MUSIK. : För någon tid sedan har ifrån musikpresser utkommit ett häfte sånger med piano-accom pagnement af Isidor Dannström, hvilka kalla: Nyaste Sånger,. De äro till antalet 4. N:c 1 Eternellen är ett litet fyndigt och graciös salongsstycke, med lekande rytm och tongån. gar, samt tacksamt för rösten. Det åtföljes al en variation, som på ett par ställen tager er utbildad och öfvad sångorgan starkt nog i anspråk, och som derföre kan begagnas att bril. jera med i societetsnöjet. N:o 2 Skomakaren: visa är ett stycke, hållet i buffastil, och ac. compagneradt af ett med lif utfördt motiv Sången sjelf är nog enformig att egentliger kunna kallas en melodi, men har af kompositören också tydligen blott varit ämnad till en sorts deklamatorisk tonskildring. N:o 3, Toffeltaktiken, ehuru ett enkelt och lättfattligt stycke, lider emedlertid någon brist på inspiration; kanske är ämnet dertill skulden. N: 4, Romance och duo, för sopran och tenor, är ett melodiöst och vackert stycke af erotiskt innehåll och med en täck ritournelle. De tre sednare numrorna hafva, om vi icke missminna oss, gjort sin debut på Mindre teatern och der varit ganska omtyckta. I öfrigt röja samtliga styckena i detta häfte en viss fraicheur cch klarhet uti ideerna, smak och omsorg vid behandlingen, och samma hjertlighet i karakteren, som igenfinnas i de föregående af hr D:s hand, om man ock icke kan tillerkänna dem alldeles samma originalitet. — Fyrtiåtta lätta tonstycken, arrangerade för piano. Bland denna samling igenfinnas samla bekanta, såsom Nerdbloms Narcissenp, Vikingasäten af Häffner, Hulda Rosa och O yngling, om du hjerta har af Geijer. Vidare åtskilliga meledier ur operorna Preciosa, Robert, Vattendragaren etc. jemte flere folksånser och dansar. För dilettanter måste detta utan tvifvel vara en ganska välkommen gåfva, som vid begagnandet säkert påminner om många musikaliska njutningar såväl inom operasalonsen, som på enskilda soireer; och likasom Marseillaisen upplifvade det förra häftet, så ger La Parisienne, detta häfte ett visst krigshistoriskt värde. — Svenska folkdunsar, arrangerade för pianoforte af J. N. Ahlström, 2:a häftet. Man kan icke annat än tänka och säga allt godt om våra gamla välkända svenska polskor, hvarföre man äfven med skäl fägnar sig åt hvarje före.ag, som har till ändamål en kollektion af-dem. Hr A:s samling tyckes för det mesta hafva sitt ;emensamma ursprung i framlidne krigsrådet Åhlströms och hr Richard Dybecks förtjenstulla editioneraf svenska nationaldansar. Hvad hr Ahlströms sednaste häfte beträffar, så förekomna der flera stycken, som förut varit synliga elt för några år sedan af samma hand utgifvet verk; hvilket mången, som eger båda samingarna, funnit anmärkningsvärdt. Då dessa nelodier äro allas egendom, kan man icke säga rågot om hr Ahlströms nit att publicera dem, nen vidkommande det som egentligen blott är ins arbete, nemligen aceompagnementet, så an den fördomsfrie kritikern svårligen undgå utt anse det nästan för stereotypiskt behandadt. —l—