segna ens
vill säga, förstå vi icke rätt) sökt inleda landetsj
dia aspekter, (hvad detta uttryck här!
alla reforimvänner i en fullkomligt falsk ställning;
ehuru de: bordt taga lärdom redan af det första
motstäånder in reformsällskapet i Stockholm och
icke — genom förespeglingar om resignation ur be-
ostyrelsen — drifvit saken längre, och framkallat).
en sådan brytning emellan landsorternas och huf-
vudstadens reformvänner, som, hvad åtminstone re-
formvännerna inom Östergöthland beträffar, nu sy-
nes hafva inträffat. Att Aftonbladsfraktionen, på
det sätt den tillvägagått i denna fråga, helt och
hållet arbetat de konservativa i händerna, synes
pvisa sig redan, och skall säkert bli allt tydligare
och tydligare. allt som man äfven från andra orter
får spörje resultaterna.
Östg. Ce har sedan förklarat, att detta yttrande
endast föranleddes af adressen från Stockholm, rö-
rande en urtima riksdag, jemte det exalterade för-
slaget att organisera ett ordnadt klubbväsende inom
landet, hy frågor, om de vunnit någon framgång,
och ej bli:sit så allmänt förkastade som sedan skett,
nödvändigt skulle hafva uppjagat farbägor hos mån-
gen, lill : principer konsequent, churu an-
nars liberal moderat man,; — — — att radi-
kalismens exaltationer inom hela det öfriga Europa
framkallat. reaktionära tänkesätt, och hvarför skulle
man då ej befara det äfven hos oss?, 0. s. V.;
att Ö C:s mening med köttstycket och skuggan så-
1ledes endas! bade varit, att man icke bör gripa
fier så ex iravaganta medel, som agitation för ur-
tima riksdag och organiserandet af politiska klubbar,
emedan man derigenom skulle förlora mera än man
vunne... in klok general bör ej gå längre ut i
vattnet, än att han känner botten, 0. s. V.
Östg. Carr. anser denna betydelse af artikeln
hafva varit så klar, att han icke kan antaga
den misstydning deraf, som skett i Aftonbla-
det, att hafva varit annat än uppsåtlig, och
gifvit honom full anledning till de öfverkla-
gade utfaiicn. -
Vi kunne icke förmena Ostg. Corr. att tro
hvad han behagar, men måste söka öfvertyga
andra om hans villfarelse.
Förutsättom för elt ögonblick att den per-
son, som skrifvit artiklarne i Aftonbladet, hade
af en eller annan anledning kunnat hänföras
till på en gang den orättvisan och taktlöshe-
ten; att med uppsåt påbörda hr Ridderstad en
åsigt i reprosentationsfrågan, rakt motsatt den
verkliga; dot faller då för det första af sig sjelf,
att en sidcu uppsåtlig förvrängning genast
skulle blifva tillrättavisad, och företaget att
sålunda vilja skada Östgötha Correspondenten
i opinionen hade varit på en gång det enfal-
digaste och uktlösaste man kan tänka sig,
samt reduv i sig sjelf utgjort en galenskap, att
biott för es skull vilja förvandla en poli-
tisk bundsi rvandt till fiende. Men äfven om
man förestiier sig en så dålig och korttänkt
plan från ftonbladsredaktionens sida, som
att blott v:i:a, utan reson skada en annan tid-
ning som I på samma sida, så hade icke
ens detta unnat vinnas mera än för ett ögon-
blick, ty mun kan vara säker, att hela lands-
ortspressen, och det med stort skäl, i sådant
fall icke hade underlåtit att taga parti för den
orättvist anisilne; och landsortspressens kraf-
ter tillsamnmanstogne hade varit vida starkare,
än Aftonbladet, i ett fall der den haft sannin-
sen på sin
Redan :
nämnda,
annat finn
t sådant antagande, som det mnyss-
således icke rimligt; men mycket
dessutom här att tillägga. Om
meningen med Östgötha-Correspondentens ar-
tikel varit så tydlig, som det nu påstås, så
hade ej det varit tänkbart, som likväl nu in-
träffade, att Aftonbladets samtlige medarbetare,
och äfven andre personer som kunna citeras,
hade uppfattat meningen med den åberopade
artikeln såsom en opinionsyttring till det hvi-
lande förslagets förmån. Icke heller är det
rätt faltlist. och torde derföre ännu tarfva en
närmare förklaring från Östgötha-Correspon-
dentens sida. huru liknelsen med köttstycket
och skuggan med skäl kunde tillämpas på för-
slaget om urtima riksdag; ty ifall pluraliteten
icke ansåg urtima riksdag böra påkallas, så
vore ju resultatet helt enkelt, att en sådan
icke blef Hvad för slags köttstycke var då
det som en!ist Ösig.-Cor
tappas? Aftonbladsfraktionen drifvits af
gna aspekivro, kunde icke heller tagas i an-
nan memn;s. än att O. C. i hufvudsaken ran-
gerade sig je en annan linea än Aftonbladet;
då det mer in väl kunnat skönjas, att Afton-
bladet heia tiden hyst farhåga för det hvilande
förslaget och aldrig något försvar för detsam-
ma der funnits. Tillägges då det efterföljande
yttrandet om samma Aftonbladsfraktion, att
den genom stt sätt att gå till väga helt och
hållet arhetst
ist de konservativa i händernax,
så kunde vi ej tro annat än att O. C. an-
vände detia sednare yttrande i samma me-
NINg, som
vit användt af Aftonposten och andra försva-
rare quand möxe af det kungliga förslaget:
nemligen att uilt som icke gick ut på ett bifall
till detta förslag, skulle lemna ett understöd
åt de konservativa, och sålunda arbeta dessa i
händerna.
Visserligen kunde en tolkning ännu återstå,
ifall man hormmit att mycket samvetsgrant
väga orde: på alla sidor, nemligen att ÖOstg.-
Corr. sjelf här med benämningen konservative
hade menat förslagets försvarare: Aftonposten
och konsorter. Men utom den nyssnämnda
omständigheten, att frasen var ordagrant iden-
tisk med ett af Aftonpostens favorituttryck,
och således äfven gaf en giltig anledning att
sluta till öfverensstämmelse i åsigter, måste
denna förvillelse stärkas deraf att i samma vefva
eller kort derefter en formlig utvexling af akt-
nings- och vänskapsbetygelser egde rum emel-
lan Aftonposten och Östg.-Correspondenten.
Altonposten förklarades af Ö. C., visserligen un-
der en lätt förbihalkande erinran att tankarna
icke voro lika i representationsfrågan, vara en
fullt ut lika liberaly tidning, som Aftonbladet.
Aflonposten i sin tur åter betygade, all Östg.-
Corr. vore en väl redigerad landsortstidning,
eli af de mest värderade Jandsortsblad, 0. s-
v., samt aftryckte en af Östg.-Corr:s repliker
emot Aftonbladet. När man ställer detta öm-
ma förhållande å ena sidan bredvid de utfall
och nedsvautsningsförsök å den andra hvarmed
s yttrande skulle bort-:
amma flere gånger förut blif-l: