af de gamla kunderna med sig, hvilket hr Lindmar
naturligtvis icke ifrån början påräknade.
Östgötha Correspondentens yttrande, att hr L. all
tid ar hr H. bemöttes med ett slags vänskapligt smil
så länge hr L. hade vapen i hand, visar en upp:
sätlig illvilja. Det kan omöjligt vara Östgötha Cor-
respondentens öfvertygelse, att Aftonbladet skull
fruktat Dagligt Allehanda. Att Aftonbladet vän-
ligt emottog dess nye förläggare och med Ait
undvek alla strider med Allehanda, äfven då de
sednare några gånger på ett icke just särdeles vac-
kert sätt förtydde Aftonbladets yttranden och be-
ställsamt skyndade att utsprida den falska historien
om dess försäljning, om hvars grundlöshet det hadd
varit lätt att i ögonblicket underrätta sig, härrörde
helt och hållet af en grannlagenhet å vår sida, just
derföre att vi insågo Allehandas svaga ställning och
icke ville gifva minsta anledning till det skriket ef-
teråt, att Aftonbladet sökt i materielt afseende skada
en tidning, som i hufvudsaken stridde för samma
politiska grundsatser. Och åt detta handlingssätt
gifver likväl nu Östgötha Correspondenten en an-
strykning af fruktan och låghet. Vi hade åtmin-
stone trott, att hvad hr Ridderstad, på grund af
personlig erfarenhet, kunde vilja tillvita Aftonbladets
förläggare, åtminstone icke beskyllning för smiak-
tighet skulle komma i fråga.
Då vi kommit att sysselsätta oss med Ö.C., kunne
vi icke förbigå det skäl, som nämnde tidning upp
gifver såsom grund för hr Ridderstads öfvertygelse
om olämpligheten att sammankalla Östgötha reform-
sällskap, för att besvara Stockholms reformsällskaps
inbjudning i afseende på frågan om en petition för
urtima riksdag. Det heter nemligen, att hr R. grun-
dat denna öfvertygelse på den fruktan, att om Öst-
götha reformsällskap s sammankallades, skulle så få
inställa sig, att hela tillställningen kunde anses så-
som komprometterande. Och derföre beslöt besty-
relsen, på hr R:s inrådan, att taga saken i sin egen
hand och svara på sällskapets vägnar; likväl med
idelmodigt erbiudande åt dem af sällskapets leda-
möter, som sådant åstundade, att få komma och
höra på bestyrelsens öfverläggning.
Detta sätt, att en fullmäktig såsom en faderlig
örmyndare oombedd öfvertager principalens beslu-
anderätt, af omsorg att icke kompromettera denne,
iv visserligen en sinnrik uppfinning; vi tvifia likväl
utt den skall accepteras i affärer i allmänhet.
Ferm INRRRSE NERE: