Frågan vore nu huruvida, under de omständigheter på hvilka han nyss hänvisat, det vore rådligt att taga bort de tvångsmedel som den sednaste parlamentsakten lemnat i styrelsens hand, och äfventyra ett upprepande af samma slags händelser som det förra årets. Han medgaf att detta till stor del måste vara en opionssak, emedan han ej kunde säga att fara för uppror i detta ögonblick vore öfverhängande eller flagrant,. Men ministrarnas omdöme stödde sig på de omsorgsfullaste underrättelser af samma slag som dem, hvilka han framställt för huset(!!) och ehuru dessa underrättelser ej här kunde framläggas emedan de voro af en confidentiel karakter (rop från en irländsk ledamot: spionrapporter!) så hade ministrarna kommit till den oemotståndliga slutsatsen att de måste anbefalla huset aktens fortsättande. Herr John OConnel motsatte sig ministerns förslag. Sedan sex månader kunde ingen i Irland hålla några möte mn, vare sig af hvad slag som helst, utan att först gå med hatten i hand till lordlöjtnanten och fråga honom om lof samt underkasta sig hans pröfning, om föremålet för rådplägningen vore nyttigt eller ej. Ian måste bestrida ministerns begäran, emedan friland icke på det sista halfåret hade visat något tecken till olydnad. Huru stod väl ministrarnas sak, då de behöfde producera ett bref från en amerikansk tidning till stöd för sina uppgifter? Man hade vidare användt såsom skäl, att habeascorpusakten redan förut ofta varit suspenderad. Ja utan tvilvel; och tal. ville gå längre; det finnes knappt något slag af våld eller stränghet, som ej. blifvit användt mot Irland under de sednaste 9 åren; men aldrig tillförne, äfven under hettan af ett verkligt krig, hade man så försökt kränka de konstitutionella rättigheterna som nu. Ministern hade sjelf medgifvit att någon fara nuej vore för handen, men ville ändå hafva en godtycklig makt för att slippa besväret att möjligen behöfvya komma tillbaka till parlamentet. Eu sådan makt vore onekligen vig att hafva för regeringen och lordlöjtnanten, för att slippa redogöra inför pariamentet, men konstitutionen antog vissa sådana små besvärligheter såsom helsosamma band på en minister. Tal. sysselsatte sig vidare med att ådagalägga huru ministern hade missbrukat det ofvannämnda brefvet från den amerikanska tidningen, som icke en gång hade blifvit uppläst till slutet, hvilket skulle hafya ledt till en annan uppfattning. I sjelfva verket syntes regeringens syftning icke vara att upphielpa Irland, utan att aldeles krossa den allmänna andan derstädes. Icke ett steg hade regeringen tagit, icke föreslagit en enda åtgärd; för att återupprätta denna fallna nation. — Tal. uppräknade ock åtskilliga facta till bevis derpå, att lordlöjtnanten icke alltid hade handlat med den mildhet, som ministern här lofordat. En total förvrängning låg uti den målning man gjort af klubbarnes allmänna spridning. På landet funnos alls inga sådana; och i städerna voro de inskränkta till den lägsta befolkningen, utan sammanhang eller ledning. Frågan vore nu, om hela Irlands befolkning skall ställas utom lagen derföre att några få personer inlåtit sig i upproriska stämplingar och icke visat ånger när de blifvit ertappade. Man åberopade äfven, att tänkesätten emot England icke förbättrat sig. Han hade likväl ännu aldrig hört, att det budet: älska edra fiender, kunde tydas så vidsträckt, att ett helt undertryckt folk vore skyldigt att älska och beundra en beherrskare, som det icke hade att tacka för en enda välgerning. Låt regeringen först visa, att den på något sätt gjort sig värdig af Irlands tillgifvenhet. Man hade lofvat att utsträcka valrätten, men detta hade aldrig skett; lika litet hade man hållit sina löften att utsträcka till Irland flera andra rättigheter, som engelska folket åtnjuter. Deremot hade man flitigt utspridt falska underrättelser om nya upprorsförsök. Såsom exempel anförde han, att då några sysslolösa pojkar träffats på en plats, kallad: öknen, hade en rapport ingått, att 2 å 3000 män der varit samlade. Soldater utskickades då och fångade en mäktig styrka af 413 män och pojkar tillsammans. Denna förskräckliga rebellhop skickades in till Clonmel, inför den förnärmade rättvisans skrank; men efter hållen undersökning fingo de alla gå sin väg. Tal. återkallade nu i minnet undersökningarne angående den sista insurrektionen, dervid åklagaremakten hade gjort de största ansträngningar för att samla alla möjliga omständigheter, som kunde framställa denna i den mörkaste dager och ställa de stora mötena i sammanhang dermed. Likväl hade det visat sig, att mötena och deras föremål varit fullkomligt lagliga, hvarföre den politiska associationen också fåt fortsätta sina sammankomster hvarje vecka, under sjelfva den tid undersökningen räckte; och likväl ville man nu bryta ned konstitutionen. Irländska folket håller på att gå under, samt är splittradt i i mångfaldiga partier och faktioner. Engelska regeringen ser väl detta, och vet att den har intet at frukta. . Deraf kommer dess dristighet att säga: De! är icke värdt att J söken få en förtryckande parla: mentsakt upphäfd, emedan det är vår vilja, och a intet annat skäl skola vi taga bort edra friheter Den tid skall likväl komma, då engelsmännen skole bittert ångra detta uppförande. Irland är nu så fy siskt nedtryckt, att endast förtviflan, ytterlig förtvif lan utgör den rådande känslan derstädes; och de är icke möjligt att alla rättigheter skola kunna til den grad förtrampas och våldföras, som man nu för söker, utan att en Nemesis slutligen skall infinne sig. Ministern hade förgätit, att medlemmarne a repealföreningen i tal efter tal och i alla sina hand lingar hade afrådt och fördömt användandet af der fysiska styrkan och uppmanat till undvikande af all: våldsamma åtgärder; och likväl var det denna för ening som ministrarne nu ville förmå underhuse att proskribera, endast emedan lord Clarendon an såg unionsaktens upphäfvande omöjligt. Hr OConnel klandrade också Lord Clarendoi mycket, för det han icke i tid mött den upprorisk: anden. Men olyckligtvis låg regeringens hemlighe just uti att åstadkomma splittring bland folket. Ha jemförde ock detta tillfälle med ett annat, då Ha beas-corpus-akten blifvit upphäfd, neml. år 4805. Di var landet i ett brinnande krig med Napoleon; och dei egentliga omständigheten som då anfördes till skä för tvångsåtgärden hade varit, att de missnöjde Irland underhöllo kommunikation med fienden. Ick dass mindre hade den ryktbare Fox den tiden i de yttersta opponerat sig emot förslaget och sagt, at ministrarna under hela kedjan af sin fiendskap mo friheten och Englands konstitution, aldrig yttrat nå got så vådligt eller oroande, samt att det aldrig ä skäl att bekläda någon med en godtycklig makt hans karakter må vara huru ren som helst; emedar 4 ÄR NE NA NE