it. Den ena uppgiften om ministerens seger
fverbjöd den andra, och vi påminna oss att
mafva sett antalet af ledamöter i andra kam-
narens höger vara uppgifvet till och med till
194. De konservativa och de grå här i lan-
let jubilerade i kapp med sina själsförvandter
öder om Östersjön, och öfverdrifterna om de-
nokratiens nederlag i Preussen aftrycktes tro-
set af våra goda blad. Det var med en obe-
kriflig belåtenhet Tiden, Posttidningen et con-
sortes reproducerade sifferuppgifterna i Vos-
ische Zeitung, och Aftonbladets uppgifter från
Berlin, att det syntes som partierna voro un-
sefär lika starka och att intet kunde afgöras
örr än första striden i kammaren blifvit ut-
kämpad, föranledde till och med några betänk-
samma anmärkningar i Malmö Snällpost.
En parlamentarisk församlings första politi-
ska handling är dess presidentval. Intet visar
bättre, än utnämnandet af en president, hvil-
ken, till följe af sin ställning, måste besitta
församlingens obetingade förtroende, graden af
styrka och anseende hos det parti, som den
valde tillhör. Andra preussiska kammaren
valde Grabow med 13 rösters pluralitet, och
v. Unruh, folksuveränetetens ihärdiga försva-
rare i nationalförsamlingen, stadnade i mino-
riteten med 158 röster. Tjugu ledamöter, som
illäfventyrs representera en million preussarc,
hade ännu icke tagit säte och stämma i kam-
maren; hade de varit närvarande, är det icke
osannolikt att v. Unruh segrat, d. v. s. den
upplösta nationalförsamlingens åsigter blifvit
hyllade af andra kammarens majoritet. Men
nu skola således de liberala och demokratien
ligga under! Hvem är då högerns utvalde?
Ar det någon af de män, som den 9 Novem-
ber i ministrarnes följe lemnade nationalför-
samlingen? Eller är det kanske en medlem
af junkerparlamentet, som högern utkorat till
sin president? Ingalunda! Det är Grabow,
samme man som i November offentligen be-
tecknade det såsom förtal, då några blad om
honom påstodo att han i Potsdam yttrat, att
ministeren haft rätt att förflytta och proro-
gera nationalförsamlingen; det är samme man,
som heldre nedlade sin fullmakt, än han be-
gaf sig till Brandenburg!
Hvilken annan slutsats skulle man kunna
draga häraf, än att de 171 (icke 194), som
utgjorde majoriteten, ibland sig räkna ett stort
antal, som billigar Grabows handlingssätt och
hans åsigter om nationalförsamlingens och mi-
nistrarnes strid. Ett så stort antal, att de
som icke med detta voro ense, läto sina egnz
kandidater falla, blott för att utestänga vor
Unruh, som var och är det herrskande syste-
mets mest konseqventa motståndare? Och lik-
väl förmådde man icke genom högerns och den
i grunden liberala centerns konstgjorda före.
ning åstadkomma större majoritet än tretton.
Kanske nödgas de konservativa anse detta fak-
tum ungefärligen visa halten af deras upp-
gifter att två tredjedelar af kammaren vor
antiliberala.