42 I lorra månaden. Då nu den Kongl. regeringen förklarar sig rörande de öfriga författningsafdelningarne och framlägger sina förändringsförslag, hetecknar den dermed de b vilkor och gränser, inom hvilka den sjelf, från dessn ståndpunkt, anser förbundsstaten kunna realiserasa och är beredd att biträda den. Den förbiser dervidlf icke att de öfriga regeringarnes förklaringar kunna göra det nödvändigt att ombilda författningsyverket i s visendtliga punkter. Så till vida som de vidare förhandlingarne skulle göra sådant nödvändigt, har den kongl. regeringen ännu att göra eders excellens uppmärksam derpå, att l d den afgifvit sina förklaringar öfver förslaget såsomk öfser ett helt, och att, i fall väsendtliga förutsättT ningar, på hvilka det hela beror, skulle blifva borttagna eller modifierade, sedermera också dess slutliga förklaringar skola förändras och reserveras. Eders excellens behagade lägga denna instruktion s! till grund för de förklaringar, som af er komma attir afgifvas i författningsfrågor, och befullmäktigar jagin er, alt meddela densamma åt presidenten i riksmi-ln nisteren. Berlin den 46 Febr. 1849. Blow. : ÖSTERRIKE. Det österrikiska kabinettets politik träder fram ; i dagen; kurirvexlingen mellan Olmiitz och St. Petersburg börjar bära frukt. s Läsaren torde erinra sig att kort efter denis nye kejsarens tronbestigning en liflig kurir-!g vexling öppnades mellan det kejserliga hoflä-1 gret i Olmätz och kabinettet i St. Petersburg, samt att ryska storfursten infann sig i Olmiitz t vid en furstekongress, som bevistades al åt-)skilliga medlemmar af stormakternas furstehus.l, Hvad som förhandlades och beslutades uti dettal; fursteråd blef nåturligtvis en hemlighet för fol-!, ken, men man trodde sig, uti det reaktionära kotteriets högstämdare ton, samt det djerfva trotsl. mot folkviljan, hvarmed kejsar Frans Josef I:s regering något sednare uppträdde, finna en sä-!, ker gradmätare, som utvisade att vid detta tillfälle något stags fördrag blifvit afslutadt,!f som tillförsäkrade den österrikiska regeringen! ett säkert ryggstöd, i händelse revolutionen, skulle vexa hennes egna krafter öfver hufvudet.j, Utvecklingen af sednare tidens politiska hän-!t delser har då och då lyftat en flik af detl; mystiska täckelse, bakom hvilket stormakter-; nas kabinetter laborerat, och en glimt af ljusl, har då belyst något parti af den konstrikt sammansatta politiska väfnaden. Så till exem-l; pel har man funnit en viss öfverensstämmelsel, mellan den vidtbekanta österrikiska noten il, tyska frågan, och det ryska kabinettets förkla-!J ring: att Ry ssland skulle anse upprättandet afl, ett tyskt kejsardöme för casus belli. Icke mindre märklig är den af Journal des Debats!, meddelade underrättelsen om österrikiska sän-l, debudets vid kongressen i Bruxelles, i ganskal, trotsig ton afgilna förklaring: att Österrikel, ämnade genast afbryta alla underhandlingar, :; derest ej de makters sändebud, som bevistadel, kongressen, på förhand förklarade 1813 årsjs Wienerfördrag såsom basis för de diplomatiska underhandlingarne, hvarvid tillades att Oster-l!, rike, och dess allierade Ryssland och Preussen, fast beslutat alt upprätthålla detta fördrag il hela dess vidd, sanit att följaktligen Osterrike ej ämnade afstå en fotsbredd land af dess italienska lydländer. Men af allt, som hittills passerat, är intet så egnadt att sprida ljus öfver Österrikes politik, som de sednaste tilldragelserna i Siebenbärgen. Redan längesedan hade Ryssland sam-. mandragit en ansenlig armå helt nära gränsen, j och det ansågs såsom alldeles otvifveiaktigt, att dess ändamål var att observera rörelserna i Ungern, samt att, när som helst, vid Österrikes första vink och begäran om understöd mot insurgenterna, vara beredd att inbryta öfver gränsen. Men österrikiska kabinettet be-: tänkte sig i det längsta, att taga detta för, österrikiska nationalkänslan så förhatliga steg., General Puchner blef dock ett lydigt verktyg att hjelpa kabinettet ur denna förlägenhet: generalen tillkallade på eget bevåg,? strid mot de instruktioner han erhållit, ryska truppernas! hjelp. Men i ilvern att finna någon lämplig. förevändning för ryssarnes inkallande hade man glömt beräkna tid och rum; Puchners krigs-!. råd hölls den 1 dennes, och om kurir genast af sändts, hade den dock att färdas öfver 30 mil, och ryssarne hade 2 å 3 dagsmarscher att göra för att framkomma till Kronstadt; detta oaktadt) inryckte samma dag 6000 man ryssar i Kronstadt, under general Engelhbardts befäl erter:; alt den föregående dageniförening med österrikiska trupper hafva slagit szeklerna. Deraf synes klart, att saken var på förhand lt uppgjord. En rysk fältjägare hade på fem dagar tiliryggalagt resan från S:t Petersburg och medfört kejsarens order till ryska befälhafvaren, general Läders, att på första vink af österrikiska befälet i Siebenbärgen ila de kejserliga till hjelp. Generalen skickade genast en stor del af sin armå till siebenbärgska gränsen och lät liktidigt en division af 16,000 man från Bessarabien inbryta i Moldau, samt öfver Leowa och Skuleni med iimarscher gå emot Siebenbör gen. Den i Moldau och Wallachiet sammanilragna ryska styrkan uppgår till 70,000 å 80, 00 man med 150 kanoner, och ej min-l:i dre än trenne arvmåkårer stå slagfärdiga att skydda galliziska gränserna. i Af alit detta synes, att den ryska interventionen är i full gång och gäller ej blott Siebenbärgen, utan äfven Gallizien. Att ryssarne uppträdt aktivt synes otvifvelaktigt, bland annat deraf, att en. mängd szekler blifvit tillfångatagna af interventionsarmten. Hela ry-l: ska styrkan i Siebenburgen uppgilves för ögon-l: blicket utgöra 20,009 man. Dessa underrättelser hafva slagit Wiens be-l folkning med häpnad; pressen är väl förstum-l: mad genom militäreensuren, men på börsen har den allmänna förskräckelsen visat sig uti, fondernas brådstörtade fall, oaktadt de förut!: oupphörligt varit i stigande. Wiener-Zei-1 tung) vältrar hela skulden till interventionen l. på general Puchner, för att rentvå regeringen i: från misstankan att hafva föranledt detta för-! hatliga s!eg. — Ministrarne hafva hållit konselj, LS AR — j j GH