Sandvall. Läsaren behagade erinra sig, att Aftonbladet vid ett tillfälle i JE 31 af denna tidning omförmälde, att hr R. hade uppdukat såsom fullkomligt säkert en lögnhistoria om huru Aftonbladet vore försåldt till hr Almqvist, men mot vissa beskrifna tyranniska vilkor, som skulle göra, såsom Östg. Corresp. uttryckte sig, hr Almqvist till en slags cellfånge i sin egen redaktion, en slalf under hr L. J. Hjertas politiska knutpiska; en rätt artig belägenhet i sanning för en fri ledande skriftställare i en fri tidning., — Uti samma nummer af Östg. Corresp. debiterades dessutom en annan osanning, rörande en L. J. Hjertas privataffär. Utan att vidare karakterisera dessa smädliga utfall, såsom de hade kunnat förtjena, yttrade sig Aftonbladet då endast skämtande och ironiskt öfver den förfärliga belägenhet, hvari en egare till en tidning måste vara försatt under sådane vilkor, som hr R. beskrifvit, och sade att i synnerhet hr R. borde kunna uppskatta detta, vhan, som sjelf en gång icke var obenägen att öfvertaga hufvudredaktörsbsfattningen i Aftonbladet, och under det kontemplativa biträde, som han en ptid täcktes lemna oss, utan tvifvel hade tillfälle att på nära håll observera hvilken despotism råder inom denna redaktion. Detta yttrande grundade sig helt enkelt på ett bref, hvari hr R. vid ett vwisst tillfälle hade förklarat sig beredvil!lig till ett sådant öfvertagande, mot en viss uppgifven rund summa årligen. Men kort derefter den 10 Febr., kiste man i Östg. Corresp., att ,elter hr I. IHjerta nu sjelf omtalar att hr Ridderstad ena gång höll på att köpa Aftonbladet, medgifves det från vår sida gernar, ete. Aftonrbladet anmärkte då, att vi aldrig hade omtalat att hr R. hade håkit på att köpa Aftonbiadet, icke heller baft oss något sådant bekant; hvilket likväl acke hindrade sanningen deraf, att hr R. hade funderat på att köpa Aftonbladet, men att ua eken hålkit på att köpar här icke vore tillämpligt, emedan saken aldrig ens kom så långt att ett anbud skedde. Såsom ett slags rättfärdigande och till styrlsa för sin uppgift, :har Ostg. Corr. med anledning häraf nu sednast åberopat tvenne biljetter från L. J. Hjerta till kr Ridderstad, under semmaren år 1846, och derigenom förskaffat sig tillfälle ej blott till den indigkretionen att trycka dessa biljölter, utan ock tillika öfwerösa oss med rya smädelser. äAngenting kan bättre än allt detta ådagalägga turu det tyckes gå omkring i hr R:s hufvud, så snart fråga blir om-att bestämma ett begrepp, eller skilja på 1ätt och orätt, ty långt ifrån att dessa bref skulle utvisa att fbr :R. hålkit på alt köpan Aftoribladet, kan man deraf tvärtom se en bekräftelse på hvad vi förut hade yttrat; och hvad mera är: hr RB. erkänner sjelf (den 21 Februari), att hvarken något anbud varit gjordt å hans sida, -cler-att affären ens hunnit gBg långt, att hr THjerta: framställt några pretentioner. Det oålstadt finner hr R. sig icke allggenerad att förklara, att affären . .. eljest var gaeska långt avancerad,. Vi anse.-.måhända nödigt.att återkomma till en närmare tbelysning af denna fråga, emedan vi icke ämnma låta Östg. Corr. oanmärkt söka fästa i publikens föreställning, att vi här skulle tillåtit oss ett enda ord rutöfver sanningen: i förbigående må nu blott anmärkas, .att hr Sand vall, hvars vitsord hr iR. åberopat, i Götheborgs :-Handelstidning .ganska lämpligt tillrättavisatvOstg. Corr. och förklarat den hafva öfverskridit konvenansens .gräns, då den till stöd för sina åsigter reproducerat enskilda bref af hr L.:J. Hjerta. Hr Sandvall har ock fullkomligt riktigt och precist sagt jemt.:så mycket som kunde och bordessägas om ifrågavarande ccl, ramligan ntt des ros lligeee ses Hå varit på talv. Detta är urgefär hvad vi. sjelfve antyddemen skillnaden -emellan ett sådant helt och hållet löst tal konversationsvis, .utan att hvarken anbud å enaceller anspråk åandra sidan i något hänseende iblifvit framställda, och en långt avancerad .affärsunderhandling, kan hvar. ogh en inse. (Forts. följer.)