Sandvall. Läsaren behagade erinra sig, att
Aftonbladet vid ett tillfälle i JE 31 af denna
tidning omförmälde, att hr R. hade uppdukat
såsom fullkomligt säkert en lögnhistoria om
huru Aftonbladet vore försåldt till hr Alm-
qvist, men mot vissa beskrifna tyranniska vil-
kor, som skulle göra, såsom Östg. Corresp. ut-
tryckte sig, hr Almqvist till en slags cell-
fånge i sin egen redaktion, en slalf under hr
L. J. Hjertas politiska knutpiska; en rätt ar-
tig belägenhet i sanning för en fri ledande
skriftställare i en fri tidning., — Uti samma
nummer af Östg. Corresp. debiterades dessu-
tom en annan osanning, rörande en L. J.
Hjertas privataffär. Utan att vidare karak-
terisera dessa smädliga utfall, såsom de hade
kunnat förtjena, yttrade sig Aftonbladet då
endast skämtande och ironiskt öfver den för-
färliga belägenhet, hvari en egare till en tid-
ning måste vara försatt under sådane vilkor,
som hr R. beskrifvit, och sade att i synner-
het hr R. borde kunna uppskatta detta, vhan, som
sjelf en gång icke var obenägen att öfvertaga
hufvudredaktörsbsfattningen i Aftonbladet, och
under det kontemplativa biträde, som han en
ptid täcktes lemna oss, utan tvifvel hade till-
fälle att på nära håll observera hvilken despo-
tism råder inom denna redaktion.
Detta yttrande grundade sig helt enkelt på
ett bref, hvari hr R. vid ett vwisst tillfälle
hade förklarat sig beredvil!lig till ett sådant
öfvertagande, mot en viss uppgifven rund
summa årligen. Men kort derefter den 10
Febr., kiste man i Östg. Corresp., att ,elter
hr I. IHjerta nu sjelf omtalar att hr Ridder-
stad ena gång höll på att köpa Aftonbladet,
medgifves det från vår sida gernar, ete. Af-
tonrbladet anmärkte då, att vi aldrig hade om-
talat att hr R. hade håkit på att köpa Af-
tonbiadet, icke heller baft oss något sådant
bekant; hvilket likväl acke hindrade sannin-
gen deraf, att hr R. hade funderat på att
köpa Aftonbladet, men att ua eken hålkit
på att köpar här icke vore tillämpligt, eme-
dan saken aldrig ens kom så långt att ett an-
bud skedde.
Såsom ett slags rättfärdigande och till styrlsa
för sin uppgift, :har Ostg. Corr. med anledning
häraf nu sednast åberopat tvenne biljetter från
L. J. Hjerta till kr Ridderstad, under sem-
maren år 1846, och derigenom förskaffat sig
tillfälle ej blott till den indigkretionen att
trycka dessa biljölter, utan ock tillika öfwer-
ösa oss med rya smädelser. äAngenting kan
bättre än allt detta ådagalägga turu det tyc-
kes gå omkring i hr R:s hufvud, så snart
fråga blir om-att bestämma ett begrepp, eller
skilja på 1ätt och orätt, ty långt ifrån att
dessa bref skulle utvisa att fbr :R. hålkit på
alt köpan Aftoribladet, kan man deraf tvärtom
se en bekräftelse på hvad vi förut hade ytt-
rat; och hvad mera är: hr RB. erkänner sjelf
(den 21 Februari), att hvarken något an-
bud varit gjordt å hans sida, -cler-att affären
ens hunnit gBg långt, att hr THjerta: framställt
några pretentioner. Det oålstadt finner hr R.
sig icke allggenerad att förklara, att affären . ..
eljest var gaeska långt avancerad,.
Vi anse.-.måhända nödigt.att återkomma till
en närmare tbelysning af denna fråga, emedan
vi icke ämnma låta Östg. Corr. oanmärkt söka
fästa i publikens föreställning, att vi här skulle
tillåtit oss ett enda ord rutöfver sanningen:
i förbigående må nu blott anmärkas, .att hr
Sand vall, hvars vitsord hr iR. åberopat, i Gö-
theborgs :-Handelstidning .ganska lämpligt till-
rättavisatvOstg. Corr. och förklarat den hafva
öfverskridit konvenansens .gräns, då den till
stöd för sina åsigter reproducerat enskilda bref
af hr L.:J. Hjerta. Hr Sandvall har ock full-
komligt riktigt och precist sagt jemt.:så myc-
ket som kunde och bordessägas om ifrågava-
rande ccl, ramligan ntt des ros lligeee ses Hå
varit på talv. Detta är urgefär hvad - vi. sjelf-
ve antyddemen skillnaden -emellan ett sådant
helt och hållet löst tal konversationsvis, .utan
att hvarken anbud å enaceller anspråk åandra
sidan i något hänseende iblifvit framställda,
och en långt avancerad .affärsunderhandling,
kan hvar. ogh en inse. (Forts. följer.)