MUSIK. :
För någon tid sedan har ifrån musikpresser
utkommit ett häfte sånger med piano-accom
pagnement af Isidor Dannström, hvilka kalla:
Nyaste Sånger,. De äro till antalet 4. N:c
1 Eternellen är ett litet fyndigt och graciös
salongsstycke, med lekande rytm och tongån.
gar, samt tacksamt för rösten. Det åtföljes al
en variation, som på ett par ställen tager er
utbildad och öfvad sångorgan starkt nog i an-
språk, och som derföre kan begagnas att bril.
jera med i societetsnöjet. N:o 2 Skomakaren:
visa är ett stycke, hållet i buffastil, och ac.
compagneradt af ett med lif utfördt motiv
Sången sjelf är nog enformig att egentliger
kunna kallas en melodi, men har af komposi-
tören också tydligen blott varit ämnad till en
sorts deklamatorisk tonskildring. N:o 3, Tof-
feltaktiken, ehuru ett enkelt och lättfattligt
stycke, lider emedlertid någon brist på inspi-
ration; kanske är ämnet dertill skulden. N:
4, Romance och duo, för sopran och tenor, är
ett melodiöst och vackert stycke af erotiskt
innehåll och med en täck ritournelle. De tre
sednare numrorna hafva, om vi icke missmin-
na oss, gjort sin debut på Mindre teatern och
der varit ganska omtyckta.
I öfrigt röja samtliga styckena i detta häfte
en viss fraicheur cch klarhet uti ideerna,
smak och omsorg vid behandlingen, och sam-
ma hjertlighet i karakteren, som igenfinnas
i de föregående af hr D:s hand, om man ock
icke kan tillerkänna dem alldeles samma ori-
ginalitet.
— Fyrtiåtta lätta tonstycken, arrangerade
för piano. Bland denna samling igenfinnas
samla bekanta, såsom Nerdbloms Narcissenp,
Vikingasäten af Häffner, Hulda Rosa och
O yngling, om du hjerta har af Geijer. Vi-
dare åtskilliga meledier ur operorna Preciosa,
Robert, Vattendragaren etc. jemte flere folksån-
ser och dansar. För dilettanter måste detta
utan tvifvel vara en ganska välkommen gåfva, som
vid begagnandet säkert påminner om många
musikaliska njutningar såväl inom operasalon-
sen, som på enskilda soireer; och likasom Mar-
seillaisen upplifvade det förra häftet, så ger
La Parisienne, detta häfte ett visst krigshisto-
riskt värde.
— Svenska folkdunsar, arrangerade för
pianoforte af J. N. Ahlström, 2:a häftet. Man
kan icke annat än tänka och säga allt godt om
våra gamla välkända svenska polskor, hvarföre
man äfven med skäl fägnar sig åt hvarje före-
.ag, som har till ändamål en kollektion af-dem.
Hr A:s samling tyckes för det mesta hafva sitt
;emensamma ursprung i framlidne krigsrådet
Åhlströms och hr Richard Dybecks förtjenst-
ulla editioneraf svenska nationaldansar. Hvad hr
Ahlströms sednaste häfte beträffar, så förekom-
na der flera stycken, som förut varit synliga
elt för några år sedan af samma hand utgif-
vet verk; hvilket mången, som eger båda sam-
ingarna, funnit anmärkningsvärdt. Då dessa
nelodier äro allas egendom, kan man icke säga
rågot om hr Ahlströms nit att publicera dem,
nen vidkommande det som egentligen blott är
ins arbete, nemligen aceompagnementet, så
an den fördomsfrie kritikern svårligen undgå
utt anse det nästan för stereotypiskt behand-
adt. —l—