SÅ ORT
och kontrakter, viss betalningstid varit bestämd, och
grefve Horn, som icke heller visat sig haft andra
större utbetalningar, än som kunnat genom anord-
ningar på ränteriet till vederbörande verkställas, utan
något deraf vålladt hinder för undsättningens skynd-
samma besörjande, säledes saknat anledning att för
berörde ändamål äska och från ränteriet uttaga för-
skotter till så betydliga belopp, som de ifrågava-
henne
rande: att grefve Horn oftast fordrat och jemväl er-:
hållit nya förskotter äfven då någon utgift, så vidt
af handlingarne i målet kunnat utrönas, icke varit
för handen och medan grefve Horn af förut erhållna
förskotter innehade icke obetydliga behållningar, som
varit mer än tillräckliga till bestridande af då före-
stående utgifter: och att landssekreteraren Östberg
samt dels kammarrådet Gyllenhoff och dels t. f.
landskamereraren Normelli beslutat och utfärdat de
äskade anordningarna, utan att, såsom ordningen och
vården om kronans säkerhet uppenbarligen fordrat,
vid frågan om hvarje ny anordning tillse huruvida
förut meddelade förskotter blifvit för deras ända-
mål använde: äfvensom grefve Horn särskildt till
last låge, att, då han den 9 December 1845, efter
fulländad upphandling af undsättningsspannmål, i
följd af 1844 års missvext, aflemnade redogörelse för
undsättningsmedlens förvaltning och, så vidt utredt
vore, några utgifter för nämnde ändamål icke vidare
voro att förvänta, grefve Horn dervid icke, såsom
ske bort, i ränteriet återlevererat de då innehafda
kontanta behållningar, utgörande 49,440 rdr 33 sk.
1 rst., utan, efter det landskamereraren åtskilliga
gånger derom erinrat och sedan förhållandet blifvit
hos kammarrätten anmäldt, omsider afräkningsvis i
tre särskilda poster och på olika tider i Februari
månad nästpåföljde år verkställt medlens återlevere-
ring, utan att grefve Horn visat eller ens gjort san-
nolikt, att någon för undsättningens besörjande vid-
tagen åtgärd hindrat honom att på en gång vid re-
dogörelsens aflemnande hela behållningen, till förva-
rande i ränteriet, leverera; fördenskull och som
grefve Horn, emot hvars nekande, icke kunde, oak-
tadt sist anförde besvärande omständighet jemte hvad
i öfrigt förekommit angående de af honom utöfver
för hand varande behof utverkade förskotter, anta-
gas, att han tillgripit och till sin enskilda nytta an-
vändt någon del af ifrågavarande medel, sålunda
vore beträdd med uppenbart åsidosättande af de plig-
ter, honom såsom landshöfding tillhört i afseende på
vården af de under länsstyrelsens förvaltning ställda
undsättningsmedlen; samt landssekreteraren Östberg,
kammarrådet Gyllenhoff och t. f. landskamereraren
Normelli likaledes funnos hafva i sistnämnde hän-
seende i embetets utöfning felat; alltså och i för-
mågo af 4 kap. 12 rättegångsbalken, dömdes dels
grefve Horn att böta det belopp, som motsvarade
hans såsom landshöfding i Stockholms län innehaf-
vande lön för en månad, dels ock Östberg, Gyllen-
hoff och Normelli att, hvar för sig, böta 450 daler
silfvermynt med 350 rdr bko; hvarjemte ej mindre
grefve Horn kändes skyldig att å de 49,440 rdr 33
sk. 4 rst. bko, hvilka, på sätt ofvan berördt är, ef-
ter det grefve Horn den 9 Dec. 1845 afgifvit redo-
görelse för undsättningsmedlen, varit hos honom 0o-
behörigen innestående, till Kongl. Maj:t och kronan:
utgifva ränta efter sex för hundra om året, räknadt
från nyssnämnde dag till de dagar, då medlen an-
tingen medelst kontant leverering eller genom de af
gr. Horn, fastän utan dertill hos K. M:t i und. sökt och
erhållen tillåtelse, gjorda spannmålsuppköp för und-
sättning efter sednare års missväxt, blifvit af honom
redovisade, än äfven Östberg, Gyllenhoff och Norr-
melli förpligtades att för de sålunda ådömde ränte-
medlen, derest tillgång till desammas gäldande skulle
hos grefve Horn saknas, vara Kongl. Maj:t och kro-
n n, en för alla och alla för en, ansvariga; deruti
klaganderna i und. sökt ändring; och hafva parterna,
hvar emot annan, sig i und. förklarat, äfvensom kam-
marrätten und. utlåtande afgifvit; med Kongl. Maj:ts
högste domstol beslutet. Gifvet Stockholms Slott d.
2 Februari 1849.
Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas of-
vanberörde und. besvär; — — — — — — —-— —
Vidkommandegsjelfva målet och först det emot
grefve Horn väckta åtal; så ehuru, efter det Kongl.
Maj:t, enligt serskilda skrifvelser den 8 Januari, 12
Mars, 3 Juni och 435 Juli 1843, till dess befallnings-
bafvandes i Stockholms län disposition för anskaf-
fande af utsädesspannemål och till understöd i lå-
neväg för behöfvande innevånare i nämnde län, i an-
ledning af derstädes inträffad missväxt, beviljat rän-
tefria förskott från undsättningsfonden till ett sam-
manräknadt belopp, åttatiosextusen sexhundrasertio-
sex riksdaler 32 sk. banko emot stadgad återbetal-
ningsskyldigbet, samt grefve Horn, efter landshöfdin-
geembetets anordningar och mot framdeles skeende
redovisning, fått beloppet uppbära, grefven, hvars
redogörelseräkning af den 9 December 1845, såsom
hos honom innestående upptagit adertontusen sju-
hundra fyratiofyra riksdaler 35 sk. 4 rst banko, iså
måtto vägrat att fullgöra den af landskontoret i me-
morial den 27 Januari 4846 påfordrade återlevere-
ring till ränteriet af sålunda varande behållning, som
grefve Horn förklarat sig först, då hans förmenta
uppdrag i anledning af undsättningsåtgärderne vore
fullbordadt, erkänna någon redovisnings skyldighet,
och sedermera hvarken förrän förhållandet blifvit hos:
kammarrätten anmäldt och qvarstad, till Kongl. Majt:s
och kronans säkerhet, lagd på hans egendom, afgif-
vit slutlig redogörelse och det behållna beloppet till
fullo återlevererat, eller förmått styrka sin uppgift,
att äfven den i omförmälde räkning af den 9 De-
cember 1845 upptagne behållning då varit använd
till sedermera återgången spannemålsupphandling el-
ler ens varit för sådan afsedd vidare, än beträffande
de derefter till handlanden Påhlman i Lidköping och
landshöfdingen E. J, Bergenschöld afsände, tretusen
femhundra riksdaler samt till friherre F. Aherhjelm
utbetalte ett tusen femhundrasextio rår, eller tillhopa
femtusensextio rdr bko; likväl och enär grefve Horn,
oansedt desse och öfrige i kammarrättens utslag upp-
tagna besvärande omständigheter, emot sitt nekandel.
icke är öfvertygad att hafva de af honom uppburne
undsättningsmedlen till större eller mindre del till-
gripit och ill sin nytta användt, anser Kongl. Maj:t
balans i förevarande fall ej hafva inträffat och mnå-
got belopp i sådant afseende följaktligen icke, på sätt
advokatfiskalsembetet yrkat, kunna fastställas: men
emedan grefyce Horn, med hvars åliggande, i cegen-
skap af landshöfding i länet, att hafva högsta inse-
endet deröfver att ofvanberörde Kongl. Maj:ts och
kronans medel förblefvo under allmän vård, intill
dess deras behöriga disposition för spannemåls an-
skaffande och läns meddelande kunde ega rum,
det icke varit förenligt, att grefven, fastän han
ensam gått i befattning om de till undsättnin-
gen hörande åtgärder, emottagit mot redovisnings-
skyldighet inför de honom underlydande landska-
mereraren och landssekreteraren, samma medel till
enskild förvaltning, likväl låtit desse tjenstemän åt
sig förskottsvis utanordna undsättningsbeloppet, samt
sålunda icke allenast undandragit medlen vederbör-
lig kontroll, utan äfven beredt sig nya förskott långt
innan någon utgift förestått och medan han af det
redan uppburna innehaft betydliga behållningar, hvil-
ket för nyssnämnde befattnings fullgörande desto min-
dre erfordrats, som, om än, efter hvad grefven an-
märkt, den iakttagna ordningen, att Stockholms läns
ränterimedel i allmänhet skola uti Rikets Ständers
bank insättas, ansetts kunna leda till menligt uppe-
båll vid hastigt påkommet behof af utbetalning utaf
ifrågavarande medel, den utväg stålt öppen, att hafva