Jag är fullkomligen öfvertygad om, att H. M. —;
inseende att jag, emot alla laglighetens och billighe-
tens fordringar, icke kan beröfvas frukten af mitt
t-larbete, emedan jag tror mig hafva på ett ärligt
telsält sökt och lyckats att få det godkändt af kongl.
nteaterstyrelsen — slutligen anbefaller denna att göra
t, mig Rätt, sedan H. M. med egna ögon kunnat öf-
tt vertyga sig om att jag sagt Sanning.
gt) Den ringa och högst billiga ersättning jag begärt
etför mitt arbete, är knappt mer än en-tredjedel af
ör hvad Barnhusbarnen inbringat åt detta dramatiska
f-J arbetes förtjenstfulla författare — (men ändå något!
r-Red:s anm.)
ig Men månne ej samma publik, som med nöje å-
ir skådar en sedemålning, skulle icke äfven finna sig
s- belåten med att se en historisk tafla, eller dramati-
tel serad, trogen episod ur den store kung Carl XII:s
as ) lefnad ?
lel Publiken har alltid med välvilja behagat emottaga
c- sådana dramatiska arbeten, der svenska konungars
al dygder framstå som odödliga föredömen för efter-
så verlden, och de sympatier, som derigenom väckas i
1-) åskådarens hjerta för allt som är ädelt och natio-
t-I nelt, knyta ännu fastare de band, som förena na-
jaltionen med sin regent, och man kan utan öfyverdrift
gl antaga, att största delen af Stockholms invänare
d,) skulle vilja se den store Carl XII:s personlighet
le framställd på scenen, emedan hans odödliga minne
we dyrkas än i dag af svenska nationen, hvilken kan
vara stolt öfver att hafva blifvit styrd af den tapp-
mlraste konung, som funnits i verlden!...
rr) Då dertill kommer, att jag med ospard möda och
i-Jomsorg skaffat mig originalteckningar från både
Tyskland och från kongl. krigskollegium, till deko-
di rationer, som troget skulle föreställa de serskilda or-
1-Iter, der scenen är förlagd; att jag fått originalmar-
scher, spelade i svenska armåen under kung Carl
h XII:s tid; att man skänkt mig en trogen beskrif-
e- I ning, hemtad ur kongl. riksarkivet, öfver kalabali-
niken i Bender och skrifven af en kung Carls lifdra-
1, bant, baron Axel Eric Roos, som räddade 2:ne gån-
ger kungens lif under striden, samt slutligen, att
pjesen är glad, liflig och rörlig från början till slut,
— kan man med visshet vara försäkrad, att alla
spektakelälskande invånare i Stockholm skulle vilja
se skådespelet Pommern och Turkiet, isynnerhet
ar då Carl XII:s roll skulle, med utmärkt framgång, i
afseende på hållning, och till och med i likhet, spe-
i-Ilas af vår förtjenstfulle Dahlqvist.
-1) Pjesen har blifvit granskad af tvenne veteraner i
it svenska litteraturen, nemligen af hr kanslirådet Wet-
f-Iterstedt och hr kanslirådet Wallmark. Dessa tvenne
ir herrars litterära kunskaper och förtjenster äro till-
räckligen kända, som skalder och vitterhetsmän, att
behöfva här omordas. Dessutom har jag hos H. M.
Konungen i djupaste underdånighet begärt, att kongl.
svenska akademiens nuvarande sekreterare, hofmar-
skalken, kommendören m. m., hr baron von Beskow
, skulle af H. M. i nåder anmodas att besvara föl-
jande frågor, nemligen:
1:0 Har skådespelet Pommern och Turkiet något
värde som dramatisk produkt, genom uppfatt-
ning af dess plan och styckets teatraliska håll-
ning?
År andemeningen i stycket af den beskaffenhet,
att d t kan väcka ovilja eller angenäma kän-
slor hos åskådarne, så i afseende på det foster-
ländska elementet, som på den urgamla kärle-
ken, som svenska folket alltid hyst för sina ko-
nungar?
Ar skrifsättet i arbetet mer eller mindre för-
, kastligt, genom dess högre eller lägre ordställ-
ning?
Förtjenar arbetet någon större eller mindre
uppmärksamhet såsom kassapjes, om den upp-
sättes troget som den är skrifyen i sin helhet,
med anlitande af de dyrbara historiska källor
och allegater, som författaren bemödat sig att
anskaffa, både i Sverige och från utlandet?
Jag har hos baron Hamilton förbundit mig skrift-
ligen, att icke göra anspråk på något författarearf-
vode, om pjesen icke inbringar 10 fulla hus. Sam-
ma skriftliga förbindelse har jag äfven iklädt mig
i en till H. M. Konungen i djupaste underdånighet
adresserad böneskrift, likväl med utsträckande af
från 10 till 12 representationer af samma be-
skaffenhet.
Man torde icke, utan orättvisa, kunna, i följd af
allt hvad som föregår, beskylla mig för illiberala el-
ler egennyttiga tänkesätt; ty om hofmarskalken m.
m. hr baron von Beskow ogillar mitt arbete, har jag
underkastat mig hans omdöme om pjesen, och om
icke den inbringar 12 fulla hus, har jag förlorat
mitt författarearfyode. I båda fallen har jag sjelf
underskrifvit min dom.
Må man ej tro, att jag af egenkärlek gjort mig
Iför högt begrepp eller hyser alltför sanguiniska för
hoppningar. om pjesens värde. Vare sådant långt
Jlifrån mig! Men de långa studier jag, af förkärlek
Iför den dramatiska konsten, gjort af Stockholmska
publikens smak och tycken, har slutligen låtit mig
förmärka, att om denna publik, med nyfikenhet och
rättvis hyllning åt talangen, åskådar sådana teatra-
liska produkter, hvarpå nutidens skola har så godt
förråd i alla länder, och hvilken skola äflas att, på
scenen, skildra ett cyniskt sedeförderf, finner sam-
ma publik sig lättad i sina känslor, andas friare och
gladare, om den får skåda några scener af ädla dyg-
der och egenskaper, isynnerhet då dessa äro foster-
ländska. Detta förhållande inträffar i alla länder
utan undantag.
Jag har aldrig trott mig eller gifvit mig ut för
att vara skriftställare, allraminst på svenska språket,
emedan jag fått min uppfostran i Frankrike, och
alla egenheter i ett språk hemtas och uttryckas le-
digast då man lärt det ifrån barndomen. Derföre
har jag ock villigt samtyckt till alla de ändringar,
som Kongl. teaterdirektionen hade funnit för godt
att göra eller låta göra i dialogen af skådespelet
Pommern och Turkiet. Det enda jag förbehållit
mig är, att inga sådana ändringar dervid gjordes i
planens och scenernas gång, hvarigenom intresset i
pjesen försvagades eller väsendtligen skadades. Detta
måtte väl icke anses vara för mycket begärdt ?
De läror jag fått i dramatiken har jag dels för-
värfvat under 43 ärs oafbrutet vistande i Paris, ge-
nom trägna studier af de ypperliga och klassiska
franska teaterförfattarnes arbeten, dels genom de
högst dyrbara råd och upplysningar, jag erhållit un-
der 42 är i Stockholm, af numera aflidne förre kgl.
teaterdirektören, h. exe. grefve Gustaf Lagerbjelke.
De som hafva känt honom kunna, lika med mig,
intyga, att hans lärdomar i dramatiken voro för-
träfliga, ja, ovärderliga, och hade varit det i hvil-
ket land som helst. Man kan, utan orättvisa, till-
tro mig hafva vunnit någon erfarenhet, något om-
döme i en sådan skola.
Till pjesen erfordras 6 å 7 musiknummer. Dessa
böra komponeras nya, för att motsvara scenernas
olika beskaffenhet, och flera förtjenstfulla musikidka-
res namn, som finnas att med förtroende anlita i
Stockholm, äfvensom de första dramatiska artisternas
2:0
4
4
Se OA
medgifva något tvifvel om styckets framgång, om
det uppsättes med omsorg.
Mitt hopp styrkes af mitt orubbliga förtroende till ä
H. M. Konungens stränga rättvisa och ädla godhet;
jag har deraf rönt så många nådiga prof, att om jag
talangfulla biträde vid pjesens spelning, kunna ickel,
AA PD -
- EE DAD AJA AM
- SA
NS mRRB AA
AA DT mn
Ce rTALPME AA I
DA DR mA - s PD