fråga dervid jemväl uppstått, om Arosins i kongl. poliskammaren företedda annotationsbok öfver inkomster och utgifter, hvaraf skulle inhemtas, att ofvanberörde fenio riksdaler banko icke på något ställe funnos aviccknade, hade gevaldigern Thomasson, som upplis!c, att nämnde annotationsbok af notarien Rinman frin kongl. poliskammarens magasin utqvitterats och numera funnes i förvar hos vaktmästaren vid stadshushäktet, blifvit till bemälde häkte afsänd för att till rätten upphemta omförmälde annotationsbok, hvilken nu, efter det Thomasson återkommit, omslagen med segelgarn, försedt med fångvaktmästarens sigill, hvilket befanns vara obrutet; och förklarade stadsfiskalen de Berg, sedan förseglingen öppnats och han lemnats tillfälle att granska innehållet af? ifrågavarande bok, att densamma, efter det den i kg. poliskammaren förevisats, icke undergått någon förindring, men anmärkte derjemte, dä Arosin nu vilhöll sin förut inför öfverståthållareembetet gjorda uppzift, att orsaken hvarföre de femtio riksdaler banko, som han skulle hafva utgifvit till den person som mottagit barnet, icke funnos i boken upptagna vore den, att alla de utgifter, hvilka ej kunde räknas till omkostnader för landtbruket, utan borde påföras hans egen person, först vid hvarje månads slut antecknades under rubrik diverse,, att detta Arosins förebärande vore uppenbar osanning, enär, enligt hvad stadsfiskalen genom bokens uppvisande ådagalade, en post under dylik rubrik vore upptagen endast för December månad, men deremot ingen för de tvenne nästföregående månaderna, ehuru Arosin sjelf medgifvit, att han derunder utbetalt penningar för barnets skötsel. Gevaldigern Thomasson anförde derefter, att han den 40 sistlidne Januari efter befalining infunnit sig hos hr polismästaren och riddaren Bergman samt der före sig funnit notarien Rinman, som skrifvit ett till Arosin stäldt bref, hvilket sedermera blifvit af herr polismästaren genomläst och derefter försegladt till Thomasson öfverlemnadt; att Thomasson tillika erhållit befallning att utresa till Lyngsta samt, jemte öfverbringande af berörde bref, göra sig underrättad till hvem Arosin lemnat det försvunna barnet; att ban till följd deraf samma dag företagit nämnde resa och under vägen sammanträffat med kopvaerdikaptenen Fitinghoff och hyrkusken Butsch, hvilka jemväl varit stadda på väg till Lyngsta och före Thomasson dit anländt samt, enligt hvad han sedermera fått veta, på förhand underrättat Arosin om Thomassons tillernade besök; att Thomasson vid framkomsten till Arosin, som varit vid fullkomligt lugn sinnesförfattning, öfverlemnat det medförda brefyet, efter genomlåäsande hvaraf Arosin på Thomassons begäran att han skulle redogöra för den person, till hvilken han lemnat ifrågavarande barn, svarat att han derom icke kunde meddela annan upplysning, än att det blifvit lemnadt till en för honom obekant qvinna med hvilken han sammanträffat på Kornhamnstorg: att Arosin, då Thomasson föreställt honom följderna af ett dylikt förfarande, i början synts slagen samt yttrat att det väl ej vore så farligt och att många gjort så, men snart åter repat mod; s amt att Thomasson, enär några vidare upplysningar cke stodo att erhålla, tillstyrkt Arosin att resa till staden och inställa sig i kongl. poliskammaren, för att undvika kallelse genom Konungens befallningshafvande hvad han der anfört, och Arosins uppgift om Borgströms emot honom fattade ovilja är alldeles obestyrkt, finner rätten den mot Borgström gjorda jäfsanmärkning icke förtjena afseende, och pröfyvar förthy skäligt tillåta henne att, jemte öfriga af stadsfiskalen de Berg till vittnen åberopade personer, mot hvilka jäf icke kunnat utrönas, viltneseden aflägga. Sedan härefter samtlige ofvanuppräknade, till vittnen åberopade personer fått den vanliga vittneseden allägga, beslöt rätten att uppskjuta vidare handläggningen af detta mål till måndagen den 193i denna månad klockan nio förmiddagen, då de nu tillstädesvarande personer åter borde sig inställa för att afhöra justeringen af rättens denne dag förde protokoll, och dervid de ägde att uti sina nu afgifne berättelser göra de rättelser och tillägg, hvartill de funno sig befogade, hvarjemte rätten ville foga anstalt derom, att de personer, hvilkas hörande nu ytterligare erfordrades, måtte blifva till samma tid inkallade, som afsades. Efter afkunnande af förestående beslut anhöll Arosin att mot borgen varda ställd på fri fot, hvaremot stadsfiskalen de Berg, å sin sida, yrkade, det rätten måtte förordna om Arosins insättande i enskild cell, med förbud att emoltaga besök; och blef, i anledning häraf, efter öfverläggning, afsagdt föliande i Kämnersrätten, som tagit i behörigt öfvervaganae den af häktade Arosin gjorda anhållan, att mot borgen varda på fri fot ställd, pröfvar med afseende på angifvelsens grofva beskaffenhet och de besvärande omständigheter som emot Arosin under ransakningen förekommit, skäligt afslå Arosins berörde begäran; hvaremot, i anledning af stadsfiskal de Bergs framställda yrkan, kunde rätten icke heller för närvarande finna anledning förordna om någon ändring af de, i afseende å Arosins förvarande i häktet, utaf vederbörande embetsmyndighet redan meddelade föreskrifter. Arosin återfördes till häktet och öfrige närvarande -afträdde. r och dag som ofvan. På Kämnersrättens vägnar. N. J. V. Kruse. FÅ