åter om natten en af förmaksgardinerne, hvarvid äfven genast anställdes efterspaningar efier gerningsmannen, churu utan framgång. — Fredagen denli 47:de hördes om natten blåsning i pipor från det!! närliggande skogsbrynet, hvilken blåsning med hviss-! lingar och rop besvarats från trädgården. — Hr Edj bom kunde icke upplysa, huruvida Bothulander ensam, eller någon annan på gården hört dessa hvisslingar. Bethulander åter påstod att nigon af dem som hållit vakten denna natt, äfven berättat sig hört detsamma. På polismästarens anmärkning, at Bethuliader under hela denna tid tyckts hafva sofvit nästan intet om nätterna, då hon alltid först hört och iakttagit hvad som passerat, svarade Bethulander: Jaz; jag sof obetydligt, emedan jag var mycket skrimd. I dess ställe deltog jag i nattväkterna. — Hr Edbom påstod deremot, att Beth. varit den dugt gaste af alla, och att han icke kunde påminna sig att hon visat någon förskräckelse. — Samma dag hade skogvaktaren berättat, att han i skogen mött 3:ne illa klädda karlar, försedda med liar och andra vapen, hvilka tillsport honom, om han kände till några rika bönder i orten som behöfda arbete. På hans nekande svar, hade de åter aflägsnat sig, utan att vidare säga något till honom. — Allt detta hade j passorat under loppet af September månad. Derefier var allt åter lugnt, till thorsdagen den. 414 Oktober, då åter om natten en främmande karl skall observerats, springande aflägsna sig från huset. Några fönsterrutor hade med detsamma åter blifvit inslagna. Samma dag kl. 7 på aftonen befanns etd vara antänd i en rishög bredvid en yedirafve, som varit uppstaplad bakom spanmålsboden. Elden, som i tid observerats af husfolket, släcktes snart. Natten till lördagen den 48 hade åter hyisslingar hörts, utan att något vidare våld föröfvais; men om morgonen kl. V, 6 i daggryninger då man troddej sig säkra och vakten ingålt, förmärbies i den stängda och tillästa bagarstugan belägen på yttro gården helt nära norra skogsbacken eld instucken i en gammal: buldanstrasa, nedlagd uti ott innanf: fönstret stå-; ende baktråg, hvilken eld genast varseblefs af det redan på morgonen i rörelse varande husfolket, och åledes släckt utan att förorsaka vidare olycka. Ännu ytterligare efterspaningar anställdes af mig söndagen den 47 både inom Angarns och angrän-. sande socknar; men inga främmande ciler misstänkte personer bemärktes. Natten till thorsdagen den 24 omkring kl. !, 7 på qvällen, under det gårdsfolket inne i köket åt! aftonvard, anlades eld i en utanför stattet befintlig rishög efter asplöf. Elden uppblossade med den hastighet, att om icke den lyckliga hi inträffat, att Bethulander kommit gående öfver gården och således varseblifvit lågan samt genast påkallat hus-. folket, hade stallbyggnaden otvifvelaktigt nedbränt. Bud för släckningen skickades till grannar, som an-: kommo, och klämtning i kyrkan skehle, genom! hvilka åtgärder den allvarsamma eldsvådan slutligen släcktes. Hirefter förmärktes intet ofog vid Rocksta, och inga fremmande personer syntes. Säsom en allmän anmärkning gäller, att under, hela tiden våldsamheterna vid Rocksta fortforo, aldrig någon af ortens befolkning varsebiefyo några främmande eller misstänkte personer, ehuru den allänna uppmärksamheten oafbrutet rigtades deråt;! icke på krogarne eller aflägsne torpställen cch icke; heller i byarne hafva någre okände personer uppehållit eller visat sig: och färdbönder hafva utefter! vägarne aldrig anträffat några karlar, som skäligen. kunnat misstänkas. — Hvad kyrkovaktaren Lind-) ströms berättelse, att han anträffat de förr omnämn-; de tre okände karlarne på skogen, vidkommer, så är; denna hans berättelse synbarligen uppdiktad och uppenbar osanning, hvartill han blifvit intalad af tillställaren i afsigt att leda uppmärksamheten åt ew. sådant håll. I Inga stölder, våld emot personer eller annat ofog I har för öfrigt under den tiden skett i heia orten. I Bethulander anmärkte nu, att det icke allenast! varit hon som först observerat och tillkännagifvit. in riga husfolket förmärkt främmande personer str omkring stället och varit de, som hört rutor k upptäckt eld, o. s. v. — Tillfrågad härom, sade hr E4bom, att han icke kunde så länge efteråt påminna sig huru härmed förhöll sig; men att han dock piminde sig, det cn bergsprängare vid namn Lagerqvist, som funnits på gården, och varit mycketj envis att ensam få patruilera om nätterna, derför han betingat sig 4 rdr pr nalt, samt 40 rdr blo om det lyckades honom att gripa våldsverkarne, hvarom han äfven fått löfte, sade sig en gång hafva observerat en främmande karl. Detta hade varit samma natt, som gardinerna antändes andra gången, då en skräddare, som gjort vakten tillika med Lagerqvist och iemte honom setat i trädgården, sakta ropat till L.: Se der smyger en karl! dervid han med handen visat på en karifigur bredvid byggnaden. Lagerqvist, som trodde det vara någon af drängarne, hade då svarat: Det der är ingen farlig person., och icke brytt sig om alt närmare efterse hvem det var; men kort derpå hade lågan från gardinen upplyst trädgården. Ingen främmande hade då mera kunnat upptäckas; hvadan Edbom förmodad, att åsynen af nämnde karlfigur antingen varit en synvilla eller en dikt. Hilda Bethulander, hvilken i anledning af sin svaghet fått sittande öfvervara förhöret, uppreste sig nu och knäföll för polismästaren, samt besvor honom att icke söka göra några sannolikheter emot henne till visshet. Det vore smärtsamt för henne att erfara, huru äfven de, som förut icke haft något emot henne, nu bjödo till att finna henne brottslig, och det ehuru anledningarne dertill voro alltför lösa. På ytterligare uppmaning att bekänna, svarade hon: jag är oskyldig). Målet remitterades till kämnersrätt. Martin-Arosinska målet. Vid af kronolänsman Mellin företagen yuecriigare visitation å Lyngsta gård ha ånyo åtskilliga barnkläder blifvit funna. Om man skulle sammanräkna alla de resor, som till Martins gård blifvit gjorda af auktoriieternas utskickade i och för målet om barnets försvinnande, så finge man troligen för hvarje funnen persedel en särskild resa. Gevaldiger Thomasson, som hufvudsakligen till dessa resor af vederbörande blifvit använd, anmälde vid sista rättegångstillfället att han sökt efter kläderna vid ljus och lykta, men upplyste icke om ljuset lyste illa. — För stöld straffade förre fabriksarbetaren Carl August Lindholm arresterades i går afton vid Munkbron. Kort förut hade på en jagt vid Kornhamn inbrott blifvit föröfvadt och 23 st. jernplåtar tillgripne, hvarvid skepparen märkt 4 fremmande personer, som tagit flykten, 3 till södra landet och 4 till Munkbron. Lindholm förevar i dag i polisen, men nekade till all vetskap om det på jagten skedda