lor en OFPUCHUIBR OCh Lagt Gl Uvialv,y Alen
deremot förer ett oordentligt lif, rumlar bort
sin dagspenning och försummar sitt arbete för
att i kroglifvets atmosfer tillfredsställa sin o-
lyckliga böjelse. Etienne bevakar sin brors
alla steg och gör allt för att återföra honom
till ett ordentligt lefnadssätt. Marcel har en
älskarinna, Agathe-Lindmark, och priset för
vinnandet af hennes hand är en sparpenning af
1000 franes; men Marcel har en rival, San-
sonnet-Stjernström, som väl icke gynnas af
Agathe, men så mycket mer af hennes far, e-
medan han är en flitig och ordentlig arbetare
och redan lagt af större delen af den summa,
som Agathes far bestämt för sin dotters ägande.
Men intrigens trådar börja inveckla sig. Hr
Delamarre-Torslow, den entrepenör hos hvil-
ken bröderna arbeta, har förstört en ansenlig
ärfd förmögenhet och befinner sig för närva-
rande i den belägenhet, att han endast kan
hålla sina affärer uppe om han skyndsamt kan
fullända ett på entreprenad erhållet byggnads-
arbete samt utbekomma betalningssumman der-
för. Hr Delamarre är just sysselsatt med be-
grundandet af sin kritiska belägenhet, då en
ny person uppträder på scenen och på det be-
synnerligaste sätt ingriper i händelsernas ut-
veckling. Rollin-Zetterholm, en till murararbe-
tare förklädd person af tvetydig karakter, er-
bjuder sig, efter att först -på ett kränkande
sätt hafva röjt sin nära bekantskap med Dela-
marres belägenhet, att rädda honom från den
förestående ruinen. Rollin berättar att den
man, för hvars räkning huset bygges, har nyss
lagt in; att en rik onkel testamenterat hela
sin förmögenhet — Delamarres sista förhopp-
ning — till ett adopteradt oäkta barn, och att
således Delamarre måste välja mellan att gå
sin ruin och vanära till mötes eller...
Rollin är en man, som smyger omkring på
hemliga vägar och uppmanar mörka makter
till sitt bistånd. Han erbjuder hr Delamarre
att bringa de der millionerna efter onkeln i
hans händer, hvartill blott erfordras att han
midnattstiden infinner sig vid kyrkan Notre-
Dame.
Nu följer en scen af skakande effekt. Det
är midnatt; månen speglar sig hemlighetsfullt
i Seinens vågor; kyrkan Notre-Dame reser
imponerande sina herrliga former mot de af
månen matt belysta molnen; orgelns toner
susa, likt hviskningar af det godas vakande
genier, genom nattens stillhet, och ett matt
ljussken flämtar från de majestätiska fönster-
hvalfven. Hr Delamarre visar sig, vid torn-
klockans tolfslag, upprörd och bäfvande på
mötesplatsen. En vagn nalkas; den stannar;
Bollins handtlangare tager en deruti åkande
ung flicka sina armar och kastar henne i Seinen.
Herr Delamarre räsonnerar nu med sitt sam-
vete. Han skall ärfva sin Onkels millioner;
ett brott har tillskyndat honom denna rikedom,
men han känner ju icke mördaren, har ej lagt
hand vid illgerningen och kan derföre vara
lugn. Rollin infinner sig för att få sin andel
af rofvet.
Jag känner er ejl är det svar han erhåller
på sitt förtroliga tilltal. Men den fulländade skur-
ken har på förhand beredt sig härpå. I ett
språk, hånfullt och giftigt, demaskerar han sig
sjelf och tecknar, liksom triumferande öfver
lågheten af sin karaktär, sitt förflutna lif .....
Ett vidrigt hån leker på mördarens läppar då
han, såsom sista länken af sin lefnadsteckning,
räcker hr Delamarre, arftagaren, den brottslige
handen såsom sin — kusin. De båda kusi-
nerna äro lika berättigade till arfvet och Rol-
lin ämnar ej afstå från sin andel....
Men ödets lek för i detta ögonblick den rät-
ta arftagerskan inför de blottsliges ögon. Cecile-
Torslow har blifvit räddad ur strömmen af
Etienne, som uti henne igenfunnit sina ungdoms-
drömmars ideal, och nu uppträder såsom hen-
nes beskyddare.
Ränksmidaren Rollin och hans medintressent
uppgöra nu nya anslag mot den unga flickan.
En plan uppgöres att frånröfva henne de do-
kumenter, som tillförsäkra Lenne om hennes
fars förmögenhet. Den strid, som i följd häraf
uppstår mellan Rollin och hans verktyg å ena
sidan, samt den unga flickans beskyddare å den
andra, gilfver anledning till några scener af djupt
skakande effekt.
Segern blifver slutligen på den förföljda arf-
tagerskans sida; Rollin öfverantvardas i rättvi-
sans händer och hr Delamarre skjuter sig för
pannan. Etienne, den unge svärmande arbeta-
ren, emottager tacksamt den hand, som erbju-
des honom af hans ideal.
Styckets intrig är väl anlagd och händelser-
na följa hvarandra så raskt i spåren, att åskå-
daren knappast hinner följa med den snabba
och rörliga omvexlingen från scen till scen.
Man kunde anmärka, att författaren alltför fri-
kostigt slösat med gripande effekter och kän-
sloscener, af hvilka i synnerhet några äro sär-
deles egnade att hålla sinnet i en pinsam
spänning. De inom en alltför trång ram sam-
manpressade händelsernas omfång har nekat
förf. att annorlunda än såsom med lätt hand
tecknade skizzer framställa personernas karak-
terer. — Etienne företer en med vanliga
begrepp föga öfverensstämmande teckning af
en arbetare, och hans första uppträdande fö
refaller derföre något onaturligt; på det sätt
hriSwartz uppfattade rollen, tyckte man sig sna-
rare hafva för sig en sentimental ung man,
som nyss lemnat studerkammaren, än en tim-
merarbetare; sjelfva rollens natur rättfärdigar
dock till någon del denna uppfattning. — Ce-
ciles parti återgafs på ett naturligt och inta-
gande sätt af m:ll Torslow.
Stycket gafs för öfrigt med utmärkt en-
semble; hvar och en fyllde väl sin plats, och
flera nya, väl lyekade dekorationer förhöjde ef-
fekten af det hela. Efter spektaklets slut in-
ropades recettagaren och hr Swartz.
sense snksntrrnn
Serena
REPRESENTATIONSREFORMEN OCH
LANDSORTSPR RÅRSKN