att en rysk gardeskår är i anmarsch mot Weich-
sel och att han sjelf såsom ögonvittne kort före
sin återresa varit närvarande vid dess tåg ge
nom Wilna. Ryssland brukar aldrig begagna
sina garder till observationskårer vid gränser-
na, utan låter dessa blott vid allvarsamma
krigsutsigter öfvergifva sina kantoneringsqvarter.
Deraf synes som kejsaren har för afsigt att
lemna sin hittills varande passivitet.
ÖSTERRIKE.
Hvems är skulden?
Den österrikiska regeringen och hofvet i Ol-
mätz visa sig i hög grad generade af de miss-
tankar, som allmänt börjat göra sig gällande,
alt de ryska truppernes inkallande i Sieben-
birgen blifvit föranledt af en hemlig öfver-
enskommelse mellan kabinetten i Olmätz och
St Petersburg. Så väl genom sina salarierade
tidningar, som cffentligt inför riksdagen, och
genom tillkännagifvande i det officiella bladet,
söka regeringen och kronan aftvå fläcken af
denna misstanke, och enligt hvad sålunda in-
hemtas, äro vederbörandes samveten rena som
nyfallen snö. — Se här hvilken himmelsskri-
ande orättvisa man tillfogar de samvetsgranna
kabinettens diplomater, då man beskyller dem
för hemligt spel bakom ryggen af sina gene-
raler Puchner och Engelhardt! Det ministe-
riella bladet berättar nemligen med stor sal-
velse, i anledning af de interpellationer som
vid riksdagen blifvit framställde af deputera-
derne Schuselka och Zimmer, att regeringen af
general Puchner emottagit en förfrågan, -om
han skulle inkalla ryssarna i Siebenbärgen;
samt att regeringen genast affärdat en kurir
med otvetydiga order till generalen, hvarigenom
han ålades, att i intet fall taga Tysk hjelp i
anspråk. — Naturligtvis har depeschen icke
kommit generalen tidigt nog tillhanda; men
hvad som föranledt detta dröjsmål, och hvart
stafetten med de vigtiga orderna tagit vägen,
är för ministeren en hittills olöst gåta. Nog
af, man kan ej ett ögonblick betvifla, att kuri-
ren är skulden till alltsammans; ty då general
Puchner länge förjälves väntat något svar på
sin förfrågan, fann han på det fintliga rådet,
att anse ilbudets uteblifvande för ett bejakande
af den till ministeren framställda frågan, och
rättade sina mått och steg derefter. För att
likväl gifva ännu mera relief åt donna vackra
framställning af saken, måste ännu en kurir
fram på scenen och spela en försonande roll;
det heter nemligen, att, genast då underrättel-
sen om ryssarnes inmarsch anlände till hofvet
i Olmätz, afsändes derifrån ännu en kurir,
medförande depescher till ryska generalen, in-
nehållande en begäran att han måtte återvän-
da med sin styrka öfver gränsen. — Ett tyskt
blad gör härvid den naiva invändningen: bara
inte äfven denna kurir röner något missöde
på vägen!
Man finner häraf, att kurirerna spela en
stor roll i den österrikiska diplomatien, och
om en vacker dag en hel rysk armåe ockupe-
rar Ungern, och genom detta steg möjligen ett
allmänt europeiskt krig framkallas, kommer
måhända hela ansvaret härför alt drabba O-
sterrikes oefterrättliga — kurirer!
Uti riksdagens sittning den 27 Februari an-
togs 8 14 af grundrättigheterna i följande ly-
else:
S 14. Intet religiöst samfund (kyrka) åt-
njuler, genom staten, företräde framför andra.
Ingen kan af staten tvingas till religiösa för-
pligtelser mot en kyrka, till hvilken han icke
bekänner sig. Lika litet får afstaten tvång använ-
das att förhindra uppfyllandet af de förpligtel-
ser, som någon åtagit sig genom andlig invig-
ning eller ordenslöften.,
Krakau hafva oroligheter ägt rum, ja, ryk-
tet har till och med talat om stadens bom-
barderande, hvilket likväl icke ännu vunnit
bekräftelse.
Krigsteatern i Ungern.
Insurgenterna i Siebenbörgen hade den 9
Febr. vunnit en betydande seger öfver de kej-
serliga trupperna. General Böm (som för kort
tid sedan, enligt de salarierade bladen i Wien,
stupst vid en förlorad batalj) hade anfallit den
österrikiska armen vid Piski vid Devafloden,
och efter en mördande strid, som varat från kl.
8 om morgonen till kl. 6 om aftonen, drifvit
de kejserliga på flykten. Det österrikiska in-
fanteriregementet Bianchi blef nästan totalt
tillintetgjordt. Äfven vid Alvintz. tillbakaslogs
fiendens högra flygel natten mellan den 10 och
41 Febr. De flyende kejserliga trupperna kon-
centrerade sig den 12 vid Hermannstadt. In-
surgenterna begagnade sig vid den förstnämnde
fäktningen af en krigslist, i det de föregåfvo
sig vilja kapitulera, men kort derpå i stället
öppnade !en mördande eld från ett maskeradt
batteri, hvarjemte ett allmänt anfall skedde.
Den österrikiska öfversten Losenau, samt flera
officerare, jemte ett stort antal af gemenskapen,
blefvo på platsen.
Från Wien skrifves den 4 Mars om en af-
fär, som skall hafva förefallit i norra Sieben-
börgen mellan insurgenterna och de kejserliga,
utan att Jikväl dagen då händelsen passerat
uppgifves. Enligt denna notis skall österriki-
ska öfversten Urban, vid Bayersdorfi närheten
af Bistritz, tillbakaträngt insurgenterna, som der-
vid förlorat en öfverste och tvenne officerare
samt 200 man och 3 kanoner, hvilken seger
likväl blifvit dyrköpt, emedan general Baudissin
stupade i affären. Man bör observera att den
snenroentkår. saom skall hafva Iidit denna för-