— Intendenten vid vetenskapsakademien för de Helmintologiska och Malacologiska samlingarne, professorn mag. S. Loven kommer alt! i nästa månad öppna en serie af populära föredag i Zoologi och Geologi. — Till nästk. lördag annonserar hr Sack er musikalisk soire, hvarpå vi taga oss friheten att fästa våra läsares uppmärksamhet. Hr Sack har, under den följd af år han vistats i hufvudstaden, lyckats förvärfva sig en betydande publik och förtjenar äfven de sympathier han väckt. Ifans repertoir upptager åtskilliga saker af intresse, hvaribland ock en konsert a! Romberg; såsom en musikalisk märkvärdighet förekommer dessutom en symfoni för endast stränginstrumenter från Mendelsohns ungdomstid, hvarjesute programmet äfven upptager åtskilliga a sångnummer, sjungne af flera bland våra bästa artister. — Skådespelet Fritänkarne i Geneve återgafs i går på kongl. teatern och förekommer der äfven i morgon, då en ung hr Ringqvist debuterar i Ponatiens roll, som förut innehafts af hr Sund rg. Vid gård representationen var huset emligen glest besatt; det i flera hänseenden utmärkta stycket förtjenar dock att något mera uppmärks: is från allmänhetens sida. Man kan knappt få skåda något vackrare än igenkänningsscenen mellan Servet och Idelette, eller uppt i Calvins rum, då han insomnar och Idelette smyger fram för att bemäktiga sig de papper som skola störta hans fiende, hennes första make ... Framför allt är mötet i fängelset mellan far och son (Servet och Donatien) af skön och gripande effekt. Der stå de, ansigie emot ansigte, dessa två män som älska utan att känna hvarandra, men som af ödet äro dömda till hvarandras fiender och förgörare; den ene ung, lycklig, i lifvets skönaste blomma, den andre nedslagen, hopplös, utledsen på verlden. Donatien söker stärka sitt mod till den förestående striden med den föreställningen att han har Gud och rättvisan på sin sida och tillbakavisar sin motståndare såsom en nedrig och gudlös menniska. Men vet du — invänder den snillrike skeptikern Servet — vet du hvem af oss som förfäktar en tvis sak?... Förbanna mig, om du anser ett brott att jag älskat menskligheten; ia, ty det är i kärlekens, i mensklighetens namn jag bekämpat din mästare. Han sade: menniskan är icke fri; hennes öde är på förhand bestämdt. Detta bestred jag, ty menniskan är fri: och de, som slå henne i bojor, som böja benne i stoftet under elände och förtryck, de äro inga apostlar, de äro den Eviges fiender. Herr Almlöf, som första gången pjesen uppfördes var något svag (sannolikt efter sin sjukdom) gjorde nu mästerskapet af sin talang gällande, och förträffligheten af hans spel vann allmänt erkännande. Fru Westerdahl deremot tyckes ännu icke hafva fullt tänkt sig in i Idelettes energiska karakter. Fru Strandberg är ganska int sgande såsom Agnelle, och herr Nygrenee å den elegantaste pfritänkare man vill s ) Vi hafva haft tillfälle att ur manuskriptet till pjesen lina (dessa ord. ———-LLKN—