att en rysk gardeskår är i anmarsch mot Weichsel och att han sjelf såsom ögonvittne kort före sin återresa varit närvarande vid dess tåg ge nom Wilna. Ryssland brukar aldrig begagna sina garder till observationskårer vid gränserna, utan låter dessa blott vid allvarsamma krigsutsigter öfvergifva sina kantoneringsqvarter. Deraf synes som kejsaren har för afsigt att lemna sin hittills varande passivitet. ÖSTERRIKE. Hvems är skulden? Den österrikiska regeringen och hofvet i Olmätz visa sig i hög grad generade af de misstankar, som allmänt börjat göra sig gällande, alt de ryska truppernes inkallande i Siebenbirgen blifvit föranledt af en hemlig öfverenskommelse mellan kabinetten i Olmätz och St Petersburg. Så väl genom sina salarierade tidningar, som cffentligt inför riksdagen, och genom tillkännagifvande i det officiella bladet, söka regeringen och kronan aftvå fläcken af denna misstanke, och enligt hvad sålunda inhemtas, äro vederbörandes samveten rena som nyfallen snö. — Se här hvilken himmelsskriande orättvisa man tillfogar de samvetsgranna kabinettens diplomater, då man beskyller dem för hemligt spel bakom ryggen af sina generaler Puchner och Engelhardt! Det ministeriella bladet berättar nemligen med stor salvelse, i anledning af de interpellationer som vid riksdagen blifvit framställde af deputeraderne Schuselka och Zimmer, att regeringen af general Puchner emottagit en förfrågan, -om han skulle inkalla ryssarna i Siebenbärgen; samt att regeringen genast affärdat en kurir med otvetydiga order till generalen, hvarigenom han ålades, att i intet fall taga Tysk hjelp i anspråk. — Naturligtvis har depeschen icke kommit generalen tidigt nog tillhanda; men hvad som föranledt detta dröjsmål, och hvart stafetten med de vigtiga orderna tagit vägen, är för ministeren en hittills olöst gåta. Nog af, man kan ej ett ögonblick betvifla, att kuriren är skulden till alltsammans; ty då general Puchner länge förjälves väntat något svar på sin förfrågan, fann han på det fintliga rådet, att anse ilbudets uteblifvande för ett bejakande af den till ministeren framställda frågan, och rättade sina mått och steg derefter. För att likväl gifva ännu mera relief åt donna vackra framställning af saken, måste ännu en kurir fram på scenen och spela en försonande roll; det heter nemligen, att, genast då underrättelsen om ryssarnes inmarsch anlände till hofvet i Olmätz, afsändes derifrån ännu en kurir, medförande depescher till ryska generalen, innehållande en begäran att han måtte återvända med sin styrka öfver gränsen. — Ett tyskt blad gör härvid den naiva invändningen: bara inte äfven denna kurir röner något missöde på vägen! Man finner häraf, att kurirerna spela en stor roll i den österrikiska diplomatien, och om en vacker dag en hel rysk armåe ockuperar Ungern, och genom detta steg möjligen ett allmänt europeiskt krig framkallas, kommer måhända hela ansvaret härför alt drabba Osterrikes oefterrättliga — kurirer! Uti riksdagens sittning den 27 Februari antogs 8 14 af grundrättigheterna i följande lyelse: S 14. Intet religiöst samfund (kyrka) åtnjuler, genom staten, företräde framför andra. Ingen kan af staten tvingas till religiösa förpligtelser mot en kyrka, till hvilken han icke bekänner sig. Lika litet får afstaten tvång användas att förhindra uppfyllandet af de förpligtelser, som någon åtagit sig genom andlig invigning eller ordenslöften., Krakau hafva oroligheter ägt rum, ja, ryktet har till och med talat om stadens bombarderande, hvilket likväl icke ännu vunnit bekräftelse. Krigsteatern i Ungern. Insurgenterna i Siebenbörgen hade den 9 Febr. vunnit en betydande seger öfver de kejserliga trupperna. General Böm (som för kort tid sedan, enligt de salarierade bladen i Wien, stupst vid en förlorad batalj) hade anfallit den österrikiska armen vid Piski vid Devafloden, och efter en mördande strid, som varat från kl. 8 om morgonen till kl. 6 om aftonen, drifvit de kejserliga på flykten. Det österrikiska infanteriregementet Bianchi blef nästan totalt tillintetgjordt. Äfven vid Alvintz. tillbakaslogs fiendens högra flygel natten mellan den 10 och 41 Febr. De flyende kejserliga trupperna koncentrerade sig den 12 vid Hermannstadt. Insurgenterna begagnade sig vid den förstnämnde fäktningen af en krigslist, i det de föregåfvo sig vilja kapitulera, men kort derpå i stället öppnade !en mördande eld från ett maskeradt batteri, hvarjemte ett allmänt anfall skedde. Den österrikiska öfversten Losenau, samt flera officerare, jemte ett stort antal af gemenskapen, blefvo på platsen. Från Wien skrifves den 4 Mars om en affär, som skall hafva förefallit i norra Siebenbörgen mellan insurgenterna och de kejserliga, utan att Jikväl dagen då händelsen passerat uppgifves. Enligt denna notis skall österrikiska öfversten Urban, vid Bayersdorfi närheten af Bistritz, tillbakaträngt insurgenterna, som dervid förlorat en öfverste och tvenne officerare samt 200 man och 3 kanoner, hvilken seger likväl blifvit dyrköpt, emedan general Baudissin stupade i affären. Man bör observera att den snenroentkår. saom skall hafva Iidit denna för