gårdsmästaren Behne framställda jäfsanmärkning, föranstalta om införskaffande af Behnes prestbetyg från pastorsembetet i tyska församlingen härstädes: Häruppå tillsporde aktoranklagade Booberg, i anledning af dennes i förklaringen gjorde uppgift, att lärlingen Sandberg icke vore i lära hos Booberg anställd och aldrig varit Boobergs lärling, om Booberg icke sjelf drifver glasmästarehandtering, hyarå Booberg afgaf det svar, att han, ehuru sedan år 1845 sin egen och mästare i glasmästareyrket, icke på länge idkat denna rörelse för egen räkning, utan blott sedan fadrens död såsom verkgesäll förestode sin moders verkstad, hos hvilken sistnämnda Sandberg var anställd såsom lärling; hvaremot Booberg icke sjelf hade något folk i sin tjenst; ett förhållande, som, enligt aktors förmenande, dock icke lände Booberg till ursäkt, enär han i allt fall förestode modrens verkstad och såsom egen mästare, egt att befalla öfver arbetarne och således bordt tillse att de under oroligheterne höllo sig hemma. Sedan aktor vidare anmält, att han i kommandoexpeditionen efterhört huruvida tilltalade Gnospelius, på sätt vittnet Olander uppgifvit, lördagsaftonen blifvit häktad, och der erhållit upplysning att så icke varit förhållandet, uppläste aktor sine mot Gnospelius och öfverste Bruce skriftligen afgifne slutpåståenden, hvilka derefter till rätten öfyverlemnades och voro at följande lydelse: I afseende å hr öfversten Bruce hafva väl vittnen, polisuppsyntngsmännen Muhr, Carlsson och Spångberg, intygat, att hr öfversten lördagsaftonen den 48 Mars under då pågående oroliga uppträden iakttagit: ett uppförande och fällt yttranden, som antyda att hr öfversten, långt ifrån att, på sätt han sjelf uppgifvit, söka lugna folket och afstyra våldsamheterne, tvertom genom ord och åtbörder velat upphetsa hopens passioner och uppeggå den till ytterligare våldsamheter; äfvensom hr majoren m. m. Klercker på vittnesed berättat, att då han påföljde söndag träffat hr öfversten, denne dervid yttrat sig på ett sätt, som skulle vittna att hr öfversten deltagit i föregående aftons uppträden och äfven fällt uppeggande hotelser mot polisgevaldigern Jäderin, hvilken enligt samma yttrande borde blifva ett offer för folkets raseri; men som juveleraren Granberg, den der oafbrutet åtföljt hr öfversten under den tid, som uti förstbemälde vittnens berättelser afses, intygat att hr öfversten icke allenast derunder iakttagit ett obrottsligt förhållande, utan äfven sökt att, i hvad på honom ankommit, bidraga tilllugnets återställande, samt hr majoren Klerckers vittnesmål om hvad emellan honom och hr öfversten blifvit emellan fyra ögon afhandladt, derom icke utgör full bevisning; alltså finner jag mig icke kunna emot hr öfversten Bruce talan om ansvar föra. Deremot anser jag förre studeranden Gnospelius vara, på grund af vittnesmålen, öfvertygad att hafva söndagseftermiddag och afton dels inne på källaren Äpplet nedtagit och sönderrifvit öfverståthållareembetets för lugnets återställande utfärdade kungörelse och sålunda sökt den dermed åsyftade verkan tillintetgöra, dels sedermera uti Storkyrkobrinken uppträdt ibiand de upproriska folkhoparne och med trots bemött den der till oroligheternas dämpande uppställda militärstyrka; hvadan jag, likmätigt 35 kap. 6 , 6 kap. 2 S och 61 kap. 2 S missgerningsbalken yrkar, att Gnospelius derför måtte fällas att i ena bot straffas med 44 dagars fängelse vid vatten och bröd. Stockholm den 24 December 1848. S. de Mare. Gnospelius, häröfver hörd, bestred helt och hållet hvad aktor emot honom nu yrkat, samt anhöll att nästa rättegångsdag få inkomma med skriftlig förklaring deröfver. Slutligen begärde Schortz att ytterligare få hörde dels extra polisuppsyningsmannen Åhrman, huruvida han bland uppviglarne igenkänt Schortz, dels polisuppsyningsmannen Frid, i anledning af den stridig-. het, som skulle förefinnas emellan Frids inför öfverståthållareembetet och här vid rätten afgifne berättelser ; hvarefter rätten, sedan vederbörande fått afträda, öfverlade till följande, för dem åter inkallade afsagde Beslut. Med bifall till den af anklagade Schortz, Kahnberg, Långberg och Gnospelius gjorde anhållan, att nästa rättegångsdag få med skriftliga förklaringar bemöta åktors emot dem gjorde slutpåstående, äfvensom till Kahnbergs begäran om ytterligare vittnesförhör med operayaktmästarne Samuelsson, Johansson och Rosengren samt pigan Grip, varder af sådan anledning målet uppskjutet till nästa thorsdag den 28 i denna månad klockan tio förmiddagen, då samtlige tilltalade böra, vid enahanda påföljd som förut är stadgad, tillstädeskomma och dertill kallelse tall ef 2 afvannämnda valtmästarne samt nDigan Grip; äfvensom tilltalade Kleberg, hvilken icke heller i dag sig inställt, skall af rättens betjente ytterligare eftersökas och inkallas; hvaremot rätten icke finner skäl att bifalla Kahnbergs och Schortz utaf aktor bestridde begäran, Kahnberg om Behnes, Kjellbergs, makarne Holmqvists, vaktmästarne Rosenqvists och Sjöbergs, polisuppsyningsmännen Hagbergs och Rosenqvists, samt Schortz om polisuppsyningsmännen Ahrmans och Frids hörande, såsom i de uppgifne omständigheterne icke på saken verkande; och anser rätten i öfrigt Kahnbergs påkallan, det rätten måtte från pastorsembetet i tyska församlingen infordra vittnet Behnes prestbetyg, ei föranleda till någon åtgärd; kunnande rätten för närvarande icke bifalla Öbergssons i dag ytterligare framställde anhållan att varda på fri fot ställd. Af trädde. Affördes. (Forts.) RÄTTEGÅNGSocE POLISSAKER.