— Hr ryttmästaren Gustave Backman, född fransman, men sedan många år vistande : Sverge och känd icke blott genom les cercle: frangais, för sitt intresse för fransyska språkets bibringande åt andra, utan också inom litteraturen genom en historisk teaterpjes, som ännu icke blifvit gifven, äfvensom genom flere föregående memoarer och andra smärre skrifter, lärer, sedan han länge förgäfves väntat att få se omförmälde pjes gifven härstädes, under det mycken förhoppning skall vara förhanden att den ryktbare Alexandre Dumas skall komma att intressera sig för densamma i sjelfva Frankrike, oförmodadt stött på nya hinder genom friherre Hamiltons afgång från teaterdirektörsplatsen. Det är angående detta förhållande, som hr B., för tillfället ett af de här i landet lyckligtvis sällsynta offren för en ministerförändring, begärt att få i Aftonbladet infördt ett meddelande till allmänheten, hvilket vi härmed efterkomma, utan att dermed på något sätt blanda oss i sjelfva saken, då vi ej haft förmånen att se den dramatiska produkten, och således icke kunne bedöma dess meriter. Skriften lyder sålunda: Min herre! Bland åtskilliga nyligen utspridda rykten rörande mitt skådespel Pommern och Turkiet, har jag äfven hört sägas, att jag skulle ämna instämma kongl. operadirektionen till vederbörlig domstol, till erhållande af en billig ersättning för detta mitt dramatiska arbete. Derpå har jag alldeles icke tänkt, fastän jag dertill tror mig vara fullkomligen berättigad, af följande skäl, hvilkas rättmätighet jag, utan tvekan, lemnar ät den vördade allmänhetens lugna och upplysta bepröfvande. Sedan jag i höst helt och hållet omarbetat pjesen, återlemnade jag den åt hr baron Hamilton, som några dagar derefter, i början af Oktober månad, sade mig: att han fyra gånger med uppmärksamhet genomläst mitt arbete; att han såg möjligheten att dermed förtjena bra med pengar för kongl. tceaterkassan, och att om jag ville samtycka till några modifikationer i dialogen, skulle han låta sätta upp pjesen, för att spelas på den 309 November, årsdagen af konung Carl XII:s död.n Jag samtyckte gerna till allt hvad baron Hamilton önskade, hvarefter han med verklig välvilja behagade egenhändigt göra de rättelser han ansåg nödiga. Af tvenne af kongl. teaterns artister, hr Hedin och hr J. Söderberg, har jag fått veta: af den förre, att han skrifvit ut rollerna i pjesen, och af den sednare, att han hade fått sig tilldelad rollen af en baron Fabrice, holsteinsk gesandt hos kung Carl XII, och som förekommer i andra akten. I följd af dessa omständigheter trodde jag mig vara lagligen berättigad att kunna lita på utbekommande af mitt författarearfvode. Icke dess mindre återskickade nuvarande kongl. teaterstyrelse mig mitt arbete, 3:ne dagar sedan baTon Hamilton frånträdt sin öfverdirektörsplats vid k. operan; men intet bref, protokollsutdrag eller annat dokument var till denna återrerhiss bifogadt, som kunde upplysa mig om de skäl, hvarföre mitt arbete återskickades mig. Till hvilken opartisk läsare som helst, vägar jag öppet framställa här följande ödmjuka fråga: Har nuvarande k. teaterstyrelse, genom ett sådant förfarande, iakttagit billighetens och grannlagenhetens fordringar, och är det af ett kungligt verk, som en svensk man borde behöfva befara en sådan himmelskriande orättvisa? Vid kollationeringen af rollerna lärer ett sådant uppträde förekommit, som gifvit anledning till baron Hamiltons afskedstagande, hvilket kan bestyrkas af hans till mig adresserade bref af den 2 December förlidet år. Detta bref har jag haft nåden förevisa H. M. Konungen, vid det nådiga företräde H. M. behagade lemna mig lördagen den 43 sistl. Januari; och sedan H. M. täckts genomläsa berörde bref, afslog icke H. M. min underdåniga begäran om dess höga förord till erhållande af den högst billiga ersättning jag gjorde anspråk på att få af k. teaterstyrelsen för mitt af henne antagna och genom dess försorg ulskrifna arbete; utan täcktes H. M. godhetsfullt försäkra mig, att H. M. skulle derom tala med baron Hamilton och exp. sekret. 57