delse ni ej är angelägen om, att alltför snart råka edra landsmän. Vid kyrkan, ni ser derborta, får ni för några styfver en gosse som följer er öfver gränsen. Den här, högra, leder till armöen. Lyder ni mitt råd, så tar ni den förra... de höga herrarne äro icke att lita på... Och nu farväll, Klockaren vände sig om, gick, och var snart ur sigte. FYRTIANDRA KAPITLET. Sven Backes ord hade gjort mera intryck på Göransson, än han ville tillstå för sig sjelf. Han satte sig ned för att öfverlägga hvarthän han borde vända sig, medan valet ännu berodde af honom. Med sin vandring ägde han allt skäl att vara nöjd, ty hundra dukater hade han erhållit till belöning för sina underrättelser. Guldet hade han sytt in i sina kläder, hvilka voro af en beskaffenhet; alt de svårligen retade någons rofgirighet. . Han öfverräknade hela sin förmögenhet, och den syntes honom tillräcklig för hans bergning... Men, han vat girig, och dessutom fruktade han Dittmars hämnd, om han ej till punkt och pricka utförde sitt uppdrag. Sedan han slutat sina beräkningar och betraktelser, hvilket upptog en god timma, drog han en djup suck... Jag har ej mera något val... Och så var det verkeligen. Ty just som han utsag! detta, smögo sig tvänne soldater på honom bakifrån, rusa: de öfver honom såsom hajar, och han såg sig fången, in; nan han ännu anade någon fiende. Askgrå af förskräckelse, bligade han på dem... Visserligen slog det in med Mörners och hans öfverenskommelse, att han skulle uppsnappas, men det borde ske vid någon utpost, då han betingat sig nåd, sedan har uppriktigt bekänt allt, och visat alla yttre tecken till ånger Men detta ingick icke i Mörners, och än mindre : Dittmars plan. Den förre tog sina mått och steg så all varsamma, att Göransson såg sig i fällan. En rysning genomskakade hans lemmar, medan solda terna genomsökte hans kläder. Det varen djefia rock att vara tungi sade den ena ;Kamrat! här ä ugglor i mossen! Det är en spion ! Bravo! skrek den andra. Men rör inte gamla tra san, ty jag skall vara med om visiteringen! ,Tror du, jag vill stjäla af en kamrat? Vi, som: pomrare begge två, och ha tjent ihop i så många år... Det är detsamma, hvad jag tror. Men rör du roc ken, så ta mig sjuhundra djeftar låter jag icke fånge lina. .