2 engelska undersater, al Nnyllka av ch dh TYST mästare, den andre arbetare, 4 bäjersk, 4 norsk och 4 rysk, hvilka tre sednare äro elever. Tjenstemän vid Motala mekaniska verkstads filialafdelning i Norrköping eller det så kallade Motalavarfyet, äro: 2:ne verkmästare (en öfveroch en underverkmästare) samt 2:ne bokhållare. — Arbetarnes antal är 214, hvaraf 9 smeder, 8 filare, 4 Machinist, 24 plåtslagare, 4419, handtlangare, 4 målare, 2 snickare, 4 sågare, 514 timmermän och en utarbetatre. Dessutom 4 nattvakt. (Gengångaren). — MEDALJER ÖFVER HERTIGEN AF BORDEAUX hafva till ett stort antal nyligen blifvit tagna i beslag i Paris, uti en bronsfabrik, belägen uti samma qvarter som stadshuset. Dessa medaljer äro afolika storlek, alla bärande prinsens profil med omskrift: Henri de France, på ena sidan, samt på frånsidan ett kors, omgifvet af det Bourbonska bjertvapnet, liljorna, jemte orden: Fides, Spes. , — Ibland förteckningen på till England importerade handelsvaror till London, finner man nyligen, att ett fartyg från Köpenhamn medfört, såsom en del af sin last, 24,000 tegelstenar. — DAGUERREOTYPISKA FÄRGER. Vid franska Vetenskapsakademiens sammanträdde den 49 sist. Februari anmälte m:r Reynaud att m:r Edmond Becquerel lyckats på en daguerreotypplåt fästa den vanliga färgbilden af solljus, som blifvit brutet i färgade strålar genom ett prisma. Detta är första steget till den så länge sökta upplösningen af problemet att dana omedelbart af naturen färglagda daguerreotyper. Sir John Herschel hade förut upptäckt åtskilliga ämnen som upptaga en del af det brutna solljusets färger, och Edmond Becquerel hade sjelf funnit sådana, som upptaga andra färger; men för att få en helt och hållet trogen afbild af de i en camera obscura afspeglade yttre föremålen, så väl till färger som former, var det ett vilkor att bildplåten kunde förses med ett ämne som upptager icke blott några färger, utan alla, och alla samtidigt. Efter mångfaldiga försök fann Becquerel att ett visst slags silfverchlorur äger denna egenskap, men att ändå mycket återstår vid problemet att frambringa färgade dagueri reotyper. Becquerels förfarande följer: il En daguerreotypplåt, antingen hel och hållen af bergfint silfyer, eller pläterad dermed, och nyss poJerad såsom till annan daguerreotypi, men på baksidan skyddad emot syrors åverkan, fästes vid ett par koppartrådar, med hvilkas tillhjelp den nedsänkes i ett rymligt kärl, som innehåller 8 till 40 liter (23, till 3; kannor) utspädd saltsyra, (chlorvätesyra), tillblandad af 4 mått syra och 8 mått vatten. Koppartrådarne stå i förening med den positiva polen af en elektrokemisk stapel. En platinatråd eller en smal platinaremsa, förenad med stapelns negativa pol, nedsänkes på samma gång i syreblandningen och föres deri hastigt fram och tillbaka längsåt plåten, och paralellt med den, men utan att få vidröra den. Härvid sönderdelas chlorvätet, och chloren förenas i frigöringsögonblicket med silfret. Deraf begynner detta ändra färg: plåtens yta blir först grå, sedan får den gula och fioletta färgskiftningar, derefter ljusblå och gröna, vidare ljusgrå, röda och syrenfärgade; slutligen mörkblå. Alltsammans sker inom ett par minuter; men innan den mörkblå färgen hunnit framkomma och medan syrenfärgen ännu är qvar, upptages plåten hastigt och doppas i distilleradt vatten, hvari den rensköljes från all fri syra. Derefter torkas den vid svag värme öfver en spritlampa. I skydd mot ljuset bibehålla sig sålunda beredda plåtar huru länge som helst. När de skola användas, gnides ytan förut med ren bomull. Utsättes en dylik plåt för den prismatiskt brutna solbilden, så antager den småningom dennas färgor, ehuru icke alla lixa klart; lifligast blir färgningen om plåten uppvärmes förut. Men i mås som en färg når sin högsta styrka, försvagas en annan. Detta förekommes om man låter ljuset gå igenom en genomskinlig skärm af svafyelsyrad quinin (kinasalt), upplöst i mycket vatten. Skärmen kan danas af två plana och jemntjocka spegelglas, sm I 2 RR tv än 1 l ( t rm I m möfÖrorp mm vattentätt mellanlagda med remsor af dylika, och. sålunda utgörande en tunn flaska, hvari kinasalt-! lösningen gjutes. På en värmd plåt erhålles då en lifligt färgad bild af det prismatiskt brutna solljuset. Färglagda plancher kunna kalkeras på detta slags plåtar, om man betäcker plåten med planchen och utsätter den för solskenet, så att detta får lysa igenom papperet; men firgornas bjerthet kan icke jemföras med de omedelbara ljusfärgornas. I Camera obscura erhållas bättre lyckade bilder af föremål med klara färgor; men det fordras längre tid innan färgorna blifva riktigt bjerta. I mörker bibehålla sig fårgbilderna på dessa daguerreotyper; men ofta eller länge utsatta för dagsljuset, förändra de sig. Flera medel, hyarmed Becquerel sökt fästa färgorna, hafva icke haft annan följd, än att förvandla bilden till ett slags skuggmålning, liknande ljusbilder på papper. Utsättas färgbilderna för qvicksilfverångor, så erhåller man vanliga daguerreotyper. Man kan följaktligen begagna det ofvannämnda sättet till plåtars beredning för daguerreotypi, utan att iod eller brom behöfver tilläggas chloren. — BrRÖDBAKNING, KOLNING OCH GIPSBRÄNNING MEDELST VATTENÅNGA. En engelsk upptäckt, att genom vattenånga återställa den renande kraften hos det benkol, som begagnats vid sockers rafinering, har föranledt franska civilingeniören Violette att medelst vattenånga bränna kol till beredning af finare krut; och sedan han vid krutbruket i Esquerdes låtit inrätta en ugn i stort till detta behof, har han äfven försökt att i den grädda bröd och bränna gips. Öfver ugnens beskaffenhet och dess bruk till kolning träffas en beskrifning, med ritning, i Dinglers Polytechnisches Journal för slutet af förlidet år. Dervid nämpes äfven, i afseende på brödbakning, att bröd, som gräddas med vattenånga, får utmärkt god smak och en öfverallt jemnbrun skorpa, samt att hela det gräddade baket blir a? samma beskaffenhet. Om gipsbränningen har Violette nyligen ingifvit en memoar till Franska Vetenskapsakademien, der den föredrogs den 5 Mars. Han erinrar deruti, att vid vanlig gipsbränning blir endast en tredjedel af den rå gipsen brukbar, och förvandlas dessutom blott till formgips, hvilken till utseendet skiftar i gråbrunt. Men då den gips, som skall nyttjas till bilder, måste undergå en serskild beredning, som är mycket kostsammare, så följer deraf att priset på en hektoliter bildgips är i Paris 5 francs, medan formgipsen säljes för 4 franc 60 centimer, eller 3 francs 49 centimer billigare. Medelst vattenånga brännes åter hela gipsstensmassan fullständigt, och alltsammans blir bildgips; ingen del af råämnet går förlorad; men det oaktadt förhåller sig bränslekostnaden vid den nya metoden, till samma kostnad vid den gamla, som 4 franc 54 centimer till 2 francs å 9 franpes 50 centimer. Då vinsten sålunda mångdubblas genom det nya sättet, så förutser man att det snart skall uttränga det gama, och att man hädanefter endast kommer att frambringa bildgips, men som säljes för bättre pris, än den fordna grofva formgipsen. — BESTÅNDSDELAR AF LJUS I FORNTIDEN. Än fransysk kemist har analyserat några ljusbitar, som blifvit anträffade i en många sekler gammal graf i La Vendee i Frankrike, hvilken för en tid sedan blef ännnad. och dervid funnit, att de utgjordes af