raldirektören, såväl i frågan om den gamla fång-
vaktmästar: tjenstens egenskap att berättigal till lö-
nens åtnjutande på indragningsstat, eller icke, som i
en utförhig plaidoyer för Janzon, rörande betydelsen
af hans tiligörande i en sak, för hvilken han blifvit
af Götha hofrätt dömd till ansvar, nemligen för fån-
gars användande i hans enskilda arbete.
Att det kunde interessera -hr Janzon att få fram
allt detta till allmänheten, betvifla vi icke. Vanligt-
vis tycker hvar och en, hvars sak kan vara i fråga
i tidningarne, icke illa om, att få så mycket som
möjligt avfördt i sitt interesse; men redaktionen kun-
de här icke finna sig ega någon juridisk eller mo-
ralisk förbindelse att, för det den tryckt fångstyrel-
sens omröstningsprotokoll, som är den lagliga auk-
toriteten i afseende på öfverinspektionen öfver fän-
gelserna, jemväl införa allt hvad andra kunde fin-
na möjligen hörande till ämnet; utan förklarade,
att om hr Janzon ville hafva de insända skrifterne
tryckta i iJidet, så borde detta betalas efter vanlig
annonsafgi ;. hvilket komme att uppgå till ungefär
235 rdr. röfver klagas nu i nya Wexiöbladet, der
handlingar ne jemväl finnas införda, med en liten in-
ledning, som handlar om Aftonbladsredaktionens in-
dustri, m. m. Detta få vi väl tåla; men vederböran-
de förklara äfven att Aftonbladets handlingssätt in-
nefattar e:t klandervärdt försök att hindra en obe-
hörigen aniastad att försvara sig lika offentligt, som
han blifvit anfallen.. Betta kunne vi icke erkänna;
ty här var icke frågan om skriftvexling i en rälte-
gång, der lager bjuder alt den ena partens talan icke
får ensidig! offentliggöras; och på samma skäl som
man begärde de nu omnämnda handlingarnes infö-
rande för stt icke blott få relevera något faktum el-
ler gendri:va någon oriktig uppgift, utan för att få
utveckla en äsigt inför allmänheten,; med samma
skäl kunde ock en hvar, som blir föremål för ett el-
ler annat omdöme i en tidning, t. o. m. en förfat-
tare, hvars arbete recenseras, fordra att få repliker
eller antikritiker kostnadsfritt tryckta af den, som
gjort anmärkningen. Det är klart, att om å ena
sidan ett slags billighet kunde anses ligga i ett sår
dant berättigande, med afseende på sjelfva saken, så
skulle det å andra sidan innefatta ett alltför hårdt
band på vyiuranderättens fribet; och för tillfället var
här dessutom endast fråga om den afgörande myn-
dighetens yttrande, hvarigenom Janzon väl icke kan
anses hafva blifvit antastad, åtminstone icke obehö-
rigt, då hr Troils votum, hvarigenom Janzon un-
derkändes, grundade sig på ett laga kraftvunnet ut-
slag. — Vi önskade med anledning af detta till-
fälle och af? de flere likartade fall, som någongång
kunna förekomma, få fästa resp. allmänhetens upp-
märksambet derpå, att det beqvämaste och minst
kostsamma sättet art redigera en tidning, vore att
blott tr enskilda skrifter i rättegångsmål, i an-
sökningsväg, och dylikt. Om vi blott ville upplåta
Aftonbladet till en sådan slags allmänning, så skulle
vi snart kunna fylla 2 eller 3 gånger så nånga spal-
ter dagligen, som det närvarande utrymmet innehål-
ler, utan att behöfva påkosta en skilling i författa-
rearfvode. Iinsamt underdåniga besvärskrifter öfver
Konsistoriers förslag till Postorater, hvilka slags mål
måhända närmast kunna sättas i parite med det i-
frågavarande, kunde lemna materialier till en sådan
fyllnad; men detta skulle snart medföra en annan
olägenhet, mligen att allmänheten troligen innan
kort upphörde att läsa bladet. Red. måste derföre
nyttja den enda utväg som finnes, nemligen att be-
gagna sin eccn urskilning i afseende på de anspråk
enskilda kunde hafva, antingen för rättvisans skull,
eller för det allmänna interesset att få insända ar-
tiklar offentliggjorda. Någon annan anledning att
vid detta tillfälle vägra den insända skriftens med-
delande, än att vi icke ansågo det för sakens skull
eller af någon nödvändig fordran på rättvisa — pä-
kalladt, kunde ej finnas, emedan vi aldrig varit i
något slags kollision med hr Janzon. Vid sådana
ar omellertid stundom den utvägen begag-
nats, att a skrifters införande mot betalning, då
man kan titta detta sedermera vid något tillfälle
komma abonnenterna till godo genom supplement-
blads utgivande, eller genom redaktionens utvid-
ka
gande. Men det bör tilläggas, att denna utväg så
sällan be s, att sammanlagde inkomsten för året
af mot be ng införda skrifter icke uppgått till
ett par h ar riksdaler banko. Vanligen tagas de
tillbaka, 123 ej blifva tryckta kostnadsfritt.
Jemte detta svar på Wexiötidningens artikel, bör
red. måhända nämna, att den enda omständighet i
Konungens befallninghafvandes skrift, som billigheten
kan påkala att omförmäla, är den anmärkning, att
den tjenstelörbrytelse, Janzon begått genom fångars
använda i hans enskilda arbete, och för hvilken
han blifv md till ansvar, i sjelfva verket, enligt
Konungens hefel Iningshafvandes intyg, blott utgjort
ett fel emo: formen; emedan Janzon skall hafva dels
redovist, de enski!dt betalt fångarne för sådant ar-
bete, och att han på visst sätt skall hafva blifvit
uppmuntrad af fängstyrelsens förra ledamöter, gene.
raldirektören Leviin och generalauditören Netzel
till anskaffavde af sysselsättning åt fångarne. Det är
likväl frå om, huru ojäfvigt hr landshöfdingens
vilsord till Janzons förmån i detta fall kan anses, då
anmärknincarne om den sednares tjensteförsummelse
naturligt x ill en viss grad äfven kunde finnas kom-
prometteraude för landshöfdingeembetet, som haft den
närmaste uppsigten öfver fängelset, och således må-
ste vara interesseradt af, att framställa hans förse-
else i så lindrig dager som möjligt.
tr Avan r AEA FÄR TVN