derna, voro ej egnade att lugna sinnena. Manlti reqvirerade miltär; uhlaner och infanteri in-Ih ryckte i Krakau. Folket mottog trupperna medin hvisslingar. Hela garnisonen trädde då i va-lo pen; starka patruller tågade genom staden ochlu skingrade folkhoparna, hvarvid flera personer h sårades och tvenne nedstuckos med bajonetten. In Man gå! eld med lösa skott. Talrika arreste-!li ringar skedde: militären bivuakerade hela nat-Ä ten på calorna; folkets sinnesstämning bebåda-!b de allvar sammare uppträden. st ITALIEN. a Korrespondenter i flera tidningar berätta, sj att österrikarne, samt storhertigens af Modena ls: trupper hotat Toscanas gräns, och att den pro It visoriska regeringen i Florens begärt Sardi-!h niens intervention, hvartill äfven kabinettet iln Turin skall hafva visat sig benäget. General! della Marmora, som är chef för de vid Sarzana sammandragna trupperna, har fått order att förena sig med general dApice, och denna förening har försiggått. Modenesiska da truppernas, som, understödda af en österrikisk lu kolonn, hade framryckt mot Carrara, blefvoja skrämda ifrån att företaga något och skingradet sig, hvarefter österrikarne måste öfvergilva sin r plan. S Den 24 Februari beslöt romerska konstitueji rande församlingen, att skicka alla disponibla!( trupper till Ferrara och att för kriget upptaga r ett betydligt tvångslån. v Tidningen Epoca meddelar den underrättel-; sen från Neapel, att engelska sändebudet der-r städes protesterat mot en intervention af Nea-F pel i Kyrkostaten. t Under debatten om adressförslaget har saro dinska deputeradekammaren visat sig mycketa krigiskt sinnad. Enligt the Times skall underhandlingen om förhållandena mellan Neapel och Sicilien nu vara slutad och vilkoren för stridens slutande uppgjorda så, att konung Ferdinand gif-1i ver Sicilien 1812 års konstitution, modifierad!s i enlighet med neapolitanska konstitutionen, att konungens suveränetet stadfästas, och att Sicilien lemnar bidrag till hans civillista och N armåtens underhåll. Om Sicilien icke vill antaga dessa vilkor, skola de engelska och franska amiralerna afsegla med sina flottor och lemna åt ön att slita tvisten med Neapel bäst den kan. DONAUFURSTENDÖMENA. En korrespondent i Athen skrifver till en tysk tidning, att England, Frankrike och Turkiet slutit ett förbund mot Rysslands inkräktning af Dacien och dess vidare afsigter åt detta håll. PRESIDENTVALET I ANDRA PREUSSISKA KAMMAREN. . Preussens ställning till Tyskland har länge varit al stor politisk vigt, och fjolårets händelser hafva om möjligt ökat betydelsen af det politiska lifvets utveckling i det nordtyska konungariket. När kronan i November lät underrätta nationalförsamlingen, att grefve Brandenburg hade uppdrag att bilda ett nytt kabinett, visade den en kraftyttring af den gamla maktfullkomligheten; ty det var kändt, att Brandenburg icke hade folkets eller dess ombuds förtroende. Sedan början af den nya politiska ordningen hade allenastyrandet vid intet tillfälle vågat så tränga de demokratisktkonstilutionella grundsatserna in på lifvet, och med ett ovanligt intresse följde allmänna uppmärksamheten utvecklingen af den kamp, som måste uppstå mellan monarkien och folkets representanter. Nationalförsamlingens adress till konungen, hvari den fösklarade, att Bran-v denburgs minister saknade folkets förtroende, möttes med det svar, att ministeren skulle veta förvärfva sig detta förtroende, och församlingen förlades till staden Brandenburg. Besluten om åtal mot konungens rådgilvare och skaltevägran voro kraftmesyrer, hvilkas verkan blott genom en djerf statskupp kunde tillintetgöras. — Nationalförsamlingen upplöstes med våld och den nya författningen oktrojerades. Folkets ombud fingo således icke tillfälle att ytterligare pröfva ministrarnes förmåga att tillvinna sig nationens sympatier. Att denna statskupp för tillfället lyckades hade regeringen att tacka mera spökrädslan hos de stilla i landenav för anarki och samhällsbandens upplösning, än några verkligt monarkiska tänkesätt hos nationen. Emedlertid begagnade kronan sin åter inkräktade makt, för att så mycket görligt var närma sig ställ-a ningen under de gamla förhållandena. De bhät-ld ska förföljelserna mot den upplösta national-I församlingens frisinnade ledamöter strandadell dels mot domstolarnes obestickliga rättvisa, och dels, såsom i Mänster, der kriminalrätten. lånade sig till ett verktyg mot sin egen diI rektor Temme, mot nationens oförtydbart ut-; talade ogillande af sådana partiförföljelser. Ir stället sökte ministeren stadga sitt välde med7 att locka vissa samhällsklasser på sin sida genom författningar, utgifna i deras intresse, allt under det den utvecklade den ifrigaste verksamhet att leda valen till sin fördel och embetsmyndigheternas bona officia på allt sätt begagnades för detta syfte. Det låg stor vigt nvppå, att denna första sammankomst af kamrarne skulle genom konst göras så litet demokratisk som möjligt; hufvudsakligen den andra kammaren blef nationalförsamlingens arftagare, ; och inför den skulle kronan göra reda för för-l; vaitningen af qvariåtenskapen; folket skullel. genom valen till den uttala sitt omdöme om l( ministeren, och att få detta omdöme så mildtl! i l l 4 åa mm mm rr OO: VN — In -— 9 -— ri mm MO 2 DD a an ss OO RAR AH Er ee me AA p— OR AR Pfeolll--) som möjligt bief en lifsfråga för förbundet mellan monarkien och adelsoch byråkratväldet; det gällde att visa, att kronans framsång i November var rotad i nationens bifall., Utgången af valmansvalen till andra kammaren slog den antidemokratiska ligan med ängslan, men till sin förvåning trodde den sig i utgån-l: gen af kammarledamöternas val se ett gyn-I nande resultat. Den förmodade segern gjorde de oada Menniskarna .vra i mäccan ach I sin