Kapolna blef den i Essegg, från Osterrikes fanor uffallna bataljonen Zanini-infanteri som hade besatt syrkan, tillfångatagen. Då rapporter från alla punk-S er af härens utsträckta linea ännu icke hunnit ankomma vid kurirens afgång, så kan förlusten å jmse sidor ännu ej med noggrannhet uppgifvas. På! iendens sida torde den uppgå minst till 2 å 360 löda; dessutom togo vi 9C0 å 4600 fångar, hvari-j land 43 officerare, samt en fana. Vi hafva ickej rjort så stor förlust. Vi beklaga ryttmästar Zullows och löjtnant Schutz död. Sårade äro kapten Sauer, ;fversteiöjtnant Straffmann, ryttmästar Uechtritz, kapen Wicklecker och några andra. Militäroch civilguvernören Welden. Vi hafva intagit detta officiella dokument! lerföre all det sprider ett intressant ljus öf-t ver ställningen i Ungern. Det är gifvet att Windisch Grätzs rapport refererat krigshän;Iserna I så fördelaktig dager som möjligt, ur sejserlig österrikisk synpunkt, och flera anledningar finnas att sälta rapportens tillförlitligaet i tvifvel; men om man också antager buletinen såsom fulll sanningsenlig, så finner man leruti den allra amplaste bekräftelse på rikligheien af de anmärkningar Aftonbladet framställt emot det kejserliga partiets skrytsamma ordande, som oafbrutet fortsalts allt sedan hufvudstadens intagande, om insurrektionens fullkomliga nederlag. Denna sista segerbulletin betecknar nemligen en vändpunkt i rapportlörens föreställningssätt om kriget i Ungern. Of-! versiltaretonen, hånet och ordandet om insurgenternas brist på hållning och stridbarhet, har liksom genom ett trollslag förvandlats till en synnerlig respekt; man talar icke mer om pen hoprafsad skara odisciplineradt slödder, fanatiserade af ärelystna älfventyrare utan nulitäriska insigter,, man har numera framför sig en till antalet öfverlägsen, stridbar och oförfärad armå, och gör sig en stor ära af att hafva lyckats, efter en 48 timmars långvarig drabbning, (hvarvid Österrikes yppersta kärntrupper, till ett antal af 80,000 man med 300 kanoner, oupphörligt varit i elden, och Windisch-Grätz sjelf i femton timmars tid icke lemnat sadeln, utan i spetsen för sin armå ledt dess operationer) tränga fienden eh hel mil tillbaka från dess positioner vid Kapolna! Om något är egnadt att bevisa insurgenternas kraftfulla uppträdande, samt huru lösligt Windisch-Grälzs skryt om upprorets qväsning varit, så är detta händelsen med furstens egen ofvanstående bulletin. En sednare armebulletin förmäler att Windisch-Grätz, efter slaktningen vid Kapolna,framryckt med hela linien och tagit hufvudqvarter i Maklar. Vid Mezö-Köpesd öppnades en häftig kavallerifåktning med det ungerska arriörgardet. Den 1 Mars uppnåddes fienden vid Szemere och om aftonen intågade österrikarne efter en drabbning i Eger Farmas. Den 2 om morgonen var hela den österrikiska armåen i anmarsch mot Theiss. -— Besällningen i Komorn försvarade sig tappert och hade gjort flera utfall på de belägrande; general Simonich hade anländt dit med sin division, för att börja beskjuta fästningen. — Officiella underrättelser al den 3 Mars från Krabhau förmäla att 600 kossacker besatt gränsen; något bombardemang hade ej egt rum. Från Siebenbörgen äro underrättelserna till insurgenternas fördel. General Bem hade från Mählbach dragit sig till Mediasch och förenat sig med den i norra Siebenbärgen opererande armåen af Szekler. Han hade derefter besatt Schässburg, hvarigenom nyckeln till Sachsarnes land är i insurgenternas händer. Schässburgs borgargarde hade lyckats slå sig igenom och flykta till Hermannstadt, hack i häl förföljda af Bems avantgarde, bestående af 6,000 man och 16 kanoner, hvilket framryckt till blifvit totalt sprängd och flytt i alla riktningar. Rykten om nya ryska truppers inryckande i Siebenbärgen synas sakna all grund. Insurgenterna förvara i Debreczin elt antal al 184 österrikiska officerare, såsom fångar. I en märkvärdig motsägelse till WindischGrätz segerbulletiner står en underrättelse från Pesth, ankommen till Wien den 7 dennes, att fursten skyndsamt återvändt från stridsplatsen till Pesth; men hvad som gifver ännu mera vigt åt denna notis och gör segerbudskapen högligen misstänkta, är den i ett Wienerblad ur säkra källor meddelade underrättelsen, att fråga i regeringen uppstått, all afsätta Windisch-Grätz från högsta befalet i Ungern; emedan man vore högeligen missbelåten med hans operationer. Petta svär betydligt mot de officielt utbasunade segerbulletinerna! ITALIEN. Radetzhy fortfar all lägg g ja gods, tillhöriga de adliga familjer, som deltagit i lombardiska revolutionen och derefter flytt till utlandet. Man har börjat med en benärheten af Hermannstadt. Puchners kår hade) sa beslag på och säl-i. af de re st ba ni te D: de ce sk bi dr ul fö le di sn sh DT b be de a ni Do jr och sigtning och värdering af egendomarne, men grefvarne Barromeos och Lithas hus ligga. En italiensk arkitekt, Ratli, som hade åtagit sig att allmänt hat. Den 22 Febr. begaf man sig till hans bostad och hängde utanför hans dörr en konstgjord karlfigur med påskrift: Död åt förrädaren. Radetzky har dömt dem som bo vid denna gata till er plikt af 400,000 francs, om icke upphofsmännen blifva ullefvererade inom en vecka. Några andra följder hafva dessa oroligheter icke haft. i Hela general Laugiers styrka, med alla sina officerare, har ställt sig under befäl af provisoriska regeringens general, dApice. Laugier Isjelf har flytt. Soldaterne i dApices här hafIva fått fyra dagars sold i gratifikation. Storhertigens afresa från sitt land skedde d. 20 Febr. Dessförinnan aflät han en protest Itill toskanska folket och en annan till diplomatiska kåren. I den förra protesterar han mot alla den provisoriska styrelsens åtgärder och förklarar denna olaglig och utan gällande Imyndighet; i denna sednare tillkännagifver han orsakerpa till sin affärd. — Den 22 Febr. lankom storhertigen på engel ka ångfartyget detta har föranledt oroligheter på den gata, derl, verkställa förrättningen, har blifvit föremål förl