fråga dervid jemväl uppstått, om Arosins i kongl.
poliskammaren företedda annotationsbok öfver inkom-
ster och utgifter, hvaraf skulle inhemtas, att ofvan-
berörde fenio riksdaler banko icke på något ställe
funnos aviccknade, hade gevaldigern Thomasson,
som upplis!c, att nämnde annotationsbok af notarien
Rinman frin kongl. poliskammarens magasin utqvit-
terats och numera funnes i förvar hos vaktmästaren
vid stadshushäktet, blifvit till bemälde häkte afsänd
för att till rätten upphemta omförmälde annotations-
bok, hvilken nu, efter det Thomasson återkommit,
omslagen med segelgarn, försedt med
fångvaktmästarens sigill, hvilket befanns vara obru-
tet; och förklarade stadsfiskalen de Berg, sedan för-
seglingen öppnats och han lemnats tillfälle att granska
innehållet af? ifrågavarande bok, att densamma, efter
det den i kg. poliskammaren förevisats, icke undergått
någon förindring, men anmärkte derjemte, dä Aro-
sin nu vilhöll sin förut inför öfverståthållareembetet
gjorda uppzift, att orsaken hvarföre de femtio riks-
daler banko, som han skulle hafva utgifvit till den
person som mottagit barnet, icke funnos i boken
upptagna vore den, att alla de utgifter, hvilka ej
kunde räknas till omkostnader för landtbruket, utan
borde påföras hans egen person, först vid hvarje
månads slut antecknades under rubrik diverse,, att
detta Arosins förebärande vore uppenbar osanning,
enär, enligt hvad stadsfiskalen genom bokens uppvi-
sande ådagalade, en post under dylik rubrik vore
upptagen endast för December månad, men deremot
ingen för de tvenne nästföregående månaderna,
ehuru Arosin sjelf medgifvit, att han derunder ut-
betalt penningar för barnets skötsel.
Gevaldigern Thomasson anförde derefter, att han
den 40 sistlidne Januari efter befalining infunnit sig
hos hr polismästaren och riddaren Bergman samt der
före sig funnit notarien Rinman, som skrifvit ett till
Arosin stäldt bref, hvilket sedermera blifvit af herr
polismästaren genomläst och derefter försegladt till
Thomasson öfverlemnadt; att Thomasson tillika er-
hållit befallning att utresa till Lyngsta samt, jemte
öfverbringande af berörde bref, göra sig underrättad
till hvem Arosin lemnat det försvunna barnet; att
ban till följd deraf samma dag företagit nämnde resa
och under vägen sammanträffat med kopvaerdikap-
tenen Fitinghoff och hyrkusken Butsch, hvilka jem-
väl varit stadda på väg till Lyngsta och före Tho-
masson dit anländt samt, enligt hvad han sedermera
fått veta, på förhand underrättat Arosin om Tho-
massons tillernade besök; att Thomasson vid fram-
komsten till Arosin, som varit vid fullkomligt lugn
sinnesförfattning, öfverlemnat det medförda brefyet,
efter genomlåäsande hvaraf Arosin på Thomassons
begäran att han skulle redogöra för den person, till
hvilken han lemnat ifrågavarande barn, svarat att
han derom icke kunde meddela annan upplysning,
än att det blifvit lemnadt till en för honom obekant
qvinna med hvilken han sammanträffat på Korn-
hamnstorg: att Arosin, då Thomasson föreställt ho-
nom följderna af ett dylikt förfarande, i början synts
slagen samt yttrat att det väl ej vore så farligt
och att många gjort så, men snart åter repat mod;
s amt att Thomasson, enär några vidare upplysningar
cke stodo att erhålla, tillstyrkt Arosin att resa till
staden och inställa sig i kongl. poliskammaren, för att
undvika kallelse genom Konungens befallningshafvande
hvad han der anfört, och Arosins uppgift om Borg-
ströms emot honom fattade ovilja är alldeles obe-
styrkt, finner rätten den mot Borgström gjorda jäfs-
anmärkning icke förtjena afseende, och pröfyvar för-
thy skäligt tillåta henne att, jemte öfriga af stads-
fiskalen de Berg till vittnen åberopade personer,
mot hvilka jäf icke kunnat utrönas, viltneseden af-
lägga.
Sedan härefter samtlige ofvanuppräknade, till vitt-
nen åberopade personer fått den vanliga vittneseden
allägga, beslöt rätten att uppskjuta vidare handlägg-
ningen af detta mål till måndagen den 193i denna
månad klockan nio förmiddagen, då de nu tillstädes-
varande personer åter borde sig inställa för att af-
höra justeringen af rättens denne dag förde proto-
koll, och dervid de ägde att uti sina nu afgifne be-
rättelser göra de rättelser och tillägg, hvartill de
funno sig befogade, hvarjemte rätten ville foga an-
stalt derom, att de personer, hvilkas hörande nu
ytterligare erfordrades, måtte blifva till samma tid
inkallade, som afsades.
Efter afkunnande af förestående beslut anhöll
Arosin att mot borgen varda ställd på fri fot, hvar-
emot stadsfiskalen de Berg, å sin sida, yrkade, det
rätten måtte förordna om Arosins insättande i en-
skild cell, med förbud att emoltaga besök; och blef,
i anledning häraf, efter öfverläggning, afsagdt föl-
iande i
Kämnersrätten, som tagit i behörigt öfvervaganae
den af häktade Arosin gjorda anhållan, att mot
borgen varda på fri fot ställd, pröfvar med afseende
på angifvelsens grofva beskaffenhet och de besvä-
rande omständigheter som emot Arosin under ran-
sakningen förekommit, skäligt afslå Arosins berörde
begäran; hvaremot, i anledning af stadsfiskal de
Bergs framställda yrkan, kunde rätten icke heller för
närvarande finna anledning förordna om någon än-
dring af de, i afseende å Arosins förvarande i häk-
tet, utaf vederbörande embetsmyndighet redan med-
delade föreskrifter.
Arosin återfördes till häktet och öfrige närvarande
-afträdde.
r och dag som ofvan.
På Kämnersrättens vägnar.
N. J. V. Kruse.
FÅ