icke kunde såsom den romerska kyrkans chef, sam tycka att utgjuta den katolska kyrkans egna tysk? och österrikiska söners blod. — Romarnes blod ä1 således mindre dyrbart! KORRESPONDENS-ARTIKEL. Paris den 14 Mars 4849 (Från Red:s korrespondent.) Franska folkets uppmärksamhet är i närvarandf stund fästad på Italien och dess framtida öde. Mar kan lätt döma till den allmänna enthusiasmen här för, då man vet och påminner sig huru fransmän nen ömmat för det lidande och förtryckta Polen huru mycket de önskat få skynda till dess hjelp di det sista gången kämpade för sin befrielse och åte föll, ett blödande offer för tyrannens ännu hårdart jern-ok. Polen är dock ett för fransmännen frem mande nordiskt land, då deremot Italien ligger den så nära. Dess seder, händelser, minnen och revo lutioner äro så lika, så öfverensstämmande met Frankrikes. Dess forntida hbjeltar tjenade till mön ster vid den första franska revolutionen, liksom nm Italien tyckes hafva tagit franska republiken till mo dell för sin egen. I denna som i andra frågor är naturligtvis tankarne delade; folkets mening står ni som vanligt i strid mot aristokratiens, hvilken sed nare högt klagar öfver italienarnes förgripelse mo Påfven, önskar honom åter in i sina stater mec hela sin fordna makt, liksom den önskar sitt ege -fädernesland tillbaka till monarkiens och despotis mens dagar, samt när som helst skulle vara färdig att åter inskjuta en ny docka på royauttens sköf. lade schackbräde. Regeringen tyckes icke vara obe nägen alt sträcka kyrkans öfyerhufvud en hjelpsan hand till återfående af både andliga och verldslige så kallade rättigheter; men skulle det suveräne franska folket tillåta det? Se der den qvistigaste frågan. I samma stund Frankrike intervenerar Italien till förtryck för frihet och folkrätt, i samme: stund är det troligt att den Barrotska ministerer utkämpat sin sista strid. Må den förskansa sig mec kanoner och bajonetter huru mycket som helst; di rättvisan är på folkets sida, förblifva bajonetterne :-maktlösa och luntorna oantändliga. — Den så myc ket omtalta klubben i rue Poitiers, förut så enig så öfverens i allt, börjar nu splittras och dela sig olika partier. Legitimisternas planer, korsas af Or leanisternas intriger och de som önska fullbordt det påbörjade verket med att ombilda republiker still ett kejsardöme hindras häruti fullkomligt af d: öfriga partisanernes skiljda meningar. Hvar och er ifrar för sin sak. Intet parti vill gifva vika til fördel för ett annat, och resultatet blir att det äl bäst bibehålla republiken, med hvilken man börja finna sig ganska belåten och hemma tadd. — Et bevis att lugnet och förtroendet fullkomligt åter kommit är, att såväl enskilda som offentliga nöjer dagligen omvexla. Den stolta förstaden S:t Germain: högadliga innevånare, hvilka, tillgifae den äldre Bour bonska grenen, så många år afhöllo sig från med borgarkonungens hof, på hvilket de alltid nedblickade med ett visst förakt, tyckas nu med nöje be vista de glada fester som gifvas af republikens pre .sident i det vackra Elysee National. Hvarje söndag erbjuder Paris den lifligaste anblick. Hela den store stadens befolkning samlas då på de större promena: derna och företrädesvis i Tuileri-trädgården och Champs-Elystes. Ekipagerna täfla i prakt, toilet terna i smak och elegans. De rika hafva icke ännu af sommaren blifvit bortjagade till lustslott eller helsobrunnar, medelklassen har ännu icke börjat sina söndagsturer på jernvägarne häromkring. Man samlas i Champs-Elysåes för att der helsa vårens ankomst, betrakta trädens späda grönska, tjusas af fåglårnes qvitter, lifvas af en mild och herrlig vårsol. — Vid middagstiden gör vanligen Louis Bonaparte en tur till Boulognerskogen. En mängd folk afvaktar hans ankomst vid portarne till Elysee national, somlige af nyfikenhet, and:sa för att på detta sätt få till honom sjelf framlemna sina böneskrifter och ansökningar. Vanligen åker han i en liten öppen vagn, med 2:ne hästar, en officer till sällskap, två betjenter bakpå, samt kör sjelf. Det enkla ekipaget omringas af en stor folkmassa. De papper han sjelf icke hinner emottaga, kastas i vagnen, hvilken åtföljes under lifliga rop af Lefve Republiken! som då och då besvaras af presidenten med aftagande af hatten. Förra söndagen var i vinterträdgården. en tillställning, lika ovanlig som vacker. Den hade fatt namn af La föte de S:t Cloud och imiterade sommarfe sten af samma namn, som hvarje år i Augusti månad tillockar sig halfva Paris. Med undantag af de höga vattenkonsterna, hvilka äro oefterhärmliga, Var ingenting förglömdt eller åsidosatt. På olika punkter i den vidsträckta, glasomslutna parken kunde man efter behag förströ sig med målskjutningar, spel, gungor, dans, teatrar samt muntrationer af alla slag. De sceniska föreställningarne utfördes af de största komiska talangerna vid f. d. Theatre du Palais Royal, hvilken numera kallas Theatre Montausier. Butikerna eller marknadsstånden voro icke allenast fyllde med de vackraste och dyrbaraste saker, utan äfven ordnade med den mest artistiska smak, och säljerskorna utgjordes af en del teatrars mest omtyckta aktriser. En sålde kristallsaker, en annan konfekt, den tredje korgar, den fjerde andra lockande småsaker af alla möjliga slag. Särdeles utmärkte sig m:me Octave vid Theatre du Vaudeville, så väl för sitt vackra utseende, som sitt graciösa sätt att tillocka sig allmänheten. Hon sålde biljetter till en blifvande bal, som årligen ges till förmån för behöfvande dramatiska artister. Hvarje dans, till hvilken bon för denna bal engagerades af pariser-lejonen, uppskattade hon sjelf till ett visst antal biljetter å 40 francs stycket. Säljerskan var oemotståndlig, man prutade icke på varan, man betalte dubbelt. — Tvenne master voro uppresta i trädgården, från hvilkas toppar lyste en mängd guldoch silfverpjeser, erbjudande sig såsom byte åt dem som ville uppklättra och nedtaga sin prisbelöning. Företaget var svårt, ty stängerna voro bestrukne med såpa; men fransmännen äro viga och spara ingen möda för erhållandet af en god vinst. Bland de utmärktaste talanger, som i närvarande stund vistas härstädes, är den unga violinspelerskan Tertsa Milanollo. Född af fattiga föräldrar, började hon redan vid 6 års ålder sin artistiska bana och har nu, 18 år gammal, hopspart ett kapital af 2 millioner francs. Under loppet af vintrenhar hon åtskilliga gånger tjusat allmänheten med sina toner, och sednast i går på Italienska operan, då hon bland annat gaf Je Carneval de Venise samt ett Adieu