rit midt a laäangeisegollvet lastsmidd.
BLANDADE ÄMNEN:
PEKORAL-BLOMSTER. Det är en af ålder be-
kant sak, att svenskarne hafva mycket tycke för
Devuemangspoesi. Ej blott inom svenska akademi-
en, hvilken synes ämnad till en rök-anstalt quand
meme ; men äfven utom denna vitterhetens sköna
areopag, blomstra hofskalder, mer eller mindre lyck-
liga och belönta, men alltid välmenande. Nyligen
har en sådan, N. P. Bäckman, framträdt i publi-
ken med Poetiska Försök, hvilka ur sistnämnda
synpunkt, eller välmeningens, kunna räknas till de
berömligaste, likasom de i afseende på rim och re-
son kunna mäta sig med hvad som helst inom den pe-
culiära genre de tillhöra. Hr Bäckman rangerar sig,
hvad språket vidkommer, ungefär midt emellan Se-
seman och Haquin Bager; men till ämnets sjelfva
innehåll tager han ofta sin flygt vid sidan af sven-
ska akademien. Första stycket bland hans poetiska
försök kallas Mars månad 1844, det märkvär-
diga årets. Skalden kommer här, sedan han först
besjungit Konungen, Drottningen och Kronprinsen,
till de öfriga medlemmarne af konungahuset, och
qväder:
Hell dig, hertig Gustaf, som nu på böljan vaggar,
kom lyckligt i land, att skeppet intet strandar,
bli som Gustafverne i norden,
det bästa sättet är vid religionen.
Må din spira och din staf
bli stark som Moses var,
när han på helleberget slog
och med sitt folk utur Egypten drog.
Hell dig hertig Oscar ock,
du på hafvet vandrar.
Bevare Gud de prinsar dock,
Som gå i öinings-excercisen med hvarandra.
Bevare Gud dem för stormigt väder,
att prinsarne lyckligt må komma hem till sina fäder.
Hell också hertig Nicolaus,
må du bli stor, bli kejsar August,
alt styra med rätt och sanning land och folk
och blifva himlens tolk.,
Hvad poeten menat i sin sista strof är väl litet
underligt; men man torde få antaga, att han ämnat
Sverige för framtiden till ett påfvedöme, hvari her-
tig Nicolaus skulle sitta såsom på en gång furste
och prest. Slutet af skildringen på Mars månad
1844 är det mest specifika man kan läsa:
I Stockholm är nu glädje högt upp i taket
med baler, illumination, fyrverkeri,
allt för den goda saken.
Der allt med sanning, och så rätt,
man fröjdar sig på bästa sätt
att förljufva vår älskade Konungs dagar.
Hans kröning är med guld — men också
med myrten, också lager.
Kan Svea folk ock kransar bind,
uti en ring
till konung Oscars ära,
att fridens hälsning bära.
Han vill oss alla göra godt,
båd hög och låg har fått sin lott,
det fabrikanter, gesäller och sjömänner,
det var fattighusmadamer och mången,
som jag icke känner.
Det var Kongl. operans arbetare också,
och den på stat fick ock en tår;
men loge-vaktmästare äro ock ej gömda,
fastän de blefvo bortglömda.
Allvarsamt taladt, äro säkert de kunglige lika
litet smickrade som gagnade af de devuerade rök-
offren till deras ära, antingen dessa uppsändas på
hr B:s språk, eller på någon annans; men den lä-
sande och köpande publiken torde verkligen vara
mera road af att giva ut sina skillingar för peko-
ralier af detta öppna, äkta och ärliga slag, än för
de mera hyfsade och bättre städade rimsniderier till
hofycets ära, hvarpå högre kapaciteter stundom bjuda,
och det med vida mer anspråk, utan mera egentligt
innehåll, än hr Bäckmans.
— VATTENSKRÄCK GENOM BEIT AF EN KALF.
I den lilla staden Fishguard fanns för fyra måna-
der sedan en galen hund, hvilken bet åtskilliga djur
i staden och trakten, bland andra en kalf, tillhörig
hrr Meylen, egare af Commercial Inn i Fishguard.
Kort efteråt tycktes kalfven behäftad med åtskilliga
ovanliga nycker; derunder bet han ganska häftigt
en stalldräng, som skulle gifva honom mjöldrick.
Den bitne hette William Pouk, var 35 år gammal
och hade förut varit matros. Bettet träffade ett par
fingrar. Han hade likväl föga ondt deraf och fort-
for äfven att vara frisk, ända till söndagen den 28
Januari, då han fick afsky först för mat och sedan
för dryck. Om måndagen ökades denna afsky, och
läkarehjelp anlitades. På tisdagsmorgonen var sjuk-
domens rysliga art otvifvelaktig. Patienten besöktes
af ortens läkare d:r Wathen, som sedan tillkallade
tre andra läkare; men hvilka fåfängt bemödade sig
att rädda patienten. Anfallen återkommo mer och
mer talrikt och våldsamt, till dess att döden ändt-
ligen befriade honom på onsdagsafton. Om fredagen
hölls besigtning öfver liket af coronern James Bo-
wen, och efter en ganska lång undersökning förkla-
rades dödsorsaken hafva varit vattenskräck.
onde ss: joker sto AROR