tills Nyligen har likväl detta problem blifvit löst a! en belgisk teknolog, H. Ryhiner. Den för ändamålet nödiga jernlösningen erhålles, enligt hans föreskrift, i en lösning af 4 vigt salmiak med 3 vigter vatten, i hvilken man insätter såsom elektroder ett par stycken smidt jern, förenade med cn elektrokemisk stapel om 3 till 4 par. På några timmar blir salmiakslösningen mättad med jern. Den med detsamma bildade bruna bottensatsen behöfver icke aflägsnas vid jernets sedan följande utfällning, hvilken kan följa omedelbart, och sker så snart manjutbyter den ena af jernelektroderna mot en annan, utgörande den form, hvari jernet skall utfällas. Det utfällda jernet får en nästan hvit metallglans, om def elektriska strömmen icke är för stark; i -sednare fallet blir det mörkare, till och med svart. Utfällningen blir bäst sammanhängande om den får fortgå oafbrutet, tills den erhållit den tjocklek man önskar; eller åtminstone afbrytes så kort som är möjligt för det utfälldas beskådande; ty hinner någon del afjernet torka i luften, så rostar det torra stället, och den nya utfällningen fastnar sedan icke der vid den äldre. Det är angeläget, att äfven formens yta är fullkomligt ren från oxid, emedan jernet lossnar från oxiderade ställen och bildar blåsor, som brista när utfällningen tjocknar. Fällningens från formen vända sida är i början fullkomligt slät, men får, likasom utfälld koppar, småningom ojemnheter, hvilka ökas i samma mån som det utfällda tjocknar. Det nya jernet visar sig ganska tätt och jemnt i brottet; det är temligen härdt för filning, men sprödt. Utglödgade tunna bleck blifva deremot så sega, att de fjedre sig. Det utfällda jernet kan, utan att dess form skadas, sätshärdas eller förvandlas till stå! på ytan, medelst blodlutsalt; det blir sålunda tjenligt till pregel för andra metaller. Lika med galvanoplastiskt utfälld koppar bildar det sig noggrannt efter formens finaste detaljer. — ELEKTROKEMISK STAPKL AF TiCKJERN. Den etapel, som Ryhiner begagnar till utfällning af jern och till annan galvanoplastik, är en af de minst ömtåliga och till sin verkan jemnaste, men kostar mindre än en zinkstapel, både till anskaffande och underhåll. Den består af följande delar: 4) cylindrar af gjutjern, till ytans förstorande refflade invändigt, med trekantiga refilor af omkring , verktums sidor, och på två motsatta håll försedda med öron i brädden, omkring 4 tum breda och halfannan till 2 tum uppstående ofvanom brädden. Sjelfva cylindrarnes höjd är 6 tum, och deras inre diameter, från en reffelkant till en motsatt, 3 y, tum; — 2) cylindrar af löst brändt och oglaseradt stengods; eller ännu heldre af papper, innan och utan öfverklistradt med bomullslärft. Man klistrar först ett bomullslärftsstycke utanpå en till form tjenande bleckeylinder, derutanpå papperet och utanpå detta ett annat stycke bomullslärft. Dessa cylindrar hafva 3 , tum i diameter och 7 V, tam i höjd; — 3) cylindrar af valsadt bly. Som de i stapeln omgifvas af kopparvitriollösning, så öfverdraga de sig snart med utfälld koppar, och verka sedan likt cylindrar af kopparblick. De tjena således i stället för kopparcylindrar, men hafva det företrädet framför dessa, att de genom sin större tyngd stå stadigare och att den på dem under operationerna oupphörligt utfällda kopparn lätt kan åter afskalas och tillgodogöras, när den blir för tjock. Blycylindrarnes höjd är 8 tum; deras yttre diameter afpassas så, att de kunna ställas inuti pappeller lercylindrarne utan att vidröra dem någonstädes på en half tum nära. Lercylindrarne måste hafva botten; på papperscylindrarne bildas en sådan af en trätrissa med holkel i kanten, hvilken passar jemnt på den till form använda bleckcytindern, och fåstes vid pappeylinderns ända medelst omlindning med ett par hvarf segelgarn. Bottnen bör skyddas emot fuktigheten medelst indränkning i vax eller någon torkande olja. — Hvarje sålunda sammansatt par — af gjutjernscylindern ytterst och blycylindern innerst samt lereller pappcylindern emellan dem — ställes i en fernissad, vaxad eller beckad bytta eller låda af furu, lika högl med cylindern, och som på bottnen har ctt löst inlagdt träkors. På detta kors ställes jerneylindern, inuti denna lereller pappeylindern och inuti denna blycylindern. Pappceylindern och blyeylindern fyllas med en mättad lösning af kopparvitriol, och inuti blycylindern hänges en lärfispåse med finstött kopparvitriol. Jerneylindern och dess träfoder fyllas med en mättad koksaltlösning. Dessa jerncylindrar behöfva icke, som zinkeylindrar, någon renskrapning; all rost lossnar snart af sig sjelf, och saltlösningen räcker i flera månader, eller till dess den börjar afsätta salikristaller. En tillsats af kopparvitriol i lärftspåsarne och nägra då och då till kopparlösningen gjutna droppar svafvel-l: syra är all den skötsel som erfordras, för att hålla stapeln i full och jemn verksamhet. Angeläget är dock, att ingen kopparlösning spilles i koksaltlösnin-. gen, emedan kopparn då utfälles på jernet och hin-) drar eller till och med alldeles hämmar stapelns verksamhet. Att sluta från ett halft års bruk af denna stapel, tycks jerncylindrarnes uppfrätning gå mycket långsamt, och deras varaktighet kunna anslås till fiera år, Tre par äro tilläckliga till förgyllning af sådana saker, som vanligen på detta sätt förgyllas. Stapblns verksamhet är ovanligt jemn; den röjer väl icke på magnetnålen någon särdeles stark kraft, men den äger för utfällningen af metallsalter — alltså för galvanoplastik och galvanisk förgyllning eller försilfring — en långt större förmåga, än de vanliga zinkstaplarne. RR SEEN,