-i W. till påföljande thorsdags middag, då han begaf
I sig hem. Följande lördag var han död. — Enligt
thvad det vid den medicö legala besigtningen hållna
läkarebetyget intygar, har den skada W. vid fallet
. I erhållit, varit absolut dödande.
I — En piga, som tyenne nätter å rad hyst cn gar-
i dist, blef derför dömd att böta 6 rdr 32 sk. bko,
-Isamt dessutom på busbondens begäran skiljd från
I tjensten.
I — En del af de soldater, som stått på post vid
I garnisonssjukhuset den natt stölden skedde hos hr
doktor Riman, som der är boende, voro i går till
förhör reqvirerade, men hade ingenting sig om hän-
delsen bekant.
— En lång och noggrann ransakning hölls åter
i går angående de hos handlanden Hofgren m. fl.
-iskedda stölderna, hvarvid åtskilliga — för de ankla-
gade — bindande omständigheter åter kommo i da-
igen. Bland annat blef kroncarbetskarlen Sundström
Tförvunnen att hafva stulit plånboken ur fickan på
en vaktmästare och derur borttagit två sedlar å 40
rdr bko hvardera. Vidstölden hos hr Hoferen hade
Itjufvarne gvarglömt ej mindre än 8 stycken dyrkar
Voch en spansk rör, som naturligtvis nu ingen af dem
ville kännas vid. (Dagbl.)
. — En arbetskar!, som var tilltalad att hafva öfver-
fallit och slagit en annan, svarade härpå: Nej, det
är osannt. Vi kifvades begge två; men för det me-
sta munhöggs vi, — Jaså, sade polismästaren,
det är således med mun, som du gifvit din mot-
part den der skräman på näsan ? — Nej, det var
Imed den här, det, svarade den tilltalade, visande
Iknytnäfven. — Som den sednare emedlertid påstod,
att han af kamraten först blifvit öfverfallen, och
Itill bestyrkande deraf erbjöd sig anskaffa vittnen,
uppskjöts målet.
) — Stenhuggaren Fredriksson hade till kämnersrätten
TJuttagit stämning å löjtnanten Westfelt och polisupp-
Isyningsmannen Koptz, med påstående om ansvar för
den skymf de skulle hafva tillfogat honom då de in-
funnit sig uti Rörstrands hage, der Fredriksson va-
drit sysselsa it med stenhuggeriarb ete, och verkställt
visitation bland hans saker, uppgifvande sig der söka
Istenhuggeriverktyg, som från löjtnant Westfelt blif-
vit stulna å Hufvudsta egor, samt, då de der in-
igenting orättfånget funno, tagit Fredriksson, mot
hans vilja, och medfört honom först till Rörstrands
Iporslinsbruk och sedan till hans boning vid Rör-
strandsgatan, der de äfven anställt visitation, allt
utan att de funnit något misstänkt eller han på rin-
gaste sätt varit skyldig. I går förevar saken inför
kämnersrättens 4:sta afdelning och hade Fredriksson
och Koptz inställt sig, men Westfelt var icke till-
städer. Sedan stämvingsmemorialet var uppläs
Fredriksson framställa sin berättelse om förloppet,
och innehöll denna hufvudsakligen, att de anklagade
infunnit sig äå nämnde hage, der anställt visitation,
och då ingenting misstänkt upptäcktes, befallt ho-
nom medfölja först till Rörstrand och sedan till Fre-
drikssons bostad vid Rörstrandsgatan, der de äfven
anställt efterforskningar i vedboden, boringsrum, kök
och vinden. Något våld hade de icke användt, utan
hade Fredriksson, efter att i början hafva nekat
medfölja, på deras förnyade tillsägelser sjelf satt sig
i slädan kos Koptz. — Ordföranden underrättade nu
Fredriksson, att förloppet icke varit så illa som
stämningsansökningen utmälat det, och hemställde
till honom om han icke ville nedlägga målet: men
j härtill nekade han och ville fortsätta sina enden.
När nu derefter Koptz fick afgifva sin berättelse, sä
hade naturligtvis han alldeles ingenting orätt gjort.
Om stölden hade anmälan inkemmit till poliskam-
maren från en vid namn Älander, som är hr West-
felts tillsyningsman vid arbetet å Hufvudsta skog;
polismästaren Bergman hade gifvit ordres cm utresan
till Hufyudsta, för att anställa efterforskning och
derifrån, hvarest Westfelt och Ålender tr frats, hade
han, i sällskap med dem och en annan polisbetient,
begifvit sig till Rörstrands hege, för att cfitorhöra
serna hos Fredriksson, hvilken misstänktes på den
grund, att kan öfvergifvit hr Westfelts arbete vid
Hufvudsta. utan att återlomna de verktyg han der
varit ombetrodd; på Fredrikssons fråga till hr West-
felt, hvarföre löjtnanten komme med polisbetiening.
hade Eop:z svarat, att löjtna inten genom ett bref
biifvit underrättad att Fre om
vid Rörstrand hade låtit c
tygen och u na löjtnentens
hade då sjelf bedt dem se efter bland hans
och när Ailander i de öfrigas närvaro anställt un-
der ning och icke funnit något som tillhörde hr
Westfelt, hade Fredriksson sjell frågat om de icke
ville äfven i hans hem a ökning. Koptz
hade dertis! svarat, att för Fredrikssons ogen säker-
hets skull vore det bäst att de det gjorde, och Fre-
driksson hade då ställt sig på meden af Koptz släde.
Vid Rörstrand hade man under färden stannat och
efterforskningar hos smederna skett, hvarvid blifvit
upplyst, att åe väl smidt om stenbuggareverktyg åt
Fredriksson, men dessa hade varit hans egna. (Fre-
i te, att Rörstrandssmederna i flera år
bruk stilla sådant arbete hos honom.) När
man ankommit till Fredrikssons bostad, hade Fre-
driksson bedt dem stiga in och de hade då gått ge-
necm köket utaa att se sig omkring cch inne i bo-
ningsrummet hade de blow tittat litet; men rört nå-
got, det hade de icke gjort, och på vinden hade äe
alldeles icke varit. I vedboden hade Frediiksson
sjelf bedt dem se efter bland hans gamla jernskräp
och hade till och med haft artigheten öppna dörren
för dem, samt när allt var slut, hade han bjudit in
dem på en krog och trakterat dem för skjutsen. —
Fredriksson måste visst tyckt, att Koptz berättelse
var något munter; ty han kunde synbarligen med
möda akta sig att utbrista i löje; han förklarade
den emedlertid osann. sade att visitationen skett
både i köket och på vinden, att vedboddörren varit
olåst och att Kopiz med befallningar tvangit honom
både till det ena och andra samt kallat honom tjuf.
Härom isnehöll likväl stämningen ingenting och
ordförander förklarade, att icke ett ord utom dess
innehåll får pröfvas. Målet uppskjöts för inkallande
af löjtnant Westfelt och den andre polisuppsynings-
mannen. — Möjligen kunde detta mil bli en var-
ning för polisbetjeningen, att med något mera hu-
manitet och förstånd gå till väga vid efterforsknin-
gar, så att icke den oskyldiges hemfrid blir störd
eller hars namn behäftadt med cen skugga af miss-
tankar, hvilket alltid en misslyckad visitation måste
medföra.
— I anledning af ett slagsmål på Saltängen i
Norrköping, hvarvid lifsfarliga vapen användts, hölls
förhör med tre personer, en snickaregesäll Wenner-
mark, en kronoarbetskarl Welin och en iredje, som
än kallade sig Holmgren, än Hägerbeck, förut för
stöld straffad. Det befanns dervid, att det icke cn-
dast varit dessa personer, som gjort flera rån i Wad-
stenatralkten, utan äfven att de gjort inbrottet uti
Häradshammars kyrka och silfverstölden derstädes.
Stadsfiskalen afreste. till Söderköping, i anledn