Bland åhörarne). Nåväl, sade talaren, veten j hvad man säger i landet — jo, att belägenheten nu är alldeles densamma som 1792. Revolutionen var då hotad; elt parti i lagstiftande församlingen sökte sitt stöd i ansträngningarne hos några som hade öfvergifvit Frankrike för att tillkalla hjelp af främmande makter mot läderneslandet. Nu säger man likaså, att vissa personer och partier, som med ovilja antagit republiken... (buller till höger; bifall till vensiv.). som allt ifrån början bespottat den (rop us höger af: nej! nej!), åtminstone i tysthet. Man säger att dessa personer och partier redan tänka på att kasta masken af sig, att de vilja öfverändakasta republiken, och, i brist al egna krafter, söka stöd hos utlänningen. (Långvarigt aflbrott till höger, och rop af: tul ordningen! — Till venster: Tyst, tyst! hör!) Sådana rykten äro gängse, och då man ser partierna stråfva att återföra konungadömet, sendtiigt att tillse om icke regeringen tendenser inom och utom landet räcker dessa partier och praktis rar med dem. tier stör på 1815 års traktater, är det vägenom sina handen åt Dessa par-. vilka äfven 181 h vär regering synes betrakta såsom ett rättstillständ.! Sålunda in : l revändning er Österrike, under en sjelfskapad fö-! Ferrara, och tillåter sig handlingar i som man icke sett på länge, verkliga röfvareidrotter. (Knot till höger; bifall till venster). Ja! röfvarehandlingar. Ty, då man rånar från medborgare deTas egendom, så är det ett röfveri, en stöld; och österrikarus hafva uppfört sig såsom tjufvar i Ferrara, som ikväl tillhör den romerska republiken. Nåväl, hvad har man gjort här? Intet. Kanske heter det att man protesterat: det är möjligt, jag känner de: icke; men då har man protesterat i tystbet, och på ett skamligt sätt. Inför sidana handlingar borde man protestera högljudt inför hela Europa och fordra al Österrike att återlemna de röfvade penningarne, den borttagna gisslan. Att man icke sjort detta, kommer at respekt för 18145 års traktater Jag öfve har prok! oe r nu till den romerska frågan. t republiken. Hvad hade då naturliga... än att den fransyska republiken räckt det en broderlig hand? Romerska republiken har hitskickat sina representanter för att erbjuda oss ett vänskapsfö: bund; man har visat dem ifrån sig; och för närvarande är den enda representant, Rom eger i Paris, påvens nuntius! An mer: betänkliga rykten äro gängse, att de nordiska makterna vilja intervenera för att återställa påfvens vertisliga herravälde. Söker man hindra dem deriiv: Nej: man skall hjelpa dem. Och hvarpa stöd lenna intervention? På 18485 års traktater; hvilka man således accepterar. (Mycket bifall ti venster.) Samma förhållande är med Toscana. Sardinien vill der melankomma, för att återföra storhertigen. Om vår reacring bifaller denna intervention, så är detta ä om innando af 48135 ärs traktater. Tal. gjorde härefter en framställning för alt visa nödv indigbeten av Frankrike antingen helt och hållet, eller ochs se anlager den princip, hvarpå 4815 års 41 nemiigen principen af furstarnes vin inkla rätt öfver folken; men att den distinktion, som man te alt göra mellan erkännandet de 3 ; och de facto, icke håller ständ. Han erinrade (os Frankrike genom sitt dekret af den 24 I ifvit en hedersförbindelse ät Italien, och omstå erna voro då mindre grava än nu; ty : ingen var då icke klassificerad i rojuister och republikaner. Det är omöjligt är Sä en är 1849 kan glömma sina löften af 48, oci säledes att församlingen, i ut eget iul samt för Frankrikes ära och säkerhet vidt ill itt votum i den italienska fri och framför allt klarar, att det aldrig skall tillåta ä ts meliankomst emot de italienska folken. inistern. Drouyn de tIhuys anmärkte, pie talaren, under sken af avt vilja bekrä!ta eu föregående beslut, i sjelfva verket begärde al församlingen en förklaring deröfver, som skulle hafva de eftertänkligaste följder. Regeringen trodde sig hafva förblifvit trogen nationalförsamlinuu u 24 Maj gens å genom den politik den följt, och hyilken vore ai! hknånt bekant. (Buller till venster. ,Hör! Hör!) Flere röster ropa: Nej, det är för starkt! Hvem ki då er politik? Tvärtom, fordra vi att få lära känna den. — Till höger: Tyst! Tyst!) Utwikesinnistern: Jag begriper icke huru någon kan säga at församlingen ej känner den politik, som den iat ecnom talrika omröstningar. Men den ena samlingen skulle vilja hafva en tik, i kraft hvaraf Frankrike skulle med alla revolutionära rörelser i Europa; om ovilkorligt skulle leda till ett af våkrig. Om detta är meningen ar församiingers föregiende votum, så eger den rätt att besluta. Men mi det vara mig tillåtet at säga, att ett politiskt votum, som skulle medföra sådana följ der, icke skulie stå i öfverensstämmelse med hvad församlingen hiltills velat. Ledruw Rotin fick härefter ordet, och upptog först utrikesministerns invändning, att man ej behöfde någon bekräftelse på församlingens votum af den 24 Maj; men genmälie, att innan man kan bedöma om regeringens politik stär i öfverensstämmelse med detta votum, mäste man först veta hvad slags politik regeringen följer; deri ligger den egentliga frågan. (Ja, Ja: det är sannt.) Regeringen vill ej säga oss hurudan denna volitik är; jag skall försöka svara i hennes ställe. (Skratt, blandadt med kaot till höger. Till venster: tala! tala!) Jag trodde knappt att något löje vid deta tillfälle kunde uppstå, ty frågan är af en brännande helt annan förena sig en politik, dor uppf 5 angelägenhet att afgöra. Vid våra dörrar stå den italienska republikens deputerade, som fråga om vi ämna stöta dem ifrån oss, sedan konstituerande församlingen genom ett högtidligt manifest till Europa gifvit ett fältrop af befrielse och hjelp, och derigenom till en viss grad iklädt sig ansvarighet för den inträffade explosionen i Italien. Nåväl; efter dessa edra egna förklaringar, i närvaro af dessa facta är det, som regeringen säger oss, att den icke vill erkänna den romerska republiken, ) Det var genom 48135 års traktater och den ryktbara kongrossen i Wien, som furstarne gjorde den sednas e godiv: delningen sig emellan af iönder och nali n alt rad