— Intendenten vid vetenskapsakademien för
de Helmintologiska och Malacologiska samlin-
garne, professorn mag. S. Loven kommer alt!
i nästa månad öppna en serie af populära fö-
redag i Zoologi och Geologi.
— Till nästk. lördag annonserar hr Sack er
musikalisk soire, hvarpå vi taga oss friheten att
fästa våra läsares uppmärksamhet. Hr Sack
har, under den följd af år han vistats i hufvud-
staden, lyckats förvärfva sig en betydande pu-
blik och förtjenar äfven de sympathier han
väckt. Ifans repertoir upptager åtskilliga sa-
ker af intresse, hvaribland ock en konsert a!
Romberg; såsom en musikalisk märkvärdighet
förekommer dessutom en symfoni för endast
stränginstrumenter från Mendelsohns ungdoms-
tid, hvarjesute programmet äfven upptager åt-
skilliga a sångnummer, sjungne af flera
bland våra bästa artister.
— Skådespelet Fritänkarne i Geneve åter-
gafs i går på kongl. teatern och förekommer
der äfven i morgon, då en ung hr Ringqvist
debuterar i Ponatiens roll, som förut innehafts
af hr Sund rg.
Vid gård representationen var huset em-
ligen glest besatt; det i flera hänseenden ut-
märkta stycket förtjenar dock att något mera
uppmärks: is från allmänhetens sida. Man
kan knappt få skåda något vackrare än igen-
känningsscenen mellan Servet och Idelette, el-
ler uppt i Calvins rum, då han insomnar
och Idelette smyger fram för att bemäktiga
sig de papper som skola störta hans fiende,
hennes första make ... Framför allt är mötet
i fängelset mellan far och son (Servet och Do-
natien) af skön och gripande effekt. Der stå
de, ansigie emot ansigte, dessa två män som
älska utan att känna hvarandra, men som af
ödet äro dömda till hvarandras fiender och
förgörare; den ene ung, lycklig, i lifvets skö-
naste blomma, den andre nedslagen, hopplös,
utledsen på verlden. Donatien söker stärka
sitt mod till den förestående striden med den
föreställningen att han har Gud och rättvisan
på sin sida och tillbakavisar sin motstån-
dare såsom en nedrig och gudlös menniska.
Men vet du — invänder den snillrike skepti-
kern Servet — vet du hvem af oss som för-
fäktar en tvis sak?... Förbanna mig, om
du anser ett brott att jag älskat mensk-
ligheten; ia, ty det är i kärlekens, i mensk-
lighetens namn jag bekämpat din mästare. Han
sade: menniskan är icke fri; hennes öde är på
förhand bestämdt. Detta bestred jag, ty men-
niskan är fri: och de, som slå henne i bojor,
som böja benne i stoftet under elände och
förtryck, de äro inga apostlar, de äro den Evi-
ges fiender.
Herr Almlöf, som första gången pjesen upp-
fördes var något svag (sannolikt efter sin sjuk-
dom) gjorde nu mästerskapet af sin talang gäl-
lande, och förträffligheten af hans spel vann
allmänt erkännande. Fru Westerdahl deremot
tyckes ännu icke hafva fullt tänkt sig in i
Idelettes energiska karakter. Fru Strandberg
är ganska int sgande såsom Agnelle, och herr
Nygren- ee å den elegantaste pfritänkare
man vill s
) Vi hafva haft tillfälle att ur manuskriptet till
pjesen lina (dessa ord. -
———-LLKN—