ORER an T
dagens nyheter, måste vi ännu en eller par
dagar låta denna belysning hvyvila.
TIDEN) FÖRDJUPAR SIG I STRATEGISKA
FUNDERINGAR RÖRANDE UNGERSKA
KRIGET.
Hvad den der katedertonen ändå kläder en
professor i grekiskan, äfven då han gör sina
utflykter på ett fält, så främmande för hans
vyer, som strategiens mysterier! Den som
vill se och njuta af den skarpsinnighet, hvar-
med Tiden utbreder sig öfver ett ämne, långt
mindre befryndadt med grekiskan än sjelfva
det mesopotamiske sprog, bör läsa Tiden för
den 21 dennes, der trenne hela spalter ärc
egnade krigshändelserna i Ungern, för hvilka
hr Palmblad redogör på det honom så egen-
domliga phistoriska sätt.
Sedan Tids-byrån flyttades till akademista-
den och hr Palmblad sjelf fått bättre tillfälle
att taga de ultrakonservativas organ om hän-
der, har Tiden blifvit något mera lifaktig, än
då den i hufvudstaden framsläpade ett sjuk-
ligt, borttvinande lif. Man igenkänner nu de
välbekanta dragen i den der phistoriska pen-
nan, som vid Tidens begynnelse med så myc-
ken aplomb tog det schweiziska sonderbundets
operationer och syfte i försvar. Man erinrar
sig med hvilken kontenans Tiden då uppdu-
kade, såsom historiska facta, de orimligaste
sagor, de uppenbaraste osanningar, och vidhöll
dem, oaktadt de officielt blifvit återtagna af
Guizots organ i Paris, som satt dem i omlopp.
Då nu professorn hårdt ansattes för detta up-
penbara förakt för sanningen, parerade han
undan och ställde Brockhaus konversations-
lexikon i sticket för alltsammans. Hr P. hade
nemligen inhemtat sitt vetande om dagens hän-
delser i Schweiz ur nämnde källa!!
Efter all anledning har den der fatala Brock-
haus ånyo varit framme och spelat Tiden ett
fult spratt. Det gäller här den ungerska in-
surrektionen och strategien, likasom det förra
gången gällde schweiziska insurrektionen och
jesuitismen! I schweiziska frågan var Tiden
på insurrektionens sida ... Hvarföre? Jo,
derföre att den kämpade emot frihetens, ord-
ningens och mensklighetens sak, samt hade
till bundsförvandter jesuiternas parti samt den
emot all folkfrihet fiendtlige Guizot. I unger-
ska frågan deremot rangerar sig professorn
emot insurgenterna, emedan de kämpa för sin
frihet och nationalitet, samt hafva till motstån-
dare män af Metternichska skolan, med bom-
bardemangsmannen Windisch-Grätz i spetsen.
I schweiziska frågan ljusnade Tidens anlete,
när den berättade om Frankrikes tillämnade
intervention till insurgenternas fördel; i den
ungerska utbreder professorn sin vältalighet
om vigten af Rysslands intervention i Ungern
emot Magyarerna. — Af denna sammanställ-
ning finner läsaren, att Tiden icke alltid är
afvogt sinnad mot insurrektioner; den känner
sig lika villig som pligtig att ställa sig på de-
ras sida, när deras syfte är frihetens inskränk-
ning, men deremot så mycket eftertryckligare
fördöma och lasta dem, när de kämpa frihe-
tens kamp. Detta är utan tvifvel konseqvent
handladt, sedt från Tidens synpunkt; man bör
ej fördöma att den någongång så der tager ut
steget fullt, och emellanåt bortlägger den mask
af sympati för lagbunden frihet,, hvarunder
den ibland söker dölja sina autokratiska tän-
kesätt.
Innan vi öfvergå till en närmare granskning
af Tidens ifrågavarande betraktelser rörande
ungerska kriget, få vi fästa läsarens uppmärk-
samhet på en omständighet, som kastar en
egen dager på professorns sätt att polemisera.
Sedan Tiden framhållit de österrikiska vapnens
segrar, alltifrån Wiens bombarderande ända
till Pesths intagande, återkommer professorn
till de vanliga insinuationerna, att Aftonbladet
skulle hafva partiskt refererat dessa händelser,
och hela tiden velat förespegla, att insärgen-
terna oupphörligt haft framgång samt åter-
kommer ännu en gång till den så flitigt idis-
lade historien om Aftonbladets utbasunande
af Polaekarnes segrar,.
Det är knappast möjligt att på ett mera 0-
generadt sätt slå sanningen vid örat. Aftonbla-
det har, utförligare än någon annan svensk
tidning, redogjort för ungrarnes nederlag när
sådana verkligen ägt rum, och för öfrigt al-
drig framställt något eget omdöme, uttryckan-
de förhoppning om insurrektionens slutliga se-
ger. Tvärtom följde vi i våra referater upp-
gifterna från Wien, och de Windisch-Grätzska
rapporterna med alltför stort förtroende till
deras sannfärdighet, hvaraf hände att vi, miss-
ledda af dessa källor, i början ansågo insur-
rektionens qväfning snart vara förhanden. Föl-
jande utdrag ur Aftonbladet må anföras såsom
bevis härpå.
Uti Aftonbladet för den 30 December med-
delades en fullständig berättelse om ungrarnes
första väsendtliga nederlag den 16 och 17 De-
cember, samt Pressburgs, Oedenbuzgs och Wie-
selburgs besättande af österrikarna. Uti in-
gressen till detta referat heter det: Fälttåget
pmot Ungern öppnades den 15 dennes. Alla
nunderrättelser öfverensstämma deruti, att ung-
rarna på alla punkter blifvit slagne, och ef-
ter all sannolikhet kommer affären alt slutas
amed de kejserligas fullständiga seger, revolu-
tionens qväsande och Kossuths fall Press-
burg hade redan fallit i furst Windisch-Grätz
händer, och den kejserliga armeen troddes re-
dan inom denna månads utgång kunna slå
nsilt hufvudläger i Ungerns hufvudstads. —
Behagar Tidens strategiske professor göra sig
mödan att ytterligare uppleta Aftonbladet för
den 18 Januari, skall han deruti finna en an-
nan utförlig redogörelse för ungrarnes neder-
lag, under rubrik: Kossulh flyktad; Ofen och
Pesth utan svärdslag öfverlemnade åt de kej-
serligay.
Och detta kallar nu vår professor i Upsala