UTRIKES, FRANKRIKE. Vi omnämde i går de bref som Lo 1is Blanc och Marie Caussidiere låtit offentliggöra och hvari de förklara hvarföre de icke inställa sig för högsta domstolen i Bourges. Vi välje att här införa den sednares, såsom fullständigast innefattande motiverna. Det är af följande lydelse: 7 Då jag i dag vägrar att inställa mig för den högsta domstol, som mina fiender behagat instifta för att döma öfver 45 Majtilldragelserna, bör jag förklara anledningen dertill. Medvetandet af min oskuld skulle förmått mig att skynda fram till min domare; men som den icke kunnat skydda mig inför mina anklagare och mina medbröder i nationalförsamlingen, hvilka utlemnat mig utan att höra mig, har jag anledning tro att samma partiskhet och hat, som hos dem varit rådande, äfven skulle följa mig inför domstolen i Bourges. Sanningens och rättvisans dag har ännu icke grytt; jag måste afvakta den, i skydd för rojalistiska anfall. Om jag icke kunnat försvaras mot dessa genom 147,000 af pariserfolket erhållna röster, en månad efter de händelser i hvilka man sedan vill inblanda mig; Om församlingen, som jag tillhörde, harlåtit väcka ett åtal emot mig, innan jag beträdt tribunen för att förklara mig; Om rapporter af de eländigaste spioner kunnat gälla mera än handlingar och förklaringar af en medborgare. hvilken ifrån den 24 Febr. till den 24 Maj, det vill säga midt under de svåraste förhållanden och de häftigaste oroligheter, vVidmakthållit lugnet i Paris och aktningen för person och egendom; Om äfven, då jag är långt ifrån mitt land, det hat af reaktionärerna som följer mina steg, förblandar mitt namn med. supponerade försök till oordningar, bör jag väl föröka antalet af offren för den sociala endrägtens fiender! Äro då ej fängelserna och galererna redan nog befolkade? Att öfverlemna sig i händer, som förråda arbetets och handelns sanna intressen, som förnedra landets värdighet för att tillfredsställa sin ärelystnad och sina personliga interessen, det skulle vara ett svek, och demokraterna äro sedan lång tid offer för sitt förtroende och den broderlighetsanda som lifvar dem. Man måste blifva försigtigare, ty fråga är nu endast om att få tag uti republikanerna och nedslå dem; det var icke för ett sådant slags rättvisa, som jag lofvat att framställa mig. London den 3 Mars. Caussidiere. TYSKLAND. I andra preussiska kammarens sittning d. 8 öfverlemnade ministern v. d. Heydt, sedan omröstningen om adresskommitteens utväljande blifvit slutad, tre på grund af 8 105 i författningsurkunden utfärdade förordningar, för att af kammaren pröfvas och gillas. De angå inrättandet af näringsråd, näringsdomstolar och upphäfvandet af understöd vid ehaussåebyggnader. Derefter företogs Benschs m. fl:s förslag, att ett utskott af 21 medlemmar måtte bildas, åt hvilket öfverlemnades den oktrojerade författningen af d. 3 December, såsom grund åt den förberedande förhandlingen till plenum., Riedel hade också afgifvit ett förslag, att den revision af författningen, som enligt 8 112 af den såsom statsgrundlag gällande författningsurkunden af d. 3 Dec. f. å. måtte inledas gehom att genast en kommission blefve bildad af 21 medlemmar. När Benselys förslag företogs, protesterade först motionären mot att Riedels förslag skulle betraktas såsom ett amendement; Dierschke ville behandla båda förslagen i sammanhang, men häremot protesterade Riedel. Under , öfverläggningen om adresskommitteen hade v. Kirehmann påstått, att halfva landet icke var för författningens giltighet. Detta hade v. Vincke då upptagit till besvarande och dervid yttrat: Man säger att i denna sal befinna sig tvenne lika starka partier, af hvilka det ena förklarar författningen ogiltig. Jag frågar den sidans herrar, huru den kunnat blifva deras mandat (ogillande från venstern),, om den verkligen är ogiltig. Hafven j häröfver klart och otvetydigt förklarat er för edra valmän (ja! ja! till venster), har man likväl valt er att på grund af en ogiltig författning här uppträda, och hafveh j antagit detta, så går det öfver min horisont (bråvo och munterhet). För att nu genmäla v. Vincke, upptog dEster under debatten om Benschs motion den handske Stiehl kastade, då han mot detta förslag yttrade: Jag tror och hoppas att af denna kammare författningen skall erkännas såsom Preussens rättsgiltiga statsgrundlag. Men om detta beslutas, så kan naturligtvis icke mera vara tal om att antaga Benschs förslag, emedan detta talar om författningen såsom en blott grund för öfverläggningen. dEsters ord voro: Hr v. Vincke har framställt den frågan på grund af hvilket mandat vi befinna oss här, om icke författningen. Jag vill icke undersöka huruvida hr v. Vincke är berättigad till denna fråga; men jag vill besvara den. Det har en gång varit en revolution i Preussen, som omstörtat det gamla rättstillståndet; folket sjelf skulle grunda det nya. . Man lät den förenade landtdagen komma tillsammans, och på denna landtdag blef, med tillhjelp af hr Vv. Vincke och hans anhängare, den allmänna valrätten sanktionerad såsom en lag. På grund af denna allmänna valrätt är jag här, icke till följe af författningen. Denna är icke rättsgiltig. Hvarigenom skulle den blifvit giltig? Genom historien? Fjolårets historia gifver den ingen giltighet. Ar den baserad på en oförytterlig rätt? Nej! Den har sin rätt endast deri, att i sista November våldet för tillfället hade segrat. (Bravo! bravo! från venstern.) V. Vincke, för att åstadkomma en faktisk vederläggning: Författningen är i hela landet mottagen RETRO SERENA SIS Are delse ni ei är anselägen om. att alltför snart