Men antages nu saken så, som vi anse den, så
uppstår derefter den frågan; kunde icke den gamla
Allehandaredaktionen, för att sauvera sitt jemväl
för allmänheten tillkännagifna löfte, hafva propone-
rat Lindman att, då; deras politiska åsigter skiljde
sig från hans, likväl medverka genom artiklar som
icke stodo i beröring med den politiska hufvudåsig-
ten. Fältet för en tidning är stort, ja nästan omät-
ligt; och inom administrationen och det dagliga lif-
vet förekomma otaliga ämnen, som lemna tillräck-
ligt utrymme för pressens bearbetande, och med
hvilka de gamla Allehandaredaktörerne kunnat sys-
selsätta sig i Dagligt Allehandas intresse, utan kol-
lision med sin öfvertygelse. Ar det sannolikt, om
en sådan proposition blifvit gjord, att Lindman skulle
hafva förkastat densamma, och måste man icke så-
1edes ännu vara frestad att tro, efter alla dessa pre-
misser, att politiken mera utgjort en förevändning
än ett verkligt skäl till den iråkade schismen? Först
när dessa spörsmål blifvit nöjaktigt besvarade, kom-
mer man till den sista frågan: då de gamle Alle-
handared:ktörerne, vare sig af den ena eller andra
orsaken, hade afträdt, månne icke den fördel som
vunnits genom tidningens försäljning emot en i för-
hållande till inkomsten så liberal köpeskilling, i alla
händelser hade kunnat utgöra ett grannlagenhets-
skäl för hr Dalman serskildt, som hade fördelen
deraf, att icke redan under första året sätta sig i
verksamhet för en ny daglig tidnings utgifvande;
eller ändtiigen: om hr Dalman ock deltog i en så-
dan ny tidning, hade icke grannlagenheten åtmin
stone kunnat bjuda att ej i prospekten till den
nya tidningen uttryckligen utsätta namnen på de
gamla Allehandaredaktörerne såsom medarbetare och
själen deri, under det deras förbindelse till allmän-
heten ännu fortfor för Allehandas räkning, och då
den skedda förändringen påtagligen utvisade ett syf-
temål att uppställa den nya tidningen i konkurrens
med Allehanda?
Det är möjligt att Aftonposten skall anse det så-
som en envishet eller elakhet af oss, att falla be-
svärliga med dessa frågor; men vi taga oss friheten
observera, att hvad Aftonbladet förut yttrat om
detta ämne har skett mera i förbigående, och utan
att lägga någon serdeles stor vigt derpå. Det är
Aftonpostens eget fel att den tvungit oss återkomma
härtill genom sina högljudda rop om smädelser, för-
tal och, sagor från Aftonbladets sida. Vi antage
gerna alt saken i allt öfrigt kan förhålla sig såsom
Aftonposten säger, i afseende på sjelfva köpet med
Allehanda; men kunne icke frångå de omständig
heter, som nu sednast blifvit vidrörda. Att hr
Dalman icke fått ut hela sin köpeskilling och
kunnat förlora något på hr Lindman är för öf-
rigt ganska troligt. Emedlertid har hr Dalman, då
han påstått det förra, icke tillika behagat upplysa
huruvida ej borgen för det innestående af köpeskil-
lingen presterades. Detta är dock af väsendtlig in-
flytelse; ty om borgen finnes och borgesmännen äro
vederhäftiga, så kan ju intet förloras på sjelfva kö-
peskillingen : frågan om tidningens tryckning är en
serskild affär, som icke omedelbart dermed har att
skaffa. Men om så är, huru kan Arftonposten då
säga, att hr D. icke vunnit 47,000, icke hälften,
icke ens en skilling om man räknar rätt, utan
tvärt om förlorat? — Är icke denna uppgift då ett
spegelfäkteri; ty. om Aftonposten skulle vara en
misslyckad spekulation, så drabbar ju förlusten der-
på, enligt hvad det säges, icke hr Dalman utan hr
Wallden; och dessutom kan en sådan förlust icke
tillräknas affären med Dagligt Allehanda.
Hufvudfrågan som gifvit anledning till nu pågå-
ende polemik var helt enkelt den, huruvida hr D.
hade gjort en god affär på försäljningen. Huru han
sett sig före i afseende på säkerheten för betalnin-
gen, är en serskild punkt, som ej kunde afses då
Aftonbladet yttrade sig.
EE