HERR ELVERS SOIRE. För hvar och en hvilken eger sinne för det slags skönhet, som uppenbarar sig i rena, symmetriska former, i själfullt uttryck, måste hr Elvers violinspel vara en företeelse af stort intresse. Dessa egenskaper karakterisera nemligen i hög grad hr Elvers konstnärsskap, och böra destomera uppskattas, ju sällsyntare de äro i vår tid. Man kan ej egentligen säga att någon viss styl förherrskar hos honom: han är mäktig uttrycket af det naiva, känslofulla, eleganta, energiska, det sistnämnda måhända i mindre grad; öfverallt bär dock hans spel prägeln af den renaste klassicitet och andas tillika en viss hjertlis anspråkslöshet, som lika mycket tillhör menniskan som konstnären. Hr Elvers uppträdde denna afton med en melodisk och derjemte gediget arbetad konsertsats (D moll) af Rode, och utförde den med en förträfflighet, som endast tillhör den inom sin sfer fulländade mästaren. På sin förmåga : den eleganta stylen gaf han ett ganska intressant prof i en bekant variationspjes al Mayseder, och i dubbelvariationer af Maurer utvecklade han jemte hr Randel lika mycken färdighet som känsla och smak. — Af hr Sack hörde man en bekant nocturne af Kummer, samt Spohrs sköna melodi Törnrosen: båda högst musikaliskt och smakfullt föredragne. — En bland aftonens intressantaste företeelser var Mozarts berömda qviniett för piano och blåsinstrumenter ett verk, som förenar den mest klara och behagfulla form med de djupsinnigaste tonkombinationer, med. en outtömlig uppfinning af sköna motiver; också har Mozart sjelf förklarat denna komposition för ett af sina bästa arbeten Den utfördes af hrr Berens, Friebel, Köbel Heydenreich och Grabou på ett vårdadt sät! och med ganska god stämning, hvilken vid dylika tillfällen är så svår att åstadkomma. — sångväg förekom den vackra serenaden ur Barberaren, den hr Gänther sjöng med mycken elegans och koloratur-färdighet. Dessutom hörde man qvintetten ur Fra Diavolo, hvars lekande, dansanta melodier taga sig bättre ut på scenen än i konsertsalen. Med undantag al ett par ojemnheter, som förekommo vid någrs ej riktigt sångbara ställen, gick den ganska väl Äfven en intressant, ehuru ej -: serdeles kyrklig qvartett ur Rossinis Stabat Mater sjöngs mec god effekt och mottogs, likasom de flesta num mer denna afton, med lifligt bifall. Soirgen hade ett ganska talrikt besök oci bivistades utaf en del af den kungliga familjen —U— a