it. Den ena uppgiften om ministerens seger fverbjöd den andra, och vi påminna oss att mafva sett antalet af ledamöter i andra kamnarens höger vara uppgifvet till och med till 194. De konservativa och de grå här i lanlet jubilerade i kapp med sina själsförvandter öder om Östersjön, och öfverdrifterna om denokratiens nederlag i Preussen aftrycktes troset af våra goda blad. Det var med en obekriflig belåtenhet Tiden, Posttidningen et consortes reproducerade sifferuppgifterna i Vosische Zeitung, och Aftonbladets uppgifter från Berlin, att det syntes som partierna voro unsefär lika starka och att intet kunde afgöras örr än första striden i kammaren blifvit utkämpad, föranledde till och med några betänksamma anmärkningar i Malmö Snällpost. En parlamentarisk församlings första politiska handling är dess presidentval. Intet visar bättre, än utnämnandet af en president, hvilken, till följe af sin ställning, måste besitta församlingens obetingade förtroende, graden af styrka och anseende hos det parti, som den valde tillhör. Andra preussiska kammaren valde Grabow med 13 rösters pluralitet, och v. Unruh, folksuveränetetens ihärdiga försvarare i nationalförsamlingen, stadnade i minoriteten med 158 röster. Tjugu ledamöter, som illäfventyrs representera en million preussarc, hade ännu icke tagit säte och stämma i kammaren; hade de varit närvarande, är det icke osannolikt att v. Unruh segrat, d. v. s. den upplösta nationalförsamlingens åsigter blifvit hyllade af andra kammarens majoritet. Men nu skola således de liberala och demokratien ligga under! Hvem är då högerns utvalde? Ar det någon af de män, som den 9 November i ministrarnes följe lemnade nationalförsamlingen? Eller är det kanske en medlem af junkerparlamentet, som högern utkorat till sin president? Ingalunda! Det är Grabow, samme man som i November offentligen betecknade det såsom förtal, då några blad om honom påstodo att han i Potsdam yttrat, att ministeren haft rätt att förflytta och prorogera nationalförsamlingen; det är samme man, som heldre nedlade sin fullmakt, än han begaf sig till Brandenburg! Hvilken annan slutsats skulle man kunna draga häraf, än att de 171 (icke 194), som utgjorde majoriteten, ibland sig räkna ett stort antal, som billigar Grabows handlingssätt och hans åsigter om nationalförsamlingens och ministrarnes strid. Ett så stort antal, att de som icke med detta voro ense, läto sina egnz kandidater falla, blott för att utestänga vor Unruh, som var och är det herrskande systemets mest konseqventa motståndare? Och likväl förmådde man icke genom högerns och den i grunden liberala centerns konstgjorda före. ning åstadkomma större majoritet än tretton. Kanske nödgas de konservativa anse detta faktum ungefärligen visa halten af deras uppgifter att två tredjedelar af kammaren vor antiliberala.