vannämnda och flere artiklars innehåll i saken redan gaf anledning. Då Östgötha-Correspondenten beklagat sig att hafva blifvit på ett kränkande sätt behandlad från A. B:s sida genom de omdömen, hvilkas anledning vi nyss förklarat, men utan att beledsaga sina klagomål med andra bevis än angående det förutnämnda nu förklarade misstaget om dess åsigt, så kan det ej skada alt genom citation af dess egna yttranden låta se huru han sjelf bedömt reglorna för grannlagenhet och humanitet. Den il November läste man i O. C. med anledning af reformvännernas härstädes adress, att hufvudstadens reformsällskap, genom för mycket prat och för liten handling sistl. vår bortspelade icke allenast sina egna, utan äfven landsortssällskapernas krafter,. Hvari den större handlingen skulle bestått, sade O. C. icke den gången. Den 15 November citerades utan anmärkning ur Najaden ett yttrande angående frågan om urtima riksdag, att vom man tager för afgjordt, att förslaget i alla händelser blir förkastadt, då vore det utan tvifvel önskligt att ej behöfva vänta derpå i tre år, utan ju förr dess hellre blifva ense om ett annat. Har deremot Reg. någon utsigt och någon allvarlig önskan, att kunna inverka på allmänna popinionen till förmån för förslaget, då vore det kanske icke så klokt att genom ett ,ofördröjligen måhända förhasta sig. O. C. tillade här blott den upplysningen, att nästa riksmöte blir om tvenne år. Hvem skulle väl häraf kunna draga annan slutsats, än att dess red. på denna grund så mycket mera instämde i Najadens räsonnemang, då Östgöthen tillika förklarat sig emot härvarande reformvännernas förslag? Den 18 November uppgaf Ostgötha Correspondenten hvad den menade med den hand ling, som reformvännerna bordt iakttaga i stället för prat. Det var nemligen, att reformvännerna, genast efter ministerförändringen, bordt i stor deputation begifva sig till Konungen och petitionera den norska grundlagens hufvudprinciper. — Men när ministerförändringen inträffade, voro reformvännerna redan nära färdiga med sitt eget program. Att bortkasta detta och i stället med ens antaga ett annat, hade det än varit det norska, kunde svårligen! låta sig göra, i synnerhet som sällskapet, den tiden, ej hade id om Östgötha Correspondentens förslag och hr Ridderstad aldrig hade deltagit i någon diskussion i sällskapet härstädes. Den 25 November påstod Östgötha Correspondenten, att vid reformvännernas sammanträde blott tre ledamöter yttrat sig för förslaget om urtima riksdag, men alla öfriga emot, under det likväl de i samma och nästpåföljande nummer befintliga altryckningar afrefe-l ratet öfver sammankomsten visa, dels att flerel. yttrat sig för förslaget, och dels att ordföran-). den professor Bergfalk tillkännagaf, att bestyrelsen varit enhällig 1 sitt tillstyrkande deraf. Den 29 November repeteras ett föregående yttrande att reformvännerna velat påskynda den vitala frågans lösning på en väg... bredvid eller oberäknad grundlagen. Här säges ifven, att orsaken hvarföre O. C. dragit i härnad mot ledarne för reformsällskapet varit, att de icke ställde sällskapets verksamhet på annat än de ganska vackert klingande frasernas pståndpunkty. Uti sanma nummer, straxt nedanför, heter det om Aftonposten, väl att dess ,opinion skiljer sig hufvudsakligast i representationspfrågan från de öfriga så kallade, (märk uttrycket så kallade) liberala tidningarne; men tillika, det (den?) tillhör i denna fråga, som pvi tro, icke af princip, men för möjligheten patt komma till något resultat, regeringens pförslag). Genast derefter heter det: I beptraktande deraf, att Aftonposten i alla öfriga fall, oberäknadt det nyssnämnda, är, med bipbehållande af legalitetens ståndpunkt, fullpkomligt så liberal som de andra, vända vi oss nu till dess redaktion ete. — — — Efter sednaste förklaringar kan man nu inse, att Ö. C. här med uttrycket oberäknadt det nyssnämnda menat: med undantag af det nyssnämnda; men hvem kunde veta det vid artikelns läsning i dess sammanhang och huru var det möjligt att fatta annat af Östg. Corr., än alt Aftonpostens omtalade åsigt att omfatta Regeringens förslag för all komma till ett resultatn, gillade af Östgötha Correspondenten; helst när man dermed sammanställer den föregående liknelsen om köttstycket, som ej borde släppas för skuggan? Ett annat uttryck om ;denna ömtåliga fråga, hvari vi ej tänka lika med hvarandra, finner man nu äfven lärer!t (0 ) hafva haft afseende på Aftonpostens och O. C:sl:! olika tankar i representationsfrågan; men såsom frasen förekommer, var det svårt att rätt! se huruvida det var med Allehanda eller Aflonposten som Ostgöthen tänkte olika, helst då skiljaktigheten ifrån den sednare öfverhöljdes af så mycket beröm. Under hela November och början af December månader reproducerades i bredd härmed i Ostgötha Correspondenten med allehanda broderier allt möjligt sqvaller om Aftonbladets försäljning, oaktadt den dementi vi hade gifvit it dessa historier. Den 9 December lät O. C. sig väl smaka att aftrycka ett yttrande i Aftonposten, att O. C. är ett allmänt och fördelaktigt kändt plandsortsblad, som haft och har den förtjenpsten, alt stå på egen botten och icke hemta sina inspirationer från Aftonbladet,. Den 16 December syntes i Ö. Corresp. ett träsnitt, föreställande en menniska med djurhufvud och ett ris i handen, hållande en bare! i öronen, med underskrift : Aftonbladet, öfvertygande svenska allmänheten om behofvet af en urtima riksdag. Insinuationens vackra mening var ej svår att förstå. Den 23 December aftrycktes åter ett stycke ur Najaden, hvari Aftonposten och Östgötha Correspondenten voro ställda på samma linea — AAA —— (ÄV TW A