mit med ett par glace-formar; men vittnet kunde
tcke erinra sig något derom.
Hyrkusken H. Butsch berättade, att han i säll-
skap med rådman Windrufva från Waxholm och
kapten Fittinghoff en dag i Jan. månad utrest till
Lyngsta och dervid ett litet stycke på andra sidan
om gästgifvaregården Norrge mött gevald. Thomason,
som i okunnighet om byarnes belägenhet kommit att
fara förbi gästgifvaregården, och dit nu återvände,
för att byta om häst. Thomasson hade haft en an-
nan person i sitt sällskap. Butsch frågade då Tho-
masson om vägen till Lyngsta, hvarvid gevaldigern
sagt, att äfven han hade ärende dit, men kommit
att fara förbi gästgifvaregården, hvarför han måste
dit återresa. Butsch hade frågat, om han skulle
helsa Arosin att Thomasson komme efter, men ge-
valdigern hade svarat att det vore detsamma. När
Butsch framkommit till Lyngsta, hade han och hans
sällskap träffat Arosin, som ämnat sig bort och bedt
dem bli qvar till följande dagen, hvartill uppgöran-
det med deras affårer väl kunde ha anstånd. Dervid
hade Arosin fått till svar, att det vore bäst att nu
bli hemma, ty gevaldigern Thomasson och en annan
person voro på vägen till Lyngsta för att träffa Aro-
sin. Arosin hade dervid blott yttrat: åh! jag kan
undra hvad de vilja mig, men någon sinnesrörelse
hade han icke visat, utan blott vändt om hem. När
sedermera Thomasson ungefär en timma derefter
inträffat och aflemnat sitt bref, hade Arosin icke vi-
sat någon förlägenhet och icke heller hade vittnet
sedermera intill sin afresa förmärkt någon ängslig
sinnesrörelse hos honom; utan hade han, som druc-
kit med sitt fremmande, snarare synts glad.
Doktor Blachets skriftliga berättelse upplästes der-
efter och innehöll, i sammanhang med hvad mundt-
ligen anfördes, hufvudsakligen att då han, i egen-
skap af läkare, i fängelset besökt Arosin, hade denne
klagat öfver oro, men sedan åderlåtning på honom
blifvit verkställd befunnit sig bättre. Doktorn hade,
då Arosin omtalat att hans i poliskammaren afgifne
berättelse vore sann, föreställt honom att om så
vore, så skulle väl detta blifva uppdagadt och att
han i sådant fall borde bemöda sig om lugn. Aro-
sin hade då yttrat, som orden fallit: Lugn är jag
aldrig, om icke möjligtvis när jag är i större säll-
skap. Stadsfiskalen de Berg upplyste, att den till-
talade yttrat detsamma i polisen. Då ordföranden
nu tillfrågade Arosin om anledningen till dessa ytt-
randen, som man måste förmoda hafva kommit af:
ett plågadt samvete, sökte denne något skrufva sitt
uttryck till doktor Blachet, och uppgaf att han väl
gjort mänga förseelser, men aldrig brott, och att han,
i missbelåtenhet med sitt yrke såsom källarmästare
och Stockholms nöjen, öfvergifvit källarrörelsen och
flyttat till landet. — Gevaldigern Thomasson, förekal-
lad, förklarade att den person han medhaft var f.d.
studeranden Svensson.
Ett bref hade i natt blifvit upphittadt af posten
utanför rådstugan och blef nu upplemnadt till rät-
ten. Det tycktes till tendensen strida mot förra
korrespondensen af samma slag, men sedan ordfö-
randen tagit kännedom om dess början återlemnades
det till stadsvaktssoldaten, som hittat det, under för-
klaring att han finge dermed göra hvad han ville,
och att rätten icke befattade sig med sådana skrif-
velser.
När förhandlingen i detta mål för i dag var slu-
tad och de närvarande lemnat sittningsrummet,
upphittades på golfvet i lilla sidorummet, der
mycket folk förut haft sin plats, ett nytt bref till
hr de Berg, hvilket denne meddelade rättens leda-
möter, som deraf hade mycken munterhet; men åhö-
rarne fingo icke kännedom derom.
— I dag skulle den Söndagsbladsredaktören Sjöberg
ådömde afbön för hr kyrkoherden Ekdahl ske i
Kämnersrättens fjerde afdelning; men Sjöberg hade,
oaktadt flera gånger sökt, icke kunnat med kallelse
anträffas, hvarföre stadsbetjenterna ålades att dagli-
gen söka honom tills han kunde anträffas och då
uppkalla honom till nästkommande måndag kl. 12.
— Då i dag målet angående den i lördags om-
nämnde, vid packartorgsreservoiren dagen förut på-
träffade kista, innehållande diverse galanterivaror,
åter förevar anmälde sig handelsexpediten Behrns
såsom ägare dertill. Han hade sistlidne onsdag så-
som resande intagit på hötel de Frankfurt, der ki-
stan samma dag blifvit bortstulen.
— Då en förbrytare, som ofta varit inställd inför
poliskammaren, dömdes till tre års allmänt arbete,
drog han en djup suck och sade liksom för sig sjelf:
pHerre Gud! då får jag inte se min goa lagman på
länge och väl (ÅA. P.) -
FA WEAR IS.RV IA TTR