Vill ni tala vid geheimerådet von Dittmar? frågade
han.
Jal svarade budet.
Följ mig dål
Främlingen tycktes tveka.
Följ mig, jag skall föra er till geheimerådet.
De voro knappast inkomne i salen, innan Dittmar, ty
det var han, afkastade kappan och frågade:
Hvad vill ni?
vÄr herrn geheimerådet von Dittmar sjelf ?
,Ja visstl svarade denne otåligt.
Mannen ref sig i hufvudet.
Ursäkta, herre! men jag måste vara säker på mir
sak ... är det verkeligen herr geheimerådet ?)
vAtt jag det är, derom kan ni vara öfvertygad. Mer
nu är det min tur att fråga. Hvem är ni? Hvarifrår
kommer ni?,
Det bör herr geheimerådet kunna gissa !
Kommer ni från Skåne?
Jan.
Har ni bref?, S :
,Det är som jag tänkte, här har något bedrägeri äg
rump.
,Hvad menar ni? Bedrägeri?
I Skåne var det en viss person som lofvade mig en
dryg summa penningar, om jag ville föra ett brefpaket mec
mig. Jag befalldes att precis -på slaget 12 denna natt gi
förbi denna port och hvissla Stenbockens Narvamarsch
Dervid skulle en person komma ut och fråga: Wohin geh
der Weg? hvarpå jag skulle svara: Nach Ehre und Ruhm
och. densamme skulle införa mig till geheimerådet. Oc!
så börjades det verkeligen. När jag på tolfslaget infam
mig, kom en ung herre här från porten och hviskade
Wohin geht der Weg? hvarpå jag svarade: Nach Ehr
und Rubm. Hör min vän!... sade den unga herrn..
geheimerådet är förhindrad att genast se er. Gif mig bref
paketet och återkom hit om tre timmar. Och enligt denn:
kallelse är jag här. Se så, herre, nu är min bikt slut,
Dittmar anade förhållandet och hade stor möda at!
dölja sin oro, sin vrede, -
Vänta ! sade han. Jag skall straxt återkomma,,