som då begärt vittnets hörande i saken; äfvensom j
vittnet, på gifven anledning, bestämdt förklarade, att!s
misstag på person i de mot bankobokhållaren Alm-l1
gren afgifne vittnesmål kunnat föranledas deraf, att
ifrågavarande person varit ungefär af samma längd
och kroppsställning som Almgren, och klädd såsom
han i rock med ljus skinnkrage; men att det icke
varit Almgren visste vittnet så mycket säkrare, som
meranämnde person varit något fetlagdare och utan
polisonger; upplysande slutligen vittnet, att det äfven
bestämdt erinrade sig icke hafva den ifrågavarande
aftonen vid något tillfälle i Kyrkbrinken varseblifvit
Almgren.
Upprepadt och vidkändt. NV
På frågor af aktor, huru lång tid våldet fortgåttr
innan militär anlände till stället; om vittnet vidlg
tillfället sett någon polisbetjening tillstädes på plat-
sen eller i öfrigt förmärkt några bekanta personer
derstädes, samt när och på hvad sätt väldet emot
porten slutat, — svarade vittnet att våldet fortgätt
ungefär en half timma eller till klockan omkring
ätta, då först vakt ankommit; att vittnet ej förmärkt
någon polisbetjening å å stället, ehuru vittnet enkom
sett efter sådant, och ej heller derstädes varseblifvit nå-
gon person viltnet kände; samt att våldet emot porten
ej upphört förrän vakten tillkommit. Vittnet hade
ej sett huru med försöken till portens inslående till-
gått, utan endast iakttagit att man dervid begagnat
något större tillhygge. Oväsendet och hurraropen
hade på ett mycket häftigare sätt förnyats då oro-
stiftarne nödgades gifva vikay för den anryckande
soldattruppen, mot hvilken äfven stenkastning för-
öfvats.
Då något vidare i dag ej förekom, beslöt rätten att
för justering af denna dags protokoll uppskjuta må-
let till nästa thorsdag den 44 i denna månad kloc-
kan 40 förmiddagen, då samtlige på fri fot varande
tilltalade, vid enahanda påföljd, som förut blifvit
stadgad, borde tillstädeskomma, äfvensom stentryc-
karen Bengtsson för vittnesmålets justerande skulle
sig inställa; hvilket afsades. Afträdde. Affördes.
Den 11 Januari.
S. D. Jemlikt rättens den 4 i denne månad fat-
tade beslut, pråropad s nu åter det från berörde dag
uppskjutna ransakningsmål, angående de under Mars
månad nästlidne år här i hufyudstaden timade oro-
liga och våldsamma tilldragelser; dervid, i närvaro
af allmänna åklagaren, vice auditören De Mare, samt
från häktet förehemtade sidenväfverilärlingen Berg-
man eller Fluur, förre korrektionisten Kanberg och
skräddaregesällen Öbergsson, sig inställde, med un-
dantag af bankobokhållaren Almgren, hvilken förut
på dagen hos rätten sig infunnit och, sedan han af-
gt sig rättigheten a:t öfvervara justeringen af pro-
tokollet, erhållit tillstånd att i dag från rätten ute-
blifva , glasmästaren Booberg, glasmästarelärlingen
Sandberg, skomakaregesällen Engström, målarege-
sällen Ljungströmmer, förre handlanden Godhin,
snickaregesällen Medin, bokbindarelärlingen Möller,
målarelärlingen Lundqvist, skräddaregesällen Ha-
gelfeldt, snickaregesällen Igelström, skräddarelär-
lingen Mellberg, snickarelärlingen Malmström, bok-
tryckerilärlingen Sjöberg samt förre studeranden
Gnospelius och förre plåtslagerilärlingen Kleberg,
de tvänne sistnämnde reqvirerade, Gnospelius från
gäldstuguhäktet och Kleberg från södra allmänna
arbetsinrättningen; äfvensom nu voro tillstädes sten-
tryckaren Bengtsson och polisgevaldigern Jederin.
Protokollet för den 4 i denna månad blef nu till
justering uppläst, dervid stentryckaren Bengtsson god-
kände den af honom afgifne vittnesberättelse såsom
varande till alla delar riktigt uppfattad, under för-
klarande att han i saken icke hade något ytterligare
att tillägga; hvarpå stentryckaren Bengtsson åter fick
bortgå.
Härefter ingaf polisgevaldigern Jederin till rätten
en skrift af följande lydelse:
Till Stockholms kämnersrätts andra afdelning.
Af tjenstegöromål hindrad att vid domstolen vara
tillstädes vid förhöret den 7 sist). December, då ran-
sakningen rörande de här i staden under sistlidne
Mars månad timade oreligheter, handlades; har jag
till min icke ringa förvåning genom ett här i sta-
den utkommande tidningsblad inhemtat., att min
förra husvärd, minuthandlaren Johan Öberg, vid
förstnämnde tillfälle, til domstolen inlemnat en skrift,
rörande det våld, som föröfvades emot hans hus JM
2 Stora Badstugatan i Clara församling, antydande
Öberg bland annat, att detta våld skulle skett der-
före, att jag vid nämnde tid vari huset boende, hva-
dan han ock begripligtvis kommit till den förnum-
stiga konklusionen att jag vore skyldig och borde
förpligtas, att ersätta de af våldsverkarne sönderslagne
fönsterrutorna. — Detta kuriösa påstående likasom
Öbergs infama skrift i öfrigt anhåller jag att få be-
svara genom följande min förklaring, hvilken torde
få inflyta i protokollet för denne dag.
Minuthandlaren Öbergs beskrifning öfver hvad
som passerade honom öck mig emellan, i anledning
af ifrågavarande händelse, är i så många delar san-
ningslös och vittnar alltför mycket om hämndkänsla
emot mig, som tarfvar betydlig justering. Förhål
landet härmed är följande:
Då jag klockan nära 2 på natten emellan den 48
och 49 Mars, från den tjenstgöring mig var anbe-
falld, anlände till mitt hemvist i Öbergs omförmälde
hus, bemärkte jag att flere fönsterrutor voro sön-
derslegne på huset, hvaraf likväl icke någon å de
fem fönsterlufter, som tillhörde min förhyrda, tven-
ne trappor upp derstädes belägna lokal. I portgån-
gen möttes jag af min värd Öberg, som genast bör-
jade att mot mig utfara i otidighet, hvarvid han fö-
rebrådde mig, att jag före mitt aflägsnande från
hemmet klockan half tre på eftermiddagen icke med-
delat honom underrättelse derom, att våld i huset
skulle sednare på aftonen komma att ske, hvilket,
efter hans förmenande, icke kunde hafva varit för
mig okändt. Undfallande besvarade jag Öbergs ut-
gjutelser och förklarade att jag alldeles icke haft på
förhand ringaste aning om hvad som skett. Med
kännedom likväl om Öbergs njugghet och motsträf-
vighet vid äfven de aldraringaste depenser, lät jag!
reparera skadorne å de sönderslagna fönsterrutorne
Itidigt följande morgon, samt uppgjorde liqviden der-
före, :såsom synes af den vid polisundersökningen il
Iprotokollet intagne qvitterade räkningen.
På söndagseftermiddagen hade, såsom kändt är,
lånyo en mängd fönsterrutor blifvit på Öbergs hus
inslagne, hvarvid äfven 3 eller 4 å de rum derstä-
des, som af mig beboddes. Härom erhöll jag un-
derrättelse, då jag en stund derefter på aftonen af-
llägsnade mig från den plats, hvarest jag i tjenstgö-
ring var kommenderad, för att i hemmet tillse hu-l
stru och barn. Jag erhöll då upplysning derom, att
Iden under föregående natt så vredgade och morske
Ihusvärden Öberg hade genast vid den första Tutans
klingande flytt från hus och hem, tagande vägen öf-
I ver ett byggerage och vidare genom en bakgård somt,
enligt hvad det förmodades, begifvit sig till någon
åt Ladugårdslandet boende bekant, sedan han likväl
förut visligen bringat i säkerhet hos en af de pål
nedre botten boende hyresgästerne sin älskade låda.
Från sin utflygt till Ladugårdslandet återvände Ö-
berg icke hem förr än efter flere dagars förlopp.
Sedan de i Öbergs våning å nyo sönderslagna fön-
sterrutor ytterligare blifvit denna gång genom hans
Tföranstaltande insatte, anrcälte hos mig glasmästaren
som verkställde detta arbete, att Öberg gifvit honom
anvisning på mig, som, enligt Öbergs förmenande,
skulle vara färnlioctad att äfven bhetala denna räk-
— LL -— KR
MO AA me mt
me m sm EH mm KA Hr ee mv OM ÅA D AA AA - jr Ak
SE —
Mm ÖÖ RÖ I MM I DD mm mA LL Or KK OA