segna ens vill säga, förstå vi icke rätt) sökt inleda landetsj dia aspekter, (hvad detta uttryck här! alla reforimvänner i en fullkomligt falsk ställning; ehuru de: bordt taga lärdom redan af det första motstäånder in reformsällskapet i Stockholm och icke — genom förespeglingar om resignation ur beostyrelsen — drifvit saken längre, och framkallat). en sådan brytning emellan landsorternas och hufvudstadens reformvänner, som, hvad åtminstone reformvännerna inom Östergöthland beträffar, nu synes hafva inträffat. Att Aftonbladsfraktionen, på det sätt den tillvägagått i denna fråga, helt och hållet arbetat de konservativa i händerna, synes pvisa sig redan, och skall säkert bli allt tydligare och tydligare. allt som man äfven från andra orter får spörje resultaterna. Östg. Ce har sedan förklarat, att detta yttrande endast föranleddes af adressen från Stockholm, rörande en urtima riksdag, jemte det exalterade förslaget att organisera ett ordnadt klubbväsende inom landet, hy frågor, om de vunnit någon framgång, och ej bli:sit så allmänt förkastade som sedan skett, nödvändigt skulle hafva uppjagat farbägor hos mången, lill : principer konsequent, churu annars liberal moderat man,; — — — att radikalismens exaltationer inom hela det öfriga Europa framkallat. reaktionära tänkesätt, och hvarför skulle man då ej befara det äfven hos oss?, 0. s. V.; att Ö C:s mening med köttstycket och skuggan så1ledes endas! bade varit, att man icke bör gripa fier så ex iravaganta medel, som agitation för urtima riksdag och organiserandet af politiska klubbar, emedan man derigenom skulle förlora mera än man vunne... in klok general bör ej gå längre ut i vattnet, än att han känner botten, 0. s. V. Östg. Carr. anser denna betydelse af artikeln hafva varit så klar, att han icke kan antaga den misstydning deraf, som skett i Aftonbladet, att hafva varit annat än uppsåtlig, och gifvit honom full anledning till de öfverklagade utfaiicn. Vi kunne icke förmena Ostg. Corr. att tro hvad han behagar, men måste söka öfvertyga andra om hans villfarelse. Förutsättom för elt ögonblick att den person, som skrifvit artiklarne i Aftonbladet, hade af en eller annan anledning kunnat hänföras till på en gang den orättvisan och taktlösheten; att med uppsåt påbörda hr Ridderstad en åsigt i reprosentationsfrågan, rakt motsatt den verkliga; dot faller då för det första af sig sjelf, att en sidcu uppsåtlig förvrängning genast skulle blifva tillrättavisad, och företaget att sålunda vilja skada Östgötha Correspondenten i opinionen hade varit på en gång det enfaldigaste och uktlösaste man kan tänka sig, samt reduv i sig sjelf utgjort en galenskap, att biott för es skull vilja förvandla en politisk bundsi rvandt till fiende. Men äfven om man förestiier sig en så dålig och korttänkt plan från ftonbladsredaktionens sida, som att blott v:i:a, utan reson skada en annan tidning som I på samma sida, så hade icke ens detta unnat vinnas mera än för ett ögonblick, ty mun kan vara säker, att hela landsortspressen, och det med stort skäl, i sådant fall icke hade underlåtit att taga parti för den orättvist anisilne; och landsortspressens krafter tillsamnmanstogne hade varit vida starkare, än Aftonbladet, i ett fall der den haft sanninsen på sin Redan : nämnda, annat finn t sådant antagande, som det mnysssåledes icke rimligt; men mycket dessutom här att tillägga. Om meningen med Östgötha-Correspondentens artikel varit så tydlig, som det nu påstås, så hade ej det varit tänkbart, som likväl nu inträffade, att Aftonbladets samtlige medarbetare, och äfven andre personer som kunna citeras, hade uppfattat meningen med den åberopade artikeln såsom en opinionsyttring till det hvilande förslagets förmån. Icke heller är det rätt faltlist. och torde derföre ännu tarfva en närmare förklaring från Östgötha-Correspondentens sida. huru liknelsen med köttstycket och skuggan med skäl kunde tillämpas på förslaget om urtima riksdag; ty ifall pluraliteten icke ansåg urtima riksdag böra påkallas, så vore ju resultatet helt enkelt, att en sådan icke blef Hvad för slags köttstycke var då det som en!ist Ösig.-Cor tappas? Aftonbladsfraktionen drifvits af gna aspekivro, kunde icke heller tagas i annan memn;s. än att O. C. i hufvudsaken rangerade sig je en annan linea än Aftonbladet; då det mer in väl kunnat skönjas, att Aftonbladet heia tiden hyst farhåga för det hvilande förslaget och aldrig något försvar för detsamma der funnits. Tillägges då det efterföljande yttrandet om samma Aftonbladsfraktion, att den genom stt sätt att gå till väga helt och hållet arhetst ist de konservativa i händernax, så kunde vi ej tro annat än att O. C. använde detia sednare yttrande i samma meNINg, som vit användt af Aftonposten och andra försvarare quand möxe af det kungliga förslaget: nemligen att uilt som icke gick ut på ett bifall till detta förslag, skulle lemna ett understöd åt de konservativa, och sålunda arbeta dessa i händerna. Visserligen kunde en tolkning ännu återstå, ifall man hormmit att mycket samvetsgrant väga orde: på alla sidor, nemligen att ÖOstg.Corr. sjelf här med benämningen konservative hade menat förslagets försvarare: Aftonposten och konsorter. Men utom den nyssnämnda omständigheten, att frasen var ordagrant identisk med ett af Aftonpostens favorituttryck, och således äfven gaf en giltig anledning att sluta till öfverensstämmelse i åsigter, måste denna förvillelse stärkas deraf att i samma vefva eller kort derefter en formlig utvexling af aktningsoch vänskapsbetygelser egde rum emellan Aftonposten och Östg.-Correspondenten. Altonposten förklarades af Ö. C., visserligen under en lätt förbihalkande erinran att tankarna icke voro lika i representationsfrågan, vara en fullt ut lika liberaly tidning, som Aftonbladet. Aflonposten i sin tur åter betygade, all Östg.Corr. vore en väl redigerad landsortstidning, eli af de mest värderade Jandsortsblad, 0. sv., samt aftryckte en af Östg.-Corr:s repliker emot Aftonbladet. När man ställer detta ömma förhållande å ena sidan bredvid de utfall och nedsvautsningsförsök å den andra hvarmed s yttrande skulle bort-: amma flere gånger förut blif-l: