Men antages nu saken så, som vi anse den, så uppstår derefter den frågan; kunde icke den gamla Allehandaredaktionen, för att sauvera sitt jemväl för allmänheten tillkännagifna löfte, hafva proponerat Lindman att, då; deras politiska åsigter skiljde sig från hans, likväl medverka genom artiklar som icke stodo i beröring med den politiska hufvudåsigten. Fältet för en tidning är stort, ja nästan omätligt; och inom administrationen och det dagliga lifvet förekomma otaliga ämnen, som lemna tillräckligt utrymme för pressens bearbetande, och med hvilka de gamla Allehandaredaktörerne kunnat sysselsätta sig i Dagligt Allehandas intresse, utan kollision med sin öfvertygelse. Ar det sannolikt, om en sådan proposition blifvit gjord, att Lindman skulle hafva förkastat densamma, och måste man icke så1edes ännu vara frestad att tro, efter alla dessa premisser, att politiken mera utgjort en förevändning än ett verkligt skäl till den iråkade schismen? Först när dessa spörsmål blifvit nöjaktigt besvarade, kommer man till den sista frågan: då de gamle Allehandared:ktörerne, vare sig af den ena eller andra orsaken, hade afträdt, månne icke den fördel som vunnits genom tidningens försäljning emot en i förhållande till inkomsten så liberal köpeskilling, i alla händelser hade kunnat utgöra ett grannlagenhetsskäl för hr Dalman serskildt, som hade fördelen deraf, att icke redan under första året sätta sig i verksamhet för en ny daglig tidnings utgifvande; eller ändtiigen: om hr Dalman ock deltog i en sådan ny tidning, hade icke grannlagenheten åtmin stone kunnat bjuda att ej i prospekten till den nya tidningen uttryckligen utsätta namnen på de gamla Allehandaredaktörerne såsom medarbetare och själen deri, under det deras förbindelse till allmänheten ännu fortfor för Allehandas räkning, och då den skedda förändringen påtagligen utvisade ett syftemål att uppställa den nya tidningen i konkurrens med Allehanda? Det är möjligt att Aftonposten skall anse det såsom en envishet eller elakhet af oss, att falla besvärliga med dessa frågor; men vi taga oss friheten observera, att hvad Aftonbladet förut yttrat om detta ämne har skett mera i förbigående, och utan att lägga någon serdeles stor vigt derpå. Det är Aftonpostens eget fel att den tvungit oss återkomma härtill genom sina högljudda rop om smädelser, förtal och, sagor från Aftonbladets sida. Vi antage gerna alt saken i allt öfrigt kan förhålla sig såsom Aftonposten säger, i afseende på sjelfva köpet med Allehanda; men kunne icke frångå de omständig heter, som nu sednast blifvit vidrörda. Att hr Dalman icke fått ut hela sin köpeskilling och kunnat förlora något på hr Lindman är för öfrigt ganska troligt. Emedlertid har hr Dalman, då han påstått det förra, icke tillika behagat upplysa huruvida ej borgen för det innestående af köpeskillingen presterades. Detta är dock af väsendtlig inflytelse; ty om borgen finnes och borgesmännen äro vederhäftiga, så kan ju intet förloras på sjelfva köpeskillingen : frågan om tidningens tryckning är en serskild affär, som icke omedelbart dermed har att skaffa. Men om så är, huru kan Arftonposten då säga, att hr D. icke vunnit 47,000, icke hälften, icke ens en skilling om man räknar rätt, utan tvärt om förlorat? — Är icke denna uppgift då ett spegelfäkteri; ty. om Aftonposten skulle vara en misslyckad spekulation, så drabbar ju förlusten derpå, enligt hvad det säges, icke hr Dalman utan hr Wallden; och dessutom kan en sådan förlust icke tillräknas affären med Dagligt Allehanda. Hufvudfrågan som gifvit anledning till nu pågående polemik var helt enkelt den, huruvida hr D. hade gjort en god affär på försäljningen. Huru han sett sig före i afseende på säkerheten för betalningen, är en serskild punkt, som ej kunde afses då Aftonbladet yttrade sig. EE