tills Nyligen har likväl detta problem blifvit löst a!
en belgisk teknolog, H. Ryhiner. Den för ända-
målet nödiga jernlösningen erhålles, enligt hans fö-
reskrift, i en lösning af 4 vigt salmiak med 3 vigter
vatten, i hvilken man insätter såsom elektroder ett
par stycken smidt jern, förenade med cn elektroke-
misk stapel om 3 till 4 par. På några timmar blir
salmiakslösningen mättad med jern. Den med det-
samma bildade bruna bottensatsen behöfver icke af-
lägsnas vid jernets sedan följande utfällning, hvilken
kan följa omedelbart, och sker så snart manjutbyter
den ena af jernelektroderna mot en annan, utgörande
den form, hvari jernet skall utfällas. Det utfällda
jernet får en nästan hvit metallglans, om def elek-
triska strömmen icke är för stark; i -sednare fallet
blir det mörkare, till och med svart. Utfällningen
blir bäst sammanhängande om den får fortgå oaf-
brutet, tills den erhållit den tjocklek man önskar;
eller åtminstone afbrytes så kort som är möjligt för
det utfälldas beskådande; ty hinner någon del afjer-
net torka i luften, så rostar det torra stället, och
den nya utfällningen fastnar sedan icke der vid den
äldre. Det är angeläget, att äfven formens yta är
fullkomligt ren från oxid, emedan jernet lossnar från
oxiderade ställen och bildar blåsor, som brista när
utfällningen tjocknar. Fällningens från formen vända
sida är i början fullkomligt slät, men får, likasom
utfälld koppar, småningom ojemnheter, hvilka ökas
i samma mån som det utfällda tjocknar. Det nya
jernet visar sig ganska tätt och jemnt i brottet; det
är temligen härdt för filning, men sprödt. Utglöd-
gade tunna bleck blifva deremot så sega, att de fje-
dre sig.
Det utfällda jernet kan, utan att dess form ska-
das, sätshärdas eller förvandlas till stå! på ytan, me-
delst blodlutsalt; det blir sålunda tjenligt till pre-
gel för andra metaller. Lika med galvanoplastiskt
utfälld koppar bildar det sig noggrannt efter formens
finaste detaljer.
— ELEKTROKEMISK STAPKL AF TiCKJERN. Den
etapel, som Ryhiner begagnar till utfällning af jern
och till annan galvanoplastik, är en af de minst öm-
tåliga och till sin verkan jemnaste, men kostar min-
dre än en zinkstapel, både till anskaffande och un-
derhåll. Den består af följande delar: 4) cylindrar af
gjutjern, till ytans förstorande refflade invändigt,
med trekantiga refilor af omkring , verktums si-
dor, och på två motsatta håll försedda med öron i
brädden, omkring 4 tum breda och halfannan till 2
tum uppstående ofvanom brädden. Sjelfva cylindrar-
nes höjd är 6 tum, och deras inre diameter, från
en reffelkant till en motsatt, 3 y, tum; — 2) cylin-
drar af löst brändt och oglaseradt stengods; eller ännu
heldre af papper, innan och utan öfverklistradt med
bomullslärft. Man klistrar först ett bomullslärfts-
stycke utanpå en till form tjenande bleckeylinder,
derutanpå papperet och utanpå detta ett annat stycke
bomullslärft. Dessa cylindrar hafva 3 , tum i dia-
meter och 7 V, tam i höjd; — 3) cylindrar af val-
sadt bly. Som de i stapeln omgifvas af kopparvi-
triollösning, så öfverdraga de sig snart med utfälld
koppar, och verka sedan likt cylindrar af koppar-
blick. De tjena således i stället för kopparcylindrar,
men hafva det företrädet framför dessa, att de ge-
nom sin större tyngd stå stadigare och att den på
dem under operationerna oupphörligt utfällda kop-
parn lätt kan åter afskalas och tillgodogöras, när
den blir för tjock. Blycylindrarnes höjd är 8 tum;
deras yttre diameter afpassas så, att de kunna stäl-
las inuti papp- eller lercylindrarne utan att vidröra
dem någonstädes på en half tum nära. Lercylin-
drarne måste hafva botten; på papperscylindrarne
bildas en sådan af en trätrissa med holkel i kanten,
hvilken passar jemnt på den till form använda bleck-
cytindern, och fåstes vid pappeylinderns ända me-
delst omlindning med ett par hvarf segelgarn. Bott-
nen bör skyddas emot fuktigheten medelst indränk-
ning i vax eller någon torkande olja. — Hvarje så-
lunda sammansatt par — af gjutjernscylindern yt-
terst och blycylindern innerst samt ler- eller papp-
cylindern emellan dem — ställes i en fernissad, va-
xad eller beckad bytta eller låda af furu, lika högl
med cylindern, och som på bottnen har ctt löst in-
lagdt träkors. På detta kors ställes jerneylindern,
inuti denna ler- eller pappeylindern och inuti denna
blycylindern. Pappceylindern och blyeylindern fyllas
med en mättad lösning af kopparvitriol, och inuti
blycylindern hänges en lärfispåse med finstött kop-
parvitriol. Jerneylindern och dess träfoder fyllas
med en mättad koksaltlösning.
Dessa jerncylindrar behöfva icke, som zinkeylin-
drar, någon renskrapning; all rost lossnar snart af
sig sjelf, och saltlösningen räcker i flera månader,
eller till dess den börjar afsätta salikristaller. En
tillsats af kopparvitriol i lärftspåsarne och nägra då
och då till kopparlösningen gjutna droppar svafvel-l:
syra är all den skötsel som erfordras, för att hålla
stapeln i full och jemn verksamhet. Angeläget är
dock, att ingen kopparlösning spilles i koksaltlösnin-.
gen, emedan kopparn då utfälles på jernet och hin-)
drar eller till och med alldeles hämmar stapelns
verksamhet.
Att sluta från ett halft års bruk af denna stapel,
tycks jerncylindrarnes uppfrätning gå mycket lång-
samt, och deras varaktighet kunna anslås till fiera år,
Tre par äro tilläckliga till förgyllning af sådana
saker, som vanligen på detta sätt förgyllas. Stapblns
verksamhet är ovanligt jemn; den röjer väl icke på
magnetnålen någon särdeles stark kraft, men den
äger för utfällningen af metallsalter — alltså för
galvanoplastik och galvanisk förgyllning eller försilf-
ring — en långt större förmåga, än de vanliga zink-
staplarne.
RR SEEN,