SÅ ORT och kontrakter, viss betalningstid varit bestämd, och grefve Horn, som icke heller visat sig haft andra större utbetalningar, än som kunnat genom anordningar på ränteriet till vederbörande verkställas, utan något deraf vålladt hinder för undsättningens skyndsamma besörjande, säledes saknat anledning att för berörde ändamål äska och från ränteriet uttaga förskotter till så betydliga belopp, som de ifrågavahenne rande: att grefve Horn oftast fordrat och jemväl er-: hållit nya förskotter äfven då någon utgift, så vidt af handlingarne i målet kunnat utrönas, icke varit för handen och medan grefve Horn af förut erhållna förskotter innehade icke obetydliga behållningar, som varit mer än tillräckliga till bestridande af då förestående utgifter: och att landssekreteraren Östberg samt dels kammarrådet Gyllenhoff och dels t. f. landskamereraren Normelli beslutat och utfärdat de äskade anordningarna, utan att, såsom ordningen och vården om kronans säkerhet uppenbarligen fordrat, vid frågan om hvarje ny anordning tillse huruvida förut meddelade förskotter blifvit för deras ändamål använde: äfvensom grefve Horn särskildt till last låge, att, då han den 9 December 1845, efter fulländad upphandling af undsättningsspannmål, i följd af 1844 års missvext, aflemnade redogörelse för undsättningsmedlens förvaltning och, så vidt utredt vore, några utgifter för nämnde ändamål icke vidare voro att förvänta, grefve Horn dervid icke, såsom ske bort, i ränteriet återlevererat de då innehafda kontanta behållningar, utgörande 49,440 rdr 33 sk. 1 rst., utan, efter det landskamereraren åtskilliga gånger derom erinrat och sedan förhållandet blifvit hos kammarrätten anmäldt, omsider afräkningsvis i tre särskilda poster och på olika tider i Februari månad nästpåföljde år verkställt medlens återleverering, utan att grefve Horn visat eller ens gjort sannolikt, att någon för undsättningens besörjande vidtagen åtgärd hindrat honom att på en gång vid redogörelsens aflemnande hela behållningen, till förvarande i ränteriet, leverera; fördenskull och som grefve Horn, emot hvars nekande, icke kunde, oaktadt sist anförde besvärande omständighet jemte hvad i öfrigt förekommit angående de af honom utöfver för hand varande behof utverkade förskotter, antagas, att han tillgripit och till sin enskilda nytta användt någon del af ifrågavarande medel, sålunda vore beträdd med uppenbart åsidosättande af de pligter, honom såsom landshöfding tillhört i afseende på vården af de under länsstyrelsens förvaltning ställda undsättningsmedlen; samt landssekreteraren Östberg, kammarrådet Gyllenhoff och t. f. landskamereraren Normelli likaledes funnos hafva i sistnämnde hänseende i embetets utöfning felat; alltså och i förmågo af 4 kap. 12 rättegångsbalken, dömdes dels grefve Horn att böta det belopp, som motsvarade hans såsom landshöfding i Stockholms län innehafvande lön för en månad, dels ock Östberg, Gyllenhoff och Normelli att, hvar för sig, böta 450 daler silfvermynt med 350 rdr bko; hvarjemte ej mindre grefve Horn kändes skyldig att å de 49,440 rdr 33 sk. 4 rst. bko, hvilka, på sätt ofvan berördt är, efter det grefve Horn den 9 Dec. 1845 afgifvit redogörelse för undsättningsmedlen, varit hos honom 0obehörigen innestående, till Kongl. Maj:t och kronan: utgifva ränta efter sex för hundra om året, räknadt från nyssnämnde dag till de dagar, då medlen antingen medelst kontant leverering eller genom de af gr. Horn, fastän utan dertill hos K. M:t i und. sökt och erhållen tillåtelse, gjorda spannmålsuppköp för undsättning efter sednare års missväxt, blifvit af honom redovisade, än äfven Östberg, Gyllenhoff och Norrmelli förpligtades att för de sålunda ådömde räntemedlen, derest tillgång till desammas gäldande skulle hos grefve Horn saknas, vara Kongl. Maj:t och kron n, en för alla och alla för en, ansvariga; deruti klaganderna i und. sökt ändring; och hafva parterna, hvar emot annan, sig i und. förklarat, äfvensom kammarrätten und. utlåtande afgifvit; med Kongl. Maj:ts högste domstol beslutet. Gifvet Stockholms Slott d. 2 Februari 1849. Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörde und. besvär; — — — — — — —-— — Vidkommandegsjelfva målet och först det emot grefve Horn väckta åtal; så ehuru, efter det Kongl. Maj:t, enligt serskilda skrifvelser den 8 Januari, 12 Mars, 3 Juni och 435 Juli 1843, till dess befallningsbafvandes i Stockholms län disposition för anskaffande af utsädesspannemål och till understöd i låneväg för behöfvande innevånare i nämnde län, i anledning af derstädes inträffad missväxt, beviljat räntefria förskott från undsättningsfonden till ett sammanräknadt belopp, åttatiosextusen sexhundrasertiosex riksdaler 32 sk. banko emot stadgad återbetalningsskyldigbet, samt grefve Horn, efter landshöfdingeembetets anordningar och mot framdeles skeende redovisning, fått beloppet uppbära, grefven, hvars redogörelseräkning af den 9 December 1845, såsom hos honom innestående upptagit adertontusen sjuhundra fyratiofyra riksdaler 35 sk. 4 rst banko, iså måtto vägrat att fullgöra den af landskontoret i memorial den 27 Januari 4846 påfordrade återleverering till ränteriet af sålunda varande behållning, som grefve Horn förklarat sig först, då hans förmenta uppdrag i anledning af undsättningsåtgärderne vore fullbordadt, erkänna någon redovisnings skyldighet, och sedermera hvarken förrän förhållandet blifvit hos: kammarrätten anmäldt och qvarstad, till Kongl. Majt:s och kronans säkerhet, lagd på hans egendom, afgifvit slutlig redogörelse och det behållna beloppet till fullo återlevererat, eller förmått styrka sin uppgift, att äfven den i omförmälde räkning af den 9 December 1845 upptagne behållning då varit använd till sedermera återgången spannemålsupphandling eller ens varit för sådan afsedd vidare, än beträffande de derefter till handlanden Påhlman i Lidköping och landshöfdingen E. J, Bergenschöld afsände, tretusen femhundra riksdaler samt till friherre F. Aherhjelm utbetalte ett tusen femhundrasextio rår, eller tillhopa femtusensextio rdr bko; likväl och enär grefve Horn, oansedt desse och öfrige i kammarrättens utslag upptagna besvärande omständigheter, emot sitt nekandel. icke är öfvertygad att hafva de af honom uppburne undsättningsmedlen till större eller mindre del tillgripit och ill sin nytta användt, anser Kongl. Maj:t balans i förevarande fall ej hafva inträffat och mnågot belopp i sådant afseende följaktligen icke, på sätt advokatfiskalsembetet yrkat, kunna fastställas: men emedan grefyce Horn, med hvars åliggande, i cegenskap af landshöfding i länet, att hafva högsta inseendet deröfver att ofvanberörde Kongl. Maj:ts och kronans medel förblefvo under allmän vård, intill dess deras behöriga disposition för spannemåls anskaffande och läns meddelande kunde ega rum, det icke varit förenligt, att grefven, fastän han ensam gått i befattning om de till undsättningen hörande åtgärder, emottagit mot redovisningsskyldighet inför de honom underlydande landskamereraren och landssekreteraren, samma medel till enskild förvaltning, likväl låtit desse tjenstemän åt sig förskottsvis utanordna undsättningsbeloppet, samt sålunda icke allenast undandragit medlen vederbörlig kontroll, utan äfven beredt sig nya förskott långt innan någon utgift förestått och medan han af det redan uppburna innehaft betydliga behållningar, hvilket för nyssnämnde befattnings fullgörande desto mindre erfordrats, som, om än, efter hvad grefven anmärkt, den iakttagna ordningen, att Stockholms läns ränterimedel i allmänhet skola uti Rikets Ständers bank insättas, ansetts kunna leda till menligt uppebåll vid hastigt påkommet behof af utbetalning utaf ifrågavarande medel, den utväg stålt öppen, att hafva