Iman erimrar sig de namn, som finnas bland Ibestyrelsens ledamöter, så är det icke underIligt om detta och dylika hyggliga tillgöranden Jaf Ostg.-Corresp. väckt glädje både i det grå loch i det konservativa lägret. Vi anmärka Idet icke för något annat ändamål, än såsom ett ytterligare stöd för påståendet, att det för menskligt förstånd var rent af omöjligt att utfundera något annat motiv till dessa plötsligen påkomna smädelseanfall från ÖstgöthaCorrespondentens sida mot Aftonbladet och Stockholms reformsällskap, än att hr Ridderstad måste hafva tournerat i sjelfva representationsfrågan. Den 10 Januari förekom en Jång, temligen hoprörd, förklaring öfver Östgötha-bestyrelsens handlingssätt. Här får man först veta, men blott i två ord, att det var en osanning att hr Ridderstad nu i en hast blifvit af en annan tanka; en sanningslös dikt således också, natt någon omkastning egt rum. Ordställningen i denna förklaring var emedlertid sådan, att de i Ö. C., likasom här i citationen, sär skildt med kursivstil utmärkta uttrycken kunde gifva full anledning till den tron, att hr Ridderstad icke presist förnekat att en förändring i hans öfvertygelse inträffat, utan endast velat låta oss förstå, att denna förändring icke skett i en hast, utan småningom och efter noggrannt öfvervägande, samt således icke kunde sägas innefatta någon omkastningr. Hela hans beteende i öfrigt och den alltmer stegrade ilskan emot Aftonbladet och hufvudstadens reformvänner voro i allt fall egnade att qvarhålla det bestämda intrycket, att han hade tournerat; emedan, under en motsatt förutsättning, de bittra utfallen syntes vara utan allt slags ändamål, och ännu yvarstå såsom oförklarliga. Uti samma nummer, den 10 Jan., förklaras det hufvudsakliga i Aftonbladets sätt att: betrakta OÖstgötha-bestyrelsens handlingssätt för sanningslöst, med följande tillägg: osanningen är visserligen den sämsta politik, som någon publicist kan använda; men det kan ej heller vara så lätt för hr Lars. Hjerta, att ändra en tjuguårig praktikp. — Vidare talas om att: denna slippriga, lögnaktiga, slingriga, odeciderade politik har inom hela landet framkallat ett misstroende till hr L. Hjerta och hans Aftonblad, som gör att Jandsorten åtminstone icke numera följer hans fana, utan att förut åtminstone se sig väl för. Detta är utan tvifvel en af de gröfsta tillvitelser, som en person med anspråk på hyfsning kan göra en annan, och skulle, i fall den blifvit muntligen yttrad, falla under en fullt ut lika svår kategori, som grefve Horns utfall emot hr kanslisten Dalman, och detta allt ulan bevis. Det var likväl icke många månader före utg utelsen af denna och flera dylika grofva smädelser, som hr Ridderstad rätt gerna begagnade tillfället, att för den tid han vistades i hufvudstaden få räkna sig bland medarbetarne i Aftonbladet, under hvilken tid han flera gånger uttryckte sin aktning och sympati för hr IL. J. Hjerta och Aftonbladet. Utaniy att synas alltför nogräknad, kan det då lin-q drigast sagdt icke vara för mycket egärdt att! fordra, det hr Ridderstad bestämdt uppgifverf sådana facta, på grund hvaraf han ansett sigiy berättigad att sedan den tiden vidtaga ett sålr förändradt och förnärmande språk; enär detl!7 icke skett i följd af egen förändrad politiskl) öfvertyg gelse, och följaktligen af partiantagog nism, hvilket likväl i alla fall icke kunde ut-Jf göra någon fullgiltig ursäkt, men åtminstonela lemnade den lindrigaste förklaringsgrund somjg vi kunde antaga. d Uti samma nummer står det, att Aftonbladsego-l; nismen naturligtvis skulle finna sig sårad af att Östg. Corresp. varit den första landsortstidning, som uppträdde mot ÅA. B:s agitation för urtima riksdag. —I Någon anledning till detta omdöme fanns likväl ejlS i A. B.; och, märkvärdigt nog, vederlägges omdö-lt met genom aftryckande i samma nummer af Östg.d Corresp. af Aftonbladets artikel, deri vi, under den lf: föreställningen att hr R. blifvit af annan tanke i representationsfrågan, så lojalt som möjligt förklarade, att ingen hade rätt att vidare klandra denna förändring, om den utgick af verklig öfvertygelse, och så länge den hölls inom gränserna af hr R:s enski!da eller publicistiska sfer; men Aftonbladet iö definierade tillika tydligt sina anmärkningspunkter, som i få ord gingo ut derpå, att bestyrelsen i Östergöthland ansett sig icke behöfya höra sällskapet för att uttala det allmännaste tänkesättet inom länet, utan sjelf åtagit sig målsmanskapet, samt att bestyrelsen till och med beslutat, att sällskapet borde göra ingenting förr än konungens förslag blifvit grundlagsenligt behandladt,. — Om A. B. kunde gas hafva funnit sig såradt af någonting från Östg. Corresp. sida, så var det icke af motståndet Pp omot agitationen för urtima riksdag), utan deraf attt. Östg. Corresp. behandlat Stockholms reformsällskap k h I co 00 as Aa EE FI med en olämplig öfversittareton, genom uttrycken om för mycket prat och för liten handling, om försök bredvid grundlagenn, 0. s. V. Den 7 Febr. funnos åter några artiklar hopplåckade ur flere landsortstidningar, bland andra Snälld posten, hvarvid Ö. Corresp. åter framkommit medli den beskyllningen, att Aftonbladet, för det han först I vågade uppträda mot dessa agitationer, ej aktadeln för rof att genom hätska beskyllningar emot Östg. Corresp. och framför allt emot dess egare, söka afleda uppmärksamheten från sig och sitt spely. — Östg. Corresp. lofvade också, att derföre i någral följande artiklar taga mannens karaktär såsom of-Y fentlig personlighet under närmare skärskådande för b att visa, att den hufvudsakliga klippa, hvarpå re-In presentationsreformen, i verklig fri riktning, alltidlf. måste stranda, utgöres egentligen af hr IL. Hjertas 0 egoism. Det är icke för tidigt att landet får se den f guldkalf, hvaromkring det dansat så länge i sin prätta gestalt., — Här synes således, att Östg. Corr. ånyo rakt vridit om förhållanderna, och antingenl talat mot bättre vetande, eller inbillat sig sjelf attis Östg. Corresp. sjelf varit föremålet för de hätska ut-f fall, som han gjort emot Aftonbladet. Den 40 Febr. uppdykte åter historien om -Afton-l, bladets förmenta försäljning, medelst följande yttranL de i Östg. Corresp.: Vill hr Lars Hjerta likväl all-, varligt övertyga allmänheten, att Aftonbladet ejl? är säldt, lyckades det säkert bäst om han sjelf —IY erkände ryktets sanning. Man skulle ej tro hod nom. — I sammanhang härmed förekommer äfven lä ett litet utfall emot hr Almqvist, för hvilken hrg Ridderstad under sitt vistande i Stockholm alltidl9