och tillkännagifvit den genom rop, svarade Englund,
tt det varit mamsellerne Möller och Hafström, hvil-
ka händelsevis passerat förbi på väg till staden.
Bethulander, uppmanad att bekänna, om hon fann
sig skyldig till ifrågavarande eldanläggningar, samt
uppmärksamgjord på de många misstänkta omstän-
ligheter, som gjorde hennes brottslighet sannolik,
förklarade: Jag kan icke svara annat, än
all jag är fullkomligt oskyldig. Då rutan slogs
in, låg jag i min säng, men klädde då hastigt
på mig, under det jag tillropade drängen Sven-
son alt tjufvar höllo på alt bryta sig in. På
notariens befallning stadnade jag qvar och ef-
fersåg förslugudörren, under det notarien och
Svenson patrullerade utomkring. Då tyckte jag
mig finna några karlfigurer skymta ned åt sjö-
gården, och tillkänngaf det för noltarien, som
likväl icke kunde upptäcka någon dernere. För
öfrigt varl jag så orolig och illamående hela
nallen, derunder jag några gånger spottade blod,
alt jag icke kunde sofva; dessutom var jag så
uppskrämd, hvilket hr notarien nog varseblef,
att jag ej rätt tydligt kan erinra mig hvad som
passerade. På morgonen kommo mamsellerna
Möller och Hafström upp och sade att elden var
lös; och som jag tyckte det såg så underligt ut
genom fönstret i lilla kallrummet, sprang jag
genast dit upp, men då dörren icke ville gå
upp, återvände jag ned till gården, der jag ge-
nom mina rop tillkallade hjelp. Som jag derpå
åter var den första uppe för trappan, gjorde jag
oll försök all sparka upp dörren, hvilket också
lyckades. (Hr kapten Gullberg, som i hack och
häl efterföljt Bethulander uppför trappan, kunde icke
draga sig till minnes, huruvida hon sparkat upp
dörren, eller om den stått öppen förut.) För öf-
rigt kan nog fru Magnström upplysa, all jag
nästan ständigt under hela tiden dels varit uppe
hos henne, dels varit sysselsatt med hushållsgö-
romål. Då notarien såg mig passera öfver går-
den till trädgårdsmästaren, gick jag dit för att
låna kaffe, dåjag icke hade något brändt, på de
herrskapel icke skulle behöfva vänta derpå. (Det
vitsordades af trädgårdsmästaren och hans hustru).
Dessutom hade emot Bethulander förekommit så-
som en svår omständighet egnad att stärka miss-
tankarne i förevarande hänseende, att då hon för
någon tid sedan varit i tjenst hos hr Edbom pivRock-
sta gård i Roslagen hade der en aldeles dylik händelse
passerat, nemligen ati en fönsterruta blifvit inslagen
och gardiner antände. Tilifrågad huru hon ville
förklara den omständigheten, att dylika försök blif-
vit gjorda just på de ställen der hon tjenat, sva-
rade hon: Kan det icke hända, att två lika be-
skaffade olyckshändelser kunna inträffa på två
olika ställen? Dermed må vara huru det vill;
jag är oskyldig.
Vid arresteringstillfället, hade man funnit hos Be-l.
thulander en assistanssedel på ett silfverfickur, be-
lånt med 4 rdr bko. Som det upplystes att detta
ur tillhörde not. Englund, hvilken lemnat henne det
för att hafva ordning på mattimmarne, tillfrågades
hon om hon sjelf pantsatt detsamma, hvarpå hon
svarade ja, samt att hon gjort det emedan hon hade
fattiga slägtingar, som voro i behof. Afven tillkän-
nagaf hon, att tjufvarne som brutit sig in, då bol-
stret och guitarren återfunnos, äfven medtagit hen-
nes kappa och en svart klädning. — Not. Englund
kunde icke upplysa huruvida hon innehaft några så-
dana persedlar, eller om hon förlorat dem.
Tandläkaren Fougelberg, upplysningsvis hörd, be-
rättade att den anklagade för omkring tre år sedan
en dag kommit till honom och beklagat sig öfver
att hon haft tandvärk, att fästmarnen nyss vore död,
samt att hon hade svårt att ta sig fram. Hr F.,
som kännt hennes anhöriga, hvilka skola vara akt-
ningsvärda personer, hade då skaffat henne en för-
mäånlig tjenst. Ilon hade sedan dess åtskilliga gån-
ger anlitat honom om penningelån 0. s. Y.
Drängen Svensson berättade härefter, att då han
i går afton i ett ärende gått till staden, hade han
i närheten af Blå Porten mött tvEnne okända kar-
lar, som utan all anledning öfverfallit honom med
knuffningar, under yttrande att de för mordbrandens
skull måst gå till Djurgården o.s. v. Då han efter
en timma åter kommit till samma ställe, hade han
åter träffat dem, då samma uppträde egt pum. På
Svenssons beskrifning å nämnde personer, hade ett
par fruntimmer, som varil närvarande vid branden,
sagt att de då sett tvenne dylika personer, hvilka,
då de uppmanat dem att vara behjelpliga med cl-
dens släckande, endast svarat dem med hånskratt.
Den anklagade, som under hela förhöret var så
sjuk eller upprörd, att hon sittande måste afgifva
sina svaromål, blef till häktet återförd. — Målet
uppsköts.
Till det förhör som i dag ånyo förevar härom,
voro uppkallade fruarne Falk och Möller, samt mam-
sellerne Junker och Kysel. Fru Möller och mam-
sell Kysel anmäldes dock vara genom sjukdomsfall
förhindrade att personligen infinna sig; äfven till-
kännagafs, att som Hilda Bethulander insjuknat och
i dag på morgonen haft ådern öppnad, kunde hon
icke till dagens förhör uppföras.
Härefter upplästes en skriftlig berättelse från fru
Möller, deri ingenting annat af vigt förekom, än att
hon varit närvarande vid det tillfälle, då kapten
Liljedahl utpekat Bethulander såsom den person han
misstänkte för mordbrandanläggningarne, och att Be-
thulander dervid synts slagen och förvirrad; äfven-
som hon förut tyckt sig hos Betbulander förmärka
en synbar oro och förvirring.
M:ll Junker berättade, att då hon under släck-
ningen af den eld, som yppat sig i stallet, inkom-
mit å gården, hade hon äfven hört Liljedahl utpeka
Bethulander såsom misstänkt för eldanläggningen.
Englund hade straxt derpå, i följd af de mot Be-
thulander yppade misstankarne, bedt m:ll Junker en
stund bevaka henne, hvarföre hon följt efter Bethu-
lander in i salen, dit denna förut ingått, och der
bon funnit henne sittande i ett hörn af salen, i
synbar sinnesrörelse. Straxt derpå hade hofkamrer
Malmström kommit åkande till stället, dervid Be-
thulander rusat upp från stolen och sprungit in i
sin kammare, der hon sedan orörlig qvarsuttit bak-
om en dörr till gevaldiger Bäckströms ankomst.
Fru Falk hade också varit närvarande då kapten
Liljedahl tillkännagifyit sina misstankar emot Be-
thulander. Vid eu tillfälle, då Englund tillfrågat
Bethulander om hon iakttagit hvem det fruntimmer
varit, till hvilken han lemnat sina papper, emedan
han i hast icke kunde påminna sig det, hade Be-
thulander svarat, att hon tyckt honom lemna dem
till fru Behrens. Nämnde fru hade i samma ögon-
bliek ankommit och sagt: ja, jag mottog papperen;
jag sprang genast hem med dem, på det intet skulle
förkomma. Fru Behrens hade derpå, jemte Bethu-
lander, ingått i kökskammaren, dit fru Falk efter-
följt, men icke sluppit in, emedan de reglat dörren
efter sig.
Då man berättat, a elden var lös uti lilla kall-
rummet, hade fru Falk utgått åt vägen, för att till-
kalla hjelp, dervid hon först mött 3:ne karlar, hvilka
med likgiltighet ähört hennes tillkännagifvande der-
om, samt straxt derpå 2:ne qvinnspersoner, hvilka
endast :skrattat derät.
På notarien Engunds tillkännagifvande, det träd-
sårdsmästarhustrun Lagergren sagt sig efteråt påmint
Z