raldirektören, såväl i frågan om den gamla fångvaktmästar: tjenstens egenskap att berättigal till lönens åtnjutande på indragningsstat, eller icke, som i en utförhig plaidoyer för Janzon, rörande betydelsen af hans tiligörande i en sak, för hvilken han blifvit af Götha hofrätt dömd till ansvar, nemligen för fångars användande i hans enskilda arbete. Att det kunde interessera -hr Janzon att få fram allt detta till allmänheten, betvifla vi icke. Vanligtvis tycker hvar och en, hvars sak kan vara i fråga i tidningarne, icke illa om, att få så mycket som möjligt avfördt i sitt interesse; men redaktionen kunde här icke finna sig ega någon juridisk eller moralisk förbindelse att, för det den tryckt fångstyrelsens omröstningsprotokoll, som är den lagliga auktoriteten i afseende på öfverinspektionen öfver fängelserna, jemväl införa allt hvad andra kunde finna möjligen hörande till ämnet; utan förklarade, att om hr Janzon ville hafva de insända skrifterne tryckta i iJidet, så borde detta betalas efter vanlig annonsafgi ;. hvilket komme att uppgå till ungefär 235 rdr. röfver klagas nu i nya Wexiöbladet, der handlingar ne jemväl finnas införda, med en liten inledning, som handlar om Aftonbladsredaktionens industri, m. m. Detta få vi väl tåla; men vederbörande förklara äfven att Aftonbladets handlingssätt innefattar e:t klandervärdt försök att hindra en obehörigen aniastad att försvara sig lika offentligt, som han blifvit anfallen.. Betta kunne vi icke erkänna; ty här var icke frågan om skriftvexling i en rältegång, der lager bjuder alt den ena partens talan icke får ensidig! offentliggöras; och på samma skäl som man begärde de nu omnämnda handlingarnes införande för stt icke blott få relevera något faktum eller gendri:va någon oriktig uppgift, utan för att få utveckla en äsigt inför allmänheten,; med samma skäl kunde ock en hvar, som blir föremål för ett eller annat omdöme i en tidning, t. o. m. en författare, hvars arbete recenseras, fordra att få repliker eller antikritiker kostnadsfritt tryckta af den, som gjort anmärkningen. Det är klart, att om å ena sidan ett slags billighet kunde anses ligga i ett sår dant berättigande, med afseende på sjelfva saken, så skulle det å andra sidan innefatta ett alltför hårdt band på vyiuranderättens fribet; och för tillfället var här dessutom endast fråga om den afgörande myndighetens yttrande, hvarigenom Janzon väl icke kan anses hafva blifvit antastad, åtminstone icke obehörigt, då hr Troils votum, hvarigenom Janzon underkändes, grundade sig på ett laga kraftvunnet utslag. — Vi önskade med anledning af detta tillfälle och af? de flere likartade fall, som någongång kunna förekomma, få fästa resp. allmänhetens uppmärksambet derpå, att det beqvämaste och minst kostsamma sättet art redigera en tidning, vore att blott tr enskilda skrifter i rättegångsmål, i ansökningsväg, och dylikt. Om vi blott ville upplåta Aftonbladet till en sådan slags allmänning, så skulle vi snart kunna fylla 2 eller 3 gånger så nånga spalter dagligen, som det närvarande utrymmet innehåller, utan att behöfva påkosta en skilling i författarearfvode. Iinsamt underdåniga besvärskrifter öfver Konsistoriers förslag till Postorater, hvilka slags mål måhända närmast kunna sättas i parite med det ifrågavarande, kunde lemna materialier till en sådan fyllnad; men detta skulle snart medföra en annan olägenhet, mligen att allmänheten troligen innan kort upphörde att läsa bladet. Red. måste derföre nyttja den enda utväg som finnes, nemligen att begagna sin eccn urskilning i afseende på de anspråk enskilda kunde hafva, antingen för rättvisans skull, eller för det allmänna interesset att få insända artiklar offentliggjorda. Någon annan anledning att vid detta tillfälle vägra den insända skriftens meddelande, än att vi icke ansågo det för sakens skull eller af någon nödvändig fordran på rättvisa — päkalladt, kunde ej finnas, emedan vi aldrig varit i något slags kollision med hr Janzon. Vid sådana ar omellertid stundom den utvägen begagnats, att a skrifters införande mot betalning, då man kan titta detta sedermera vid något tillfälle komma abonnenterna till godo genom supplementblads utgivande, eller genom redaktionens utvidka gande. Men det bör tilläggas, att denna utväg så sällan be s, att sammanlagde inkomsten för året af mot be ng införda skrifter icke uppgått till ett par h ar riksdaler banko. Vanligen tagas de tillbaka, 123 ej blifva tryckta kostnadsfritt. Jemte detta svar på Wexiötidningens artikel, bör red. måhända nämna, att den enda omständighet i Konungens befallninghafvandes skrift, som billigheten kan påkala att omförmäla, är den anmärkning, att den tjenstelörbrytelse, Janzon begått genom fångars använda i hans enskilda arbete, och för hvilken han blifv md till ansvar, i sjelfva verket, enligt Konungens hefel Iningshafvandes intyg, blott utgjort ett fel emo: formen; emedan Janzon skall hafva dels redovist, de enski!dt betalt fångarne för sådant arbete, och att han på visst sätt skall hafva blifvit uppmuntrad af fängstyrelsens förra ledamöter, gene. raldirektören Leviin och generalauditören Netzel till anskaffavde af sysselsättning åt fångarne. Det är likväl frå om, huru ojäfvigt hr landshöfdingens vilsord till Janzons förmån i detta fall kan anses, då anmärknincarne om den sednares tjensteförsummelse naturligt x ill en viss grad äfven kunde finnas komprometteraude för landshöfdingeembetet, som haft den närmaste uppsigten öfver fängelset, och således måste vara interesseradt af, att framställa hans förseelse i så lindrig dager som möjligt. tr Avan r AEA FÄR TVN