ptopa utan Svara materictila Kannada. Ci pd
ställer Tiden A. B. i omedelbart samband med.
Allehandas Pariserkorrespondent, (för i fjol-:
våras), hvarvid dem begge i munnen lägges!
ett förnekande af patt välståndet i Frankrike!
tagit någon betydlig törn genom republiken.
Sedan nu åtskilligt uppdukats medelst citaterl
ur A. B., rörande vinsten af franska republi
ken (såsom: folksuveränetetens erkännandep,:
uppställandet af ett xmemento för regenterna,!
en viss grad af tryckfrihet;, laglighet 1 de
yttre formerna, väckande af pallmän anda ml
m.), framdrar Tiden också det yttrandet af
A. B., att saken kunnat undvikas genom ftids-
venliga eftergifter... hvarigenom revolutioner
kunna förekommas af regenterna; hvarvid Ti-l!
den omsider sjelf utropar huru illa allt dettal!
passar A. B. att säga samma postdag, som med-:
för underrättelsen om påfvens afsätlning och
romerska republikens utropande,samt om denl4
hederliga storhertigens af Toscana flykt, hvilkal:
begge regenter just gått längst 1 eftergifter)!
m. m. 4
I sin ifver har Tidens hetlefrade professor
vid denna punkt icke varseblifvit, huru styggtl:
det i slutet af hans föreläsning anförda faktum l:
svär emot begynnelsen. Eller hvad betydelse
hafva, månne, händelserna i Kyrkostaten och
Florens? Tala de om nederlag för demokratien? I
Löjliga logik: när sednaste posterpa just med-
föra underrättelser om den nya romerska re-l.
publikens konsolidering, samt från Toscana ej
blott bekräfta storhertigens flykt, men till och
med omtala republikens utropande i Florens:
när, vidare, alla notiser från Frankrike för-!
kunna republikens allt mera stadgade säkerhet:
derstädes, och detta till den grad, att ingen!
orohghet i Paris ens förspordes på sjelfva den
fruktade 24 Februari: när, ytterligare, Sicilien
nu öfver året bibehållit sin tillkämpade sjelf-
ständighet: när i Schweiz frihetens sak står;
på lika goda fötter, som vid slutet af sista
kriget och Jesuiternas fördrifvande: när, med
ett ord, ingenting gått förloradt af allt hvad:
friheten i Europa under det förflutna året i
väsendtlig mån eröfrat från autokratien, hier-
arkien och aristokratien, så att man endast:
kan tala om Berlin och Wien såsom punkter,
der reaktionen ännu tills vidare håller progres-!:
sionens seger in suspenso, ehuru det är klart,
att äfven här de från regeringarne vunna be-.
tydliga koncessionerna tiil folktillståndets för-
bättring äro så betydliga och så omöjliga att.
helt och hållet förinta, att framtidens vänner;
i sanning också i Preussen och Osterrike kunna
glädjas öfver en ganska rik skörd, med ännu
qvarbehållna frukter, från förra året (helstl
de sednaste underrättelserna från Ungern visst
icke låta gynnsamt för de blodtörstige reak-
tionärerne) — då, och oaktadt alla dessa fakta!
stå för hvar mans ögon, blyges icke en many.
hvilken, både såsom akademisk lärare och fler-
årig publicist, väl måste förutsättas ega kun-l!
skaper och några begrepp i slutkonsten — då,
med ett ord, vågar Tidens redaktör stigal:
fram och tala om den ömkliga utgången!
af den utländska rabulismens uppviglingar!!
(
j
Tror då hr P. på allvar, att ingen menniska l:
här i Sverige läser de utländska bladen och
kan göra slutsatser öfver det politiska tillstån-)
det i Europa? Eller tro Tidens entretenörer!
sig vinna på att hålla en så befängd referentc
af utlandets politik?
Hvad sagan om Aftonbladets koncession il!
revolutionsväg beträffar, så må Tiden läska sig !!
dermed bäst han gitter; någon tröst bör väl
den förlorade hafva. Det vissa är emedlertid,
att Aftonbladet aldrig, hvarken förr eller nu,
framställt revolutioner såsom ett godt i och
för sig, eller, med andra ord, predikat den
läran, att man bör omstörta för sjelfva om-
störtningens skull, slåss, blott för nöjet att få
slå ihjel hvarann, 0. s. v., hvilket allt måste
följa af Tidens gjorda insinuation. Så ursin-
niga och befängda läror hafva vi i sanning ej
heller hört någon annan tidning, åtminstone
ingen svensk, lägga i dagen. Men Tidens profes-
sor tyckes ur stånd att begripa skillnaden emel-
lan . ;samhällsförbättring,, hvilken man önskar
vinna som mål, och revolution, hvilken såsom
medel kan leda härtill: ett medel, som man alls
icke önskar, såvida reformerna på fredlig väg
kunna erhållas, men hvilket man i annan hän-
delse måste underkasta sig såsom ett malum
necessarium, det der omöjligen aflöper utan
svåra materiella känninhgar,. Aftonbladet har
sagt detta sistnämnda (som Tiden citerar) nu;
och när har det väl påstått något annat eller
häremot stridande? Vi trotsa den hårdaste
jernpanna att uppvisa hvarest ÅA. B. förordat
revolutioner såsom önskvärda i sig sjelfva.
Att välståndet, handeln och dess måttstock,
kursen, i Paris likasom Frankrike i allmän-
het, måste sänkas under en så orolig tid, var
väl temligen gifvet; och Aftonbladets läsare
hafva aldrig saknat underrättelser härom, ända
ifrån revolutionens utbrott och sedan framgent.
Hvad vill då Tiden mer? När hafva vi för-
dolt något som varit af vigt att anföra, såväl
mot som med, såväl till förmån som icke-för-
mån för det igångkomna sträfvandet, rörelserna,
idgerna och deras följder? Har icke A.B.
varit det, som ständigt yttrat sig emot den
s. k. röda republikens, kommunisternas, sociali-
sternas, Louis Blancs, Proudhons, V. Con-
siderants, Raspails m. fl:s åsigter öfver staten !
och egendomen? Men detta känner Tidspro-
fessorn ej, utan sätter A.B. i konnivens medl:
Allehandas Pariser-korrespondents, hvars röda
politik allmänheten inhemtade under för-
flutna året. Har denna förblandning skett af
beräkning eller okunnighet? För att icke begå
den oartigheten att säga hr P. vara en dum
karl, som ej kunnat läsa svenska, antaga vi
det förra; och det så mycket hellre, som det
är bekant, huru angelägen man äfven på ett!
par andra håll är, att, kosta hvad det vill, fål
Aftonbladet i allmänhetens tankar samman-
blandadt med Ultraradikalismen och revolutio-
nismen i dess skarpaste former.
Hvad påfvens och den florentinska storher-
tisons afsättning beträffar. så visar anförandet
-—-
—— AZ —— — Q :-41 8 nn NN 62
AA — — — —— —— —