-— Man finner i Aftonposten för i går aftor
och Allehanda eller Morgonposten för i dag
att hr Daiman begärt rumv, för en artikel der-
städes. Detta är ett nytt och pikant talesätt
ungefär som om Aftonbladet skulle säga: hen
IL. J. Hjeria har begärt rum för följande i Af.
tonbladei. I denna artikel förekommer den
märkliga uppgiften om Allehanda-affären, al!
hr Lindman, i början efter köpet dels alltid
uttryckte både sin stora belåtenhet med der
gamla Allehandaredaktionens politik, och sin
lifliga harm öfver A. B., hvilken han ansåg
framför all böra bekämpas, dels vid hvarje till-
fälle före de franska händelserna, med ackla-
mation upptog alla de artiklar, som af de två
medleminarne af den gamla Allehanda redak-
tionen författades eller förordadesa.
Detta är en ganska kuriös uppgift. Utan tvif-
velhar br Lindmans uppförande utvisat en ytter-
lig lättsinnighet; men emedlertid förekommer
det såsom ganska eget, att Lindman till alla an
dra yttrade sin alfsigt vara, att verka i en radi-
kal anda, och att om han yttrat missbelåten-
het med Aftonbladet, härledde det sig utan
tvifvel deraf. att han tyckte dess politik ej va-
ra nog radikal. Hundrade ojäfviga vitnen här-
på skulie kunna anföras. Det vore då besyn-
nerligt neg, om Lindman endast inför hrr Dal-
man och Thorell eller inom sin egen redaktior
skulle fört ett motsatt språk emot det, som har
höll inför alla andra. Äfven står den gjord:
uppgiften i ett besynnerligt förhållande till den
omständigheten, att Lindman vid ett par till-
fållen straxt efter köpet, då utfall mot Afton-
bladet förekommo i Allehanda, sjelfmant kom
upp på Aftonbladskontoret och ursäktade sig
derför, förklarade sin ledsnad och anförde, att
han hade ett svårt arbete med hr Dalman, för
att hindra honom att anfalla Aftonbladet; att
han afstyrt det flere gånger, men att hr Dal-
man vid de ifrågavarande tillfällena smygit in
artiklarna utan att han fått se dem o.s.v. Det
är blott br Dalmans uppgift som föranleder oss
till denna anmärkning.
Hr Dalman har för öfrigt ansett nödigt er-
inra i afseende på sjelfva köpet, att en affär
väl kan vara god till utseendet när den göres,
och likväl misslyckas i sin utveckling. Sannt;
men hr Daiman förbigår ännu de två punk-
terna som äro väsendtliga för att bedöma den
förut genom hr D. å bane förda frågan, huru-
vida Aftonbladet tillåtit sig en smädelse, då
det en gang yttrade att affären var god. Hr
D. upplyser neml. ännu icke: 1:o Om han ej
redan fått ut en del af köpeskillingen kontant,
t. ex. hilften, och 2:o Om han ej fick borgen
för den andra hälften. Har detta skett och
penningarna utfalla, så förstå vi ej huru hr D.
kunnat säga, att han ej förtjent hälften, ja ej
en skillag på affären om man räknar rätt.
Detta har likväl blifvit sagdt för att ingifva
den tron, alt vi gjort gemena insinuationer och
falska ujpgilter.
Hr D. supponerar slutligen för jemförelse
skull den händelsen att Aftonbladet såldes för
100,009 rdr, utan att säljaren såg sig före om
säkerheten, och om slutligen bladet året derpå
ginge under och måste med uppoffring åter-
upptagas af sin gamla ägare, för att åtminstone
erhålla en hederlig begrafning,. Men här fö-
rekommer litet gudsfred-yxeskaft. Om Afton-
bladet Lade blifvit en gång såldt, hvarföre
skulle dess gamla egare vara nödgad att åter-
taga det. i fall det ginge under?? Jo! säger
hr D. för att bjuda på en hederlig begrafning.
Ar detta således meningen med Allehandas
znnde af gamla redaktionen? Vi hade
föreställt oss att ändamålet snarare var, att
den hederliga begrafningen skulle gälla Af-
tonposter, men blott sålunda att den med nä-
sta år shulle krypa in i det gamla Allehanda-
skinnet, och få de publika annonserna till en
värmand. kapprock. Den som lefve, får se.
ND