — Eme-lr dan de icke kunna vara tatalt tanna an Iaf I — UA —Vr mm KA OK 03 mm MH j-— — ÅS NH AA Å OM RR AN Ke AV KA