2 engelska undersater, al Nnyllka av ch dh TYST
mästare, den andre arbetare, 4 bäjersk, 4 norsk
och 4 rysk, hvilka tre sednare äro elever.
Tjenstemän vid Motala mekaniska verkstads filial-
afdelning i Norrköping eller det så kallade Motala-
varfyet, äro: 2:ne verkmästare (en öfver- och en un-
derverkmästare) samt 2:ne bokhållare. — Arbetarnes
antal är 214, hvaraf 9 smeder, 8 filare, 4 Machi-
nist, 24 plåtslagare, 4419, handtlangare, 4 målare, 2
snickare, 4 sågare, 514 timmermän och en utarbeta-
tre. Dessutom 4 nattvakt. (Gengångaren).
— MEDALJER ÖFVER HERTIGEN AF BORDEAUX
hafva till ett stort antal nyligen blifvit tagna i be-
slag i Paris, uti en bronsfabrik, belägen uti samma
qvarter som stadshuset. Dessa medaljer äro afolika
storlek, alla bärande prinsens profil med omskrift:
Henri de France, på ena sidan, samt på frånsidan
ett kors, omgifvet af det Bourbonska bjertvapnet,
liljorna, jemte orden: Fides, Spes.
, — Ibland förteckningen på till England im-
porterade handelsvaror till London, finner man ny-
ligen, att ett fartyg från Köpenhamn medfört, såsom
en del af sin last, 24,000 tegelstenar.
— DAGUERREOTYPISKA FÄRGER. Vid franska
Vetenskapsakademiens sammanträdde den 49 sist.
Februari anmälte m:r Reynaud att m:r Edmond
Becquerel lyckats på en daguerreotypplåt fästa den
vanliga färgbilden af solljus, som blifvit brutet i fär-
gade strålar genom ett prisma. Detta är första ste-
get till den så länge sökta upplösningen af proble-
met att dana omedelbart af naturen färglagda da-
guerreotyper.
Sir John Herschel hade förut upptäckt åtskilliga
ämnen som upptaga en del af det brutna solljusets
färger, och Edmond Becquerel hade sjelf funnit så-
dana, som upptaga andra färger; men för att få en
helt och hållet trogen afbild af de i en camera ob-
scura afspeglade yttre föremålen, så väl till färger
som former, var det ett vilkor att bildplåten kunde
förses med ett ämne som upptager icke blott några
färger, utan alla, och alla samtidigt. Efter mångfal-
diga försök fann Becquerel att ett visst slags silfver-
chlorur äger denna egenskap, men att ändå mycket
återstår vid problemet att frambringa färgade daguer- i
reotyper. Becquerels förfarande följer: il
En daguerreotypplåt, antingen hel och hållen af
bergfint silfyer, eller pläterad dermed, och nyss po-
Jerad såsom till annan daguerreotypi, men på baksi-
dan skyddad emot syrors åverkan, fästes vid ett par
koppartrådar, med hvilkas tillhjelp den nedsänkes i
ett rymligt kärl, som innehåller 8 till 40 liter (23,
till 3; kannor) utspädd saltsyra, (chlorvätesyra), till-
blandad af 4 mått syra och 8 mått vatten. Kop-
partrådarne stå i förening med den positiva polen
af en elektrokemisk stapel. En platinatråd eller en
smal platinaremsa, förenad med stapelns negativa
pol, nedsänkes på samma gång i syreblandningen och
föres deri hastigt fram och tillbaka längsåt plåten,
och paralellt med den, men utan att få vidröra den.
Härvid sönderdelas chlorvätet, och chloren förenas i
frigöringsögonblicket med silfret. Deraf begynner
detta ändra färg: plåtens yta blir först grå, sedan
får den gula och fioletta färgskiftningar, derefter
ljusblå och gröna, vidare ljusgrå, röda och syren-
färgade; slutligen mörkblå. Alltsammans sker inom
ett par minuter; men innan den mörkblå färgen hun-
nit framkomma och medan syrenfärgen ännu är qvar,
upptages plåten hastigt och doppas i distilleradt vat-
ten, hvari den rensköljes från all fri syra. Deref-
ter torkas den vid svag värme öfver en spritlampa.
I skydd mot ljuset bibehålla sig sålunda beredda
plåtar huru länge som helst. När de skola använ-
das, gnides ytan förut med ren bomull.
Utsättes en dylik plåt för den prismatiskt brutna
solbilden, så antager den småningom dennas fär-
gor, ehuru icke alla lixa klart; lifligast blir färg-
ningen om plåten uppvärmes förut. Men i mås
som en färg når sin högsta styrka, försvagas en an-
nan. Detta förekommes om man låter ljuset gå i-
genom en genomskinlig skärm af svafyelsyrad qui-
nin (kinasalt), upplöst i mycket vatten. Skärmen
kan danas af två plana och jemntjocka spegelglas,
sm -
- I
2 RR tv
än
1
l
(
t
rm I m möfÖrorp mm
vattentätt mellanlagda med remsor af dylika, och.
sålunda utgörande en tunn flaska, hvari kinasalt-!
lösningen gjutes. På en värmd plåt erhålles då en
lifligt färgad bild af det prismatiskt brutna solljuset.
Färglagda plancher kunna kalkeras på detta slags
plåtar, om man betäcker plåten med planchen och
utsätter den för solskenet, så att detta får lysa i-
genom papperet; men firgornas bjerthet kan icke
jemföras med de omedelbara ljusfärgornas. I Camera
obscura erhållas bättre lyckade bilder af föremål med
klara färgor; men det fordras längre tid innan fär-
gorna blifva riktigt bjerta.
I mörker bibehålla sig fårgbilderna på dessa da-
guerreotyper; men ofta eller länge utsatta för dags-
ljuset, förändra de sig. Flera medel, hyarmed Bec-
querel sökt fästa färgorna, hafva icke haft annan
följd, än att förvandla bilden till ett slags skugg-
målning, liknande ljusbilder på papper.
Utsättas färgbilderna för qvicksilfverångor, så er-
håller man vanliga daguerreotyper. Man kan följ-
aktligen begagna det ofvannämnda sättet till plåtars
beredning för daguerreotypi, utan att iod eller brom
behöfver tilläggas chloren.
— BrRÖDBAKNING, KOLNING OCH GIPSBRÄNNING
MEDELST VATTENÅNGA. En engelsk upptäckt, att
genom vattenånga återställa den renande kraften hos
det benkol, som begagnats vid sockers rafinering,
har föranledt franska civilingeniören Violette att
medelst vattenånga bränna kol till beredning af fi-
nare krut; och sedan han vid krutbruket i Esquer-
des låtit inrätta en ugn i stort till detta behof, har
han äfven försökt att i den grädda bröd och bränna
gips. Öfver ugnens beskaffenhet och dess bruk till
kolning träffas en beskrifning, med ritning, i Ding-
lers Polytechnisches Journal för slutet af förlidet år.
Dervid nämpes äfven, i afseende på brödbakning,
att bröd, som gräddas med vattenånga, får utmärkt
god smak och en öfverallt jemnbrun skorpa, samt
att hela det gräddade baket blir a? samma beskaf-
fenhet.
Om gipsbränningen har Violette nyligen ingifvit
en memoar till Franska Vetenskapsakademien, der
den föredrogs den 5 Mars. Han erinrar deruti, att
vid vanlig gipsbränning blir endast en tredjedel af
den rå gipsen brukbar, och förvandlas dessutom blott
till formgips, hvilken till utseendet skiftar i grå-
brunt. Men då den gips, som skall nyttjas till bil-
der, måste undergå en serskild beredning, som är
mycket kostsammare, så följer deraf att priset på en
hektoliter bildgips är i Paris 5 francs, medan form-
gipsen säljes för 4 franc 60 centimer, eller 3 francs
49 centimer billigare. Medelst vattenånga brännes
åter hela gipsstensmassan fullständigt, och alltsam-
mans blir bildgips; ingen del af råämnet går förlo-
rad; men det oaktadt förhåller sig bränslekostnaden
vid den nya metoden, till samma kostnad vid den
gamla, som 4 franc 54 centimer till 2 francs å 9
franpes 50 centimer.
Då vinsten sålunda mångdubblas genom det nya
sättet, så förutser man att det snart skall uttränga
det gama, och att man hädanefter endast kommer
att frambringa bildgips, men som säljes för bättre
pris, än den fordna grofva formgipsen.
— BESTÅNDSDELAR AF LJUS I FORNTIDEN. Än
fransysk kemist har analyserat några ljusbitar, som
blifvit anträffade i en många sekler gammal graf i
La Vendee i Frankrike, hvilken för en tid sedan
blef ännnad. och dervid funnit, att de utgjordes af