Article Image
rit midt a laäangeisegollvet lastsmidd. BLANDADE ÄMNEN: PEKORAL-BLOMSTER. Det är en af ålder bekant sak, att svenskarne hafva mycket tycke för Devuemangspoesi. Ej blott inom svenska akademien, hvilken synes ämnad till en rök-anstalt quand meme ; men äfven utom denna vitterhetens sköna areopag, blomstra hofskalder, mer eller mindre lyckliga och belönta, men alltid välmenande. Nyligen har en sådan, N. P. Bäckman, framträdt i publiken med Poetiska Försök, hvilka ur sistnämnda synpunkt, eller välmeningens, kunna räknas till de berömligaste, likasom de i afseende på rim och reson kunna mäta sig med hvad som helst inom den peculiära genre de tillhöra. Hr Bäckman rangerar sig, hvad språket vidkommer, ungefär midt emellan Seseman och Haquin Bager; men till ämnets sjelfva innehåll tager han ofta sin flygt vid sidan af svenska akademien. Första stycket bland hans poetiska försök kallas Mars månad 1844, det märkvärdiga årets. Skalden kommer här, sedan han först besjungit Konungen, Drottningen och Kronprinsen, till de öfriga medlemmarne af konungahuset, och qväder: Hell dig, hertig Gustaf, som nu på böljan vaggar, kom lyckligt i land, att skeppet intet strandar, bli som Gustafverne i norden, det bästa sättet är vid religionen. Må din spira och din staf bli stark som Moses var, när han på helleberget slog och med sitt folk utur Egypten drog. Hell dig hertig Oscar ock, du på hafvet vandrar. Bevare Gud de prinsar dock, Som gå i öinings-excercisen med hvarandra. Bevare Gud dem för stormigt väder, att prinsarne lyckligt må komma hem till sina fäder. Hell också hertig Nicolaus, må du bli stor, bli kejsar August, alt styra med rätt och sanning land och folk och blifva himlens tolk., Hvad poeten menat i sin sista strof är väl litet underligt; men man torde få antaga, att han ämnat Sverige för framtiden till ett påfvedöme, hvari hertig Nicolaus skulle sitta såsom på en gång furste och prest. Slutet af skildringen på Mars månad 1844 är det mest specifika man kan läsa: I Stockholm är nu glädje högt upp i taket med baler, illumination, fyrverkeri, allt för den goda saken. Der allt med sanning, och så rätt, man fröjdar sig på bästa sätt att förljufva vår älskade Konungs dagar. Hans kröning är med guld — men också med myrten, också lager. Kan Svea folk ock kransar bind, uti en ring till konung Oscars ära, att fridens hälsning bära. Han vill oss alla göra godt, båd hög och låg har fått sin lott, det fabrikanter, gesäller och sjömänner, det var fattighusmadamer och mången, som jag icke känner. Det var Kongl. operans arbetare också, och den på stat fick ock en tår; men loge-vaktmästare äro ock ej gömda, fastän de blefvo bortglömda. Allvarsamt taladt, äro säkert de kunglige lika litet smickrade som gagnade af de devuerade rökoffren till deras ära, antingen dessa uppsändas på hr B:s språk, eller på någon annans; men den läsande och köpande publiken torde verkligen vara mera road af att giva ut sina skillingar för pekoralier af detta öppna, äkta och ärliga slag, än för de mera hyfsade och bättre städade rimsniderier till hofycets ära, hvarpå högre kapaciteter stundom bjuda, och det med vida mer anspråk, utan mera egentligt innehåll, än hr Bäckmans. — VATTENSKRÄCK GENOM BEIT AF EN KALF. I den lilla staden Fishguard fanns för fyra månader sedan en galen hund, hvilken bet åtskilliga djur i staden och trakten, bland andra en kalf, tillhörig hrr Meylen, egare af Commercial Inn i Fishguard. Kort efteråt tycktes kalfven behäftad med åtskilliga ovanliga nycker; derunder bet han ganska häftigt en stalldräng, som skulle gifva honom mjöldrick. Den bitne hette William Pouk, var 35 år gammal och hade förut varit matros. Bettet träffade ett par fingrar. Han hade likväl föga ondt deraf och fortfor äfven att vara frisk, ända till söndagen den 28 Januari, då han fick afsky först för mat och sedan för dryck. Om måndagen ökades denna afsky, och läkarehjelp anlitades. På tisdagsmorgonen var sjukdomens rysliga art otvifvelaktig. Patienten besöktes af ortens läkare d:r Wathen, som sedan tillkallade tre andra läkare; men hvilka fåfängt bemödade sig att rädda patienten. Anfallen återkommo mer och mer talrikt och våldsamt, till dess att döden ändtligen befriade honom på onsdagsafton. Om fredagen hölls besigtning öfver liket af coronern James Bowen, och efter en ganska lång undersökning förklarades dödsorsaken hafva varit vattenskräck. onde ss: joker sto AROR

22 februari 1849, sida 4

Thumbnail