derna, voro ej egnade att lugna sinnena. Manlti
reqvirerade miltär; uhlaner och infanteri in-Ih
ryckte i Krakau. Folket mottog trupperna medin
hvisslingar. Hela garnisonen trädde då i va-lo
pen; starka patruller tågade genom staden ochlu
skingrade folkhoparna, hvarvid flera personer h
sårades och tvenne nedstuckos med bajonetten. In
Man gå! eld med lösa skott. - Talrika arreste-!li
ringar skedde: militären bivuakerade hela nat-Ä
ten på calorna; folkets sinnesstämning bebåda-!b
de allvar sammare uppträden. st
ITALIEN. a
Korrespondenter i flera tidningar berätta, sj
att österrikarne, samt storhertigens af Modena ls:
trupper hotat Toscanas gräns, och att den pro It
visoriska regeringen i Florens begärt Sardi-!h
niens intervention, hvartill äfven kabinettet iln
Turin skall hafva visat sig benäget.
General! della Marmora, som är chef för de
vid Sarzana sammandragna trupperna, har fått
order att förena sig med general dApice, och
denna förening har försiggått. Modenesiska da
truppernas, som, understödda af en österrikisk lu
kolonn, hade framryckt mot Carrara, blefvoja
skrämda ifrån att företaga något och skingradet
sig, hvarefter österrikarne måste öfvergilva sin r
plan. S
Den 24 Februari beslöt romerska konstitue- ji
rande församlingen, att skicka alla disponibla!(
trupper till Ferrara och att för kriget upptaga r
ett betydligt tvångslån. v
Tidningen Epoca meddelar den underrättel-;
sen från Neapel, att engelska sändebudet der-r
städes protesterat mot en intervention af Nea-F
pel i Kyrkostaten. t
Under debatten om adressförslaget har sar- o
dinska deputeradekammaren visat sig mycketa
krigiskt sinnad.
Enligt the Times skall underhandlingen
om förhållandena mellan Neapel och Sicilien
nu vara slutad och vilkoren för stridens slu-
tande uppgjorda så, att konung Ferdinand gif-1i
ver Sicilien 1812 års konstitution, modifierad!s
i enlighet med neapolitanska konstitutionen,
att konungens suveränetet stadfästas, och att
Sicilien lemnar bidrag till hans civillista och N
armåtens underhåll. Om Sicilien icke vill an-
taga dessa vilkor, skola de engelska och fran-
ska amiralerna afsegla med sina flottor och
lemna åt ön att slita tvisten med Neapel bäst
den kan. -
DONAUFURSTENDÖMENA.
En korrespondent i Athen skrifver till en
tysk tidning, att England, Frankrike och Tur-
kiet slutit ett förbund mot Rysslands inkräkt-
ning af Dacien och dess vidare afsigter åt detta
håll.
PRESIDENTVALET I ANDRA PREUSSISKA
KAMMAREN. .
Preussens ställning till Tyskland har länge
varit al stor politisk vigt, och fjolårets hän-
delser hafva om möjligt ökat betydelsen af det
politiska lifvets utveckling i det nordtyska
konungariket. När kronan i November lät un-
derrätta nationalförsamlingen, att grefve Bran-
denburg hade uppdrag att bilda ett nytt ka-
binett, visade den en kraftyttring af den gamla
maktfullkomligheten; ty det var kändt, att
Brandenburg icke hade folkets eller dess om-
buds förtroende. Sedan början af den nya po-
litiska ordningen hade allenastyrandet vid in-
tet tillfälle vågat så tränga de demokratiskt-
konstilutionella grundsatserna in på lifvet, och
med ett ovanligt intresse följde allmänna upp-
märksamheten utvecklingen af den kamp, som
måste uppstå mellan monarkien och folkets
representanter. - Nationalförsamlingens adress
till konungen, hvari den fösklarade, att Bran-v
denburgs minister saknade folkets förtroende,
möttes med det svar, att ministeren skulle
veta förvärfva sig detta förtroende, och för-
samlingen förlades till staden Brandenburg.
Besluten om åtal mot konungens rådgilvare
och skaltevägran voro kraftmesyrer, hvilkas
verkan blott genom en djerf statskupp kunde
tillintetgöras. — Nationalförsamlingen upplöstes
med våld och den nya författningen oktrojera-
des. Folkets ombud fingo således icke tillfälle
att ytterligare pröfva ministrarnes förmåga att
tillvinna sig nationens sympatier.
Att denna statskupp för tillfället lyckades
hade regeringen att tacka mera spökrädslan
hos de stilla i landenav för anarki och sam-
hällsbandens upplösning, än några verkligt mo-
narkiska tänkesätt hos nationen. Emedlertid
begagnade kronan sin åter inkräktade makt,
för att så mycket görligt var närma sig ställ-a
ningen under de gamla förhållandena. De bhät-ld
ska förföljelserna mot den upplösta national-I
församlingens frisinnade ledamöter strandadell
dels mot domstolarnes obestickliga rättvisa,
och dels, såsom i Mänster, der kriminalrätten.
lånade sig till ett verktyg mot sin egen di- I
rektor Temme, mot nationens oförtydbart ut-;
talade ogillande af sådana partiförföljelser. Ir
stället sökte ministeren stadga sitt välde med7
att locka vissa samhällsklasser på sin sida ge-
nom författningar, utgifna i deras intresse, allt
under det den utvecklade den ifrigaste verk-
samhet att leda valen till sin fördel och em-
betsmyndigheternas bona officia på allt sätt be-
gagnades för detta syfte. Det låg stor vigt
nvppå, att denna första sammankomst af kam-
rarne skulle genom konst göras så litet demo-
kratisk som möjligt; hufvudsakligen den andra
kammaren blef nationalförsamlingens arftagare, ;
och inför den skulle kronan göra reda för för-l;
vaitningen af qvariåtenskapen; folket skullel.
genom valen till den uttala sitt omdöme om l(
ministeren, och att få detta omdöme så mildtl!
i
l
l
4
åa mm mm rr OO: VN — In
-
-— 9
-— ri mm MO 2
DD - a
an
ss OO RAR AH Er
ee me AA p— OR AR P-
feolll--)
som möjligt bief en lifsfråga för förbundet
mellan monarkien och adels- och byråkrat-
väldet; det gällde att visa, att kronans fram-
sång i November var rotad i nationens bifall.,
Utgången af valmansvalen till andra kammaren
slog den antidemokratiska ligan med ängslan,
men till sin förvåning trodde den sig i utgån-l:
gen af kammarledamöternas val se ett gyn-I
nande resultat. Den förmodade segern gjorde
de oada Menniskarna .vra i mäccan ach I sin