set, hvåraf ivå oberoende ledämöter ialade ända til
400 gånger. Det större interesse som egnas allmän.
na angelägenheterna och den tilltagande makten, sam
utvidgningen af underhusets behörighet, göra all
dessa diskussioner nödvändiga. Arfven uppskof må.
ste icke alltid anses såsom otillåtna vapen i de par-
lamentariska striderna, emedan derigenom ofta de
allmänna tänkesättet kan upplysas och bestämmas
samt lagstiftningen bringas till öfverensstämmelse der-
med. Reglorna för proceduren äro till största deler
af gammalt ursprung, men väl egnade för en folk-
församlings öfverläggningar. De hafva blifvit upp-
tagne i många delar, med några förändringar, af alla
lagstiftande församlingar i Amerika och Europa; men
då vi jemföre underhusets nuvarande enorma makt,
då det upptager och bestämmer äfven de obetydli-
gaste åtgärder af verkställande makten, så att det
bildar ett verkställande råd, om icke så att säga
verkställande makten sjelf, med dess obetydlighet un-
der Carl II, då det ofta icke under flera år sam-
mankom, kan man dock lätt fatta, att de reglor och
föreskrifter, som i början af förra århundradet voro
ännu tillräcklige, icke ännu äro det.
Hvarje medlem måste lemnas tillfälle att fram-
lägga till husets pröfning de lagar, besvär eller be-
slut, som han anser böra underkastas densamma;
och tillräckligt titlfålle måste lemnas för hyarje be-
sluts öfvervägande och diskuterande, så att ej för-
hastande, hemlighet eller öfverrumpling må kunna
ega rum. Derföre har blifvit vidtaget, att hvarje
ledamot måste förut tillkännagifva hvarje motion,
som han ämnar väcka och härtill äro tisdagar och
thorsdagar bestämda Man beklagar sig likväl öfver,
och det väcker ofta offentlig skandal, att ledamöter,
som finna en motion olämplig eller en talare tråkig,
begära öfverräkning om huset är fulltaligt, hvilket
icke ofta inträffar på dessa dagar, just i anledning
deraf att ledamöterna ofta anse sig kunna göra nå-
got bättre är afhöra motionerna. Då förklaras sam-
mankomsten slutad, huset ajournerar sig, man slip-
Per den tråkige talaren och hans motion; men da-
gen har blifvit förlorad och förrättningsordningen i
allmänhet störd.
För at afhjelpa detta har Blifvit föreslaget det
sätt, som brukas i Förenta Staterna, att en hvar
ledamot skall hafva rätt avt begära bordläggning af
en i huset väckt motion, då debatten huruvida mo-
tionen får ingifvas icke genast förekom och ej störde
gången af de förevarandesargelägenheterna, utan ihu-
set digjorde den saken en annan gång. Men om
då:den gamla regeln gäller, att huset icke får hend-
lägga något ärende, om icke minst 40 ledamöter äro
närvarande, så förekommer äfven då frågan om hu-
söts fulltalighet ech Iedamöternas uppräknande, 2. s.
Vv. Man har detföre trott att det skulle yara bäst
om hvarje ledazots -metion, liksom i öfverhuset, då
en motion understödjes af fyra ledamöter, ovilkor-
ligen skulle få inlemmas och upptagas till :pröfning,
utan att serskildt Idf dertill gafs af hela husot. Deri-
genom skulle xiskussionerna om en metion minskas
i antal, mer pröfnisgen vinna.
Åfven ea del :endra förbättringar ihafva blifvit
föreslagna, som skulle leda till bättre ordtirg ; men
som icke kanna tihkafva interesse.