42 I lorra månaden.
Då nu den Kongl. regeringen förklarar sig rörande
de öfriga författningsafdelningarne och framlägger
sina förändringsförslag, hetecknar den dermed de
b
vilkor och gränser, inom hvilka den sjelf, från dessn
ståndpunkt, anser förbundsstaten kunna realiserasa
och är beredd att biträda den. Den förbiser dervidlf
icke att de öfriga regeringarnes förklaringar kunna
göra det nödvändigt att ombilda författningsyverket i s
visendtliga punkter.
Så till vida som de vidare förhandlingarne skulle
göra sådant nödvändigt, har den kongl. regeringen
ännu att göra eders excellens uppmärksam derpå, att
l
d
den afgifvit sina förklaringar öfver förslaget såsomk
öfser ett helt, och att, i fall väsendtliga förutsätt- T
ningar, på hvilka det hela beror, skulle blifva bort-
tagna eller modifierade, sedermera också dess slut-
liga förklaringar skola förändras och reserveras.
Eders excellens behagade lägga denna instruktion s!
till grund för de förklaringar, som af er komma attir
afgifvas i författningsfrågor, och befullmäktigar jagin
er, alt meddela densamma åt presidenten i riksmi-ln
nisteren.
Berlin den 46 Febr. 1849. Blow. :
ÖSTERRIKE.
Det österrikiska kabinettets politik träder fram ;
i dagen; kurirvexlingen mellan Olmiitz och
St. Petersburg börjar bära frukt. s
Läsaren torde erinra sig att kort efter denis
nye kejsarens tronbestigning en liflig kurir-!g
vexling öppnades mellan det kejserliga hoflä-1
gret i Olmätz och kabinettet i St. Petersburg,
samt att ryska storfursten infann sig i Olmiitz t
vid en furstekongress, som bevistades al åt-)-
skilliga medlemmar af stormakternas furstehus.l,
Hvad som förhandlades och beslutades uti dettal;
fursteråd blef nåturligtvis en hemlighet för fol-!,
ken, men man trodde sig, uti det reaktionära kot-
teriets högstämdare ton, samt det djerfva trotsl.
mot folkviljan, hvarmed kejsar Frans Josef I:s
regering något sednare uppträdde, finna en sä-!,
ker gradmätare, som utvisade att vid detta
tillfälle något stags fördrag blifvit afslutadt,!f
som tillförsäkrade den österrikiska regeringen!
ett säkert ryggstöd, i händelse revolutionen,
skulle vexa hennes egna krafter öfver hufvudet.j,
Utvecklingen af sednare tidens politiska hän-!t
delser har då och då lyftat en flik af detl;
mystiska täckelse, bakom hvilket stormakter-;
nas kabinetter laborerat, och en glimt af ljusl,
har då belyst något parti af den konstrikt
sammansatta politiska väfnaden. Så till exem-l;
pel har man funnit en viss öfverensstämmelsel,
mellan den vidtbekanta österrikiska noten il,
tyska frågan, och det ryska kabinettets förkla-!J
ring: att Ry ssland skulle anse upprättandet afl,
ett tyskt kejsardöme för casus belli. Icke min-
dre märklig är den af Journal des Debats!,
meddelade underrättelsen om österrikiska sän-l,
debudets vid kongressen i Bruxelles, i ganskal,
trotsig ton afgilna förklaring: att Österrikel,
ämnade genast afbryta alla underhandlingar, :;
derest ej de makters sändebud, som bevistadel,
kongressen, på förhand förklarade 1813 årsjs
Wienerfördrag såsom basis för de diplomatiska
underhandlingarne, hvarvid tillades att Oster-l!,
rike, och dess allierade Ryssland och Preussen,
fast beslutat alt upprätthålla detta fördrag il
hela dess vidd, sanit att följaktligen Osterrike
ej ämnade afstå en fotsbredd land af dess ita-
lienska lydländer.
Men af allt, som hittills passerat, är intet
så egnadt att sprida ljus öfver Österrikes poli-
tik, som de sednaste tilldragelserna i Sieben-
bärgen. Redan längesedan hade Ryssland sam-.
mandragit en ansenlig armå helt nära gränsen, j
och det ansågs såsom alldeles otvifveiaktigt,
att dess ändamål var att observera rörelserna
i Ungern, samt att, när som helst, vid Öster-
rikes första vink och begäran om understöd
mot insurgenterna, vara beredd att inbryta öf-
ver gränsen. Men österrikiska kabinettet be-:
tänkte sig i det längsta, att taga detta för,
österrikiska nationalkänslan så förhatliga steg.,
General Puchner blef dock ett lydigt verktyg
att hjelpa kabinettet ur denna förlägenhet:
generalen tillkallade på eget bevåg,? strid mot
de instruktioner han erhållit, ryska truppernas!
hjelp. Men i ilvern att finna någon lämplig.
förevändning för ryssarnes inkallande hade man
glömt beräkna tid och rum; Puchners krigs-!.
råd hölls den 1 dennes, och om kurir genast af
sändts, hade den dock att färdas öfver 30 mil, och
ryssarne hade 2 å 3 dagsmarscher att göra för
att framkomma till Kronstadt; detta oaktadt)
inryckte samma dag 6000 man ryssar i Kron-
stadt, under general Engelhbardts befäl erter:;
alt den föregående dageniförening med öster-
rikiska trupper hafva slagit szeklerna.
Deraf synes klart, att saken var på förhand lt
uppgjord. En rysk fältjägare hade på fem da-
gar tiliryggalagt resan från S:t Petersburg och
medfört kejsarens order till ryska befälhafva-
ren, general Läders, att på första vink af ö-
sterrikiska befälet i Siebenbärgen ila de kej-
serliga till hjelp. Generalen skickade genast
en stor del af sin armå till siebenbärgska grän-
sen och lät liktidigt en division af 16,000 man
från Bessarabien inbryta i Moldau, samt öfver
Leowa och Skuleni med iimarscher gå emot
Siebenbör gen. Den i Moldau och Wallachiet
sammanilragna ryska styrkan uppgår till 70,000
å 80, 00 man med 150 kanoner, och ej min-l:i
dre än trenne arvmåkårer stå slagfärdiga att
skydda galliziska gränserna. i
Af alit detta synes, att den ryska interven-
tionen är i full gång och gäller ej blott Sie-
benbärgen, utan äfven Gallizien. Att ryssarne
uppträdt aktivt synes otvifvelaktigt, bland an-
nat deraf, att en. mängd szekler blifvit till-
fångatagna af interventionsarmten. Hela ry-l:
ska styrkan i Siebenburgen uppgilves för ögon-l:
blicket utgöra 20,009 man.
Dessa underrättelser hafva slagit Wiens be-l
folkning med häpnad; pressen är väl förstum-l:
mad genom militäreensuren, men på börsen
har den allmänna förskräckelsen visat sig uti,
fondernas brådstörtade fall, oaktadt de förut!:
oupphörligt varit i stigande. - Wiener-Zei-1
tung) vältrar hela skulden till interventionen l.
på general Puchner, för att rentvå regeringen i:
från misstankan att hafva föranledt detta för-!
hatliga s!eg. — Ministrarne hafva hållit konselj,
LS AR —
j
j
GH