gårdsmästaren Behne framställda jäfsanmärkning,
föranstalta om införskaffande af Behnes prestbetyg
från pastorsembetet i tyska församlingen härstädes:
Häruppå tillsporde aktoranklagade Booberg, i an-
ledning af dennes i förklaringen gjorde uppgift, att
lärlingen Sandberg icke vore i lära hos Booberg an-
ställd och aldrig varit Boobergs lärling, om Booberg
icke sjelf drifver glasmästarehandtering, hyarå Boo-
berg afgaf det svar, att han, ehuru sedan år 1845
sin egen och mästare i glasmästareyrket, icke på
länge idkat denna rörelse för egen räkning, utan
blott sedan fadrens död såsom verkgesäll förestode
sin moders verkstad, hos hvilken sistnämnda Sand-
berg var anställd såsom lärling; hvaremot Booberg
icke sjelf hade något folk i sin tjenst; ett förhållan-
de, som, enligt aktors förmenande, dock icke lände
Booberg till ursäkt, enär han i allt fall förestode mo-
drens verkstad och såsom egen mästare, egt att be-
falla öfver arbetarne och således bordt tillse att de
under oroligheterne höllo sig hemma.
Sedan aktor vidare anmält, att han i kommando-
expeditionen efterhört huruvida tilltalade Gnospelius,
på sätt vittnet Olander uppgifvit, lördagsaftonen blif-
vit häktad, och der erhållit upplysning att så icke
varit förhållandet, uppläste aktor sine mot Gnospe-
lius och öfverste Bruce skriftligen afgifne slutpåstå-
enden, hvilka derefter till rätten öfyverlemnades och
voro at följande lydelse:
I afseende å hr öfversten Bruce hafva väl vitt-
nen, polisuppsyntngsmännen Muhr, Carlsson och
Spångberg, intygat, att hr öfversten lördagsaftonen
den 48 Mars under då pågående oroliga uppträden
iakttagit: ett uppförande och fällt yttranden, som an-
tyda att hr öfversten, långt ifrån att, på sätt han
sjelf uppgifvit, söka lugna folket och afstyra våld-
samheterne, tvertom genom ord och åtbörder velat
upphetsa hopens passioner och uppeggå den till yt-
terligare våldsamheter; äfvensom hr majoren m. m.
Klercker på vittnesed berättat, att då han påföljde
söndag träffat hr öfversten, denne dervid yttrat sig
på ett sätt, som skulle vittna att hr öfversten del-
tagit i föregående aftons uppträden och äfven fällt
uppeggande hotelser mot polisgevaldigern Jäderin,
hvilken enligt samma yttrande borde blifva ett offer
för folkets raseri; men som juveleraren Granberg,
den der oafbrutet åtföljt hr öfversten under den tid,
som uti förstbemälde vittnens berättelser afses, in-
tygat att hr öfversten icke allenast derunder iaktta-
git ett obrottsligt förhållande, utan äfven sökt att, i
hvad på honom ankommit, bidraga tilllugnets åter-
ställande, samt hr majoren Klerckers vittnesmål om
hvad emellan honom och hr öfversten blifvit emel-
lan fyra ögon afhandladt, derom icke utgör full be-
visning; alltså finner jag mig icke kunna emot hr
öfversten Bruce talan om ansvar föra.
Deremot anser jag förre studeranden Gnospelius
vara, på grund af vittnesmålen, öfvertygad att hafva
söndagseftermiddag och afton dels inne på källaren
Äpplet nedtagit och sönderrifvit öfverståthållareem-
betets för lugnets återställande utfärdade kungörelse
och sålunda sökt den dermed åsyftade verkan till-
intetgöra, dels sedermera uti Storkyrkobrinken upp-
trädt ibiand de upproriska folkhoparne och med
trots bemött den der till oroligheternas dämpande
uppställda militärstyrka; hvadan jag, likmätigt 35 kap.
6 , 6 kap. 2 S och 61 kap. 2 S missgerningsbal-
ken yrkar, att Gnospelius derför måtte fällas att i
ena bot straffas med 44 dagars fängelse vid vatten
och bröd. Stockholm den 24 December 1848.
S. de Mare.
Gnospelius, häröfver hörd, bestred helt och hållet
hvad aktor emot honom nu yrkat, samt anhöll att
nästa rättegångsdag få inkomma med skriftlig förkla-
ring deröfver.
Slutligen begärde Schortz att ytterligare få hörde
dels extra polisuppsyningsmannen Åhrman, huruvida
han bland uppviglarne igenkänt Schortz, dels polis-
uppsyningsmannen Frid, i anledning af den stridig-.
het, som skulle förefinnas emellan Frids inför öfver-
ståthållareembetet och här vid rätten afgifne berät-
telser ; hvarefter rätten, sedan vederbörande fått af-
träda, öfverlade till följande, för dem åter inkallade
afsagde
Beslut.
Med bifall till den af anklagade Schortz, Kahn-
berg, Långberg och Gnospelius gjorde anhållan, att
nästa rättegångsdag få med skriftliga förklaringar be-
möta åktors emot dem gjorde slutpåstående, äfven-
som till Kahnbergs begäran om ytterligare vittnes-
förhör med operayaktmästarne Samuelsson, Johans-
son och Rosengren samt pigan Grip, varder af så-
dan anledning målet uppskjutet till nästa thorsdag
den 28 i denna månad klockan tio förmiddagen, då
samtlige tilltalade böra, vid enahanda påföljd som
förut är stadgad, tillstädeskomma och dertill kallelse
tall ef 2 afvannämnda valtmästarne samt nDi-
gan Grip; äfvensom tilltalade Kleberg, hvilken icke
heller i dag sig inställt, skall af rättens betjente yt-
terligare eftersökas och inkallas; hvaremot rätten
icke finner skäl att bifalla Kahnbergs och Schortz
utaf aktor bestridde begäran, Kahnberg om Behnes,
Kjellbergs, makarne Holmqvists, vaktmästarne Ro-
senqvists och Sjöbergs, polisuppsyningsmännen Hag-
bergs och Rosenqvists, samt Schortz om polisupp-
syningsmännen Ahrmans och Frids hörande, såsom
i de uppgifne omständigheterne icke på saken ver-
kande; och anser rätten i öfrigt Kahnbergs påkal-
lan, det rätten måtte från pastorsembetet i tyska
församlingen infordra vittnet Behnes prestbetyg, ei
föranleda till någon åtgärd; kunnande rätten för
närvarande icke bifalla Öbergssons i dag ytterligare
framställde anhållan att varda på fri fot ställd. Af
trädde. Affördes. (Forts.)
RÄTTEGÅNGS- ocE POLISSAKER.