— Hr ryttmästaren Gustave Backman, född
fransman, men sedan många år vistande :
Sverge och känd icke blott genom les cercle:
frangais, för sitt intresse för fransyska språ-
kets bibringande åt andra, utan också inom
litteraturen genom en historisk teaterpjes, som
ännu icke blifvit gifven, äfvensom genom flere
föregående memoarer och andra smärre skrif-
ter, lärer, sedan han länge förgäfves väntat att
få se omförmälde pjes gifven härstädes, under
det mycken förhoppning skall vara förhanden
att den ryktbare Alexandre Dumas skall kom-
ma att intressera sig för densamma i sjelfva
Frankrike, oförmodadt stött på nya hinder ge-
nom friherre Hamiltons afgång från teaterdi-
rektörsplatsen. Det är angående detta förhål-
lande, som hr B., för tillfället ett af de här i
landet lyckligtvis sällsynta offren för en mini-
sterförändring, begärt att få i Aftonbladet in-
fördt ett meddelande till allmänheten, hvilket
vi härmed efterkomma, utan att dermed på
något sätt blanda oss i sjelfva saken, då vi ej
haft förmånen att se den dramatiska produk-
ten, och således icke kunne bedöma dess me-
riter. Skriften lyder sålunda:
Min herre!
Bland åtskilliga nyligen utspridda rykten rörande
mitt skådespel Pommern och Turkiet, har jag äf-
ven hört sägas, att jag skulle ämna instämma kongl.
operadirektionen till vederbörlig domstol, till erhål-
lande af en billig ersättning för detta mitt drama-
tiska arbete. Derpå har jag alldeles icke tänkt,
fastän jag dertill tror mig vara fullkomligen berät-
tigad, af följande skäl, hvilkas rättmätighet jag, utan
tvekan, lemnar ät den vördade allmänhetens lugna
och upplysta bepröfvande.
Sedan jag i höst helt och hållet omarbetat pjesen,
återlemnade jag den åt hr baron Hamilton, som nå-
gra dagar derefter, i början af Oktober månad, sade
mig: att han fyra gånger med uppmärksamhet ge-
nomläst mitt arbete; att han såg möjligheten att
dermed förtjena bra med pengar för kongl. tceater-
kassan, och att om jag ville samtycka till några
modifikationer i dialogen, skulle han låta sätta upp
pjesen, för att spelas på den 309 November, årsda-
gen af konung Carl XII:s död.n
Jag samtyckte gerna till allt hvad baron Hamilton
önskade, hvarefter han med verklig välvilja behaga-
de egenhändigt göra de rättelser han ansåg nödiga.
Af tvenne af kongl. teaterns artister, hr Hedin
och hr J. Söderberg, har jag fått veta: af den förre,
att han skrifvit ut rollerna i pjesen, och af den sed-
nare, att han hade fått sig tilldelad rollen af en ba-
ron Fabrice, holsteinsk gesandt hos kung Carl XII,
och som förekommer i andra akten.
I följd af dessa omständigheter trodde jag mig
vara lagligen berättigad att kunna lita på utbekom-
mande af mitt författarearfvode.
Icke dess mindre återskickade nuvarande kongl.
teaterstyrelse mig mitt arbete, 3:ne dagar sedan ba-
Ton Hamilton frånträdt sin öfverdirektörsplats vid k.
operan; men intet bref, protokollsutdrag eller annat
dokument var till denna återrerhiss bifogadt, som
kunde upplysa mig om de skäl, hvarföre mitt arbete
återskickades mig.
Till hvilken opartisk läsare som helst, vägar jag
öppet framställa här följande ödmjuka fråga: Har
nuvarande k. teaterstyrelse, genom ett sådant förfa-
rande, iakttagit billighetens och grannlagenhetens
fordringar, och är det af ett kungligt verk, som en
svensk man borde behöfva befara en sådan himmel-
skriande orättvisa?
Vid kollationeringen af rollerna lärer ett sådant
uppträde förekommit, som gifvit anledning till baron
Hamiltons afskedstagande, hvilket kan bestyrkas af
hans till mig adresserade bref af den 2 December
förlidet år.
Detta bref har jag haft nåden förevisa H. M. Ko-
nungen, vid det nådiga företräde H. M. behagade
lemna mig lördagen den 43 sistl. Januari; och sedan
H. M. täckts genomläsa berörde bref, afslog icke H.
M. min underdåniga begäran om dess höga förord
till erhållande af den högst billiga ersättning jag
gjorde anspråk på att få af k. teaterstyrelsen för
mitt af henne antagna och genom dess försorg ul-
skrifna arbete; utan täcktes H. M. godhetsfullt för-
säkra mig, att H. M. skulle derom tala med baron
Hamilton och exp. sekret. 57